Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 25 - Andras erfarenheter - Minskning av aluminiumförlusten vid gjutning, av SHl - Material för grammofonskivor, av SHl - Bensins vägoktantal beror även på dess kokpunkt, av EBr - Gummi för heta hydrauloljor, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andras erfarenheter
Minskning av aluminiumförlusten vid gjutning
När aluminium smälts täcks dess yta av en
pulverformig blandning av oxider och av dessa kvarhållna
metalldroppar. Beläggningen skummas av före
gjutningen, och den inneslutna metallen kastas ofta
bort. Denna förlust kan man undvika genom att
sätta till ett slaggbildande flussmedel som tillåter
oxidation av de finaste aluminiumpartiklarna och
bringar de övriga att flyta samman så att de kan
rinna ned i smältan.
Vid den vanligen använda smälttemperaturen (under
700°C) är det svårt att få i gång den nödvändiga
exoterma reaktionen. Denna svårighet har man
emellertid övervunnit genom att till flussmedlet
sätta fint aluminiumpulver. En lämplig blandning
uppges bestå av 3 °/o Al (< 50 u), 12 °/o kryolit, 23 °/o
Na2SiF6, 31 % NaCl och 31 %>’ NacS04 (Light Metals
sept. 1958 s. 275). SHl
Material för grammofonskivor
Man beräknar i USA 1959 års produktion av
grammofonskivor till ca 250 miljoner. Härtill åtgår ca
18 000 t vinylplast och ca 2 000 t styrenplast.
Uteslutande dessa båda material används nämligen
numera till grammofonskivor, då de hittills är de enda
som fyller fordringarna på ett material för
långspelande "hi-fi"-skivor och stereoskivor.
Medan de tidigare 78-varvsskivornas spår har 125
—150 [x vidd och 63—75 (x djup har
33-varvsskivor-nas bara 75 u vidd och 38 fi djup. Avståndet mellan
spåren har minskats från 10—15 j.i till 5 jx, och
antalet spår per centimeter har ökats från 40—55 till
80—120. Spåren i stereofoniska skivor har
varierande djup och därmed varierande vidd. Nålspetsens
diameter har minskats från 25 ii till 17—18 ji eller
t.o.m. 12,5 fi, varigenom kontakttrycket ökats till ca
80 kp/mnr trots att nålmikrofonens vikt minskats
något. På grund av dessa drastiska förändringar kan
diskreta partiklar i spårens ytor inte längre
tolereras, då de skulle ge mycket för starkt brus.
Av skivmaterialet fordras därför att det skall ge
mycket jämn yta, ha låg viskositet vid
formpress-ningstemperaturen, vara segt och elastiskt så att
skivorna kan spelas 100 gånger utan att skadas, ha god
hållfasthet och vara relativt billigt.
Dessa fordringar fyller såväl sampolymerisat av
vinylklorid och vinylacetat som polystyren med
relativt låg täthet. Vinylplasten är något segare och
något billigare än styrenplasten och används därför
mest. Den senare, som är hårdare och mindre
elastisk, slits emellertid mindre än den förra och kan ge
mer exakt ljudåtergivning.
Grundpolymeren för vinylplastskivor består av
86 %> polyvinylklorid och 14 °/o polyvinylacetat. För
ljudåtergivning av högsta kvalitet använder man till
skivorna en blandning av 87 °/o grundpolymer, 10 %
polyvinylklorid, ca 1 %> finmalt pigment, t.ex.
kimrök, och ca 1,5 °/o stabiliseringsmedel, t.ex.
bly-eller kadmiumstearat.
Man använder formpressning för såväl vinyl- som
styrenplast. För den senare kan även
formsprutning tillämpas. Härvid upphettas plasten till 245—
265°C och sprutas in i formen under 700—1 000
kp/cm2 tryck. Formens temperatur är 75—85°C och
det effektiva trycket i den 350—630 kp/cm2.
Vinylplasten, som inte tål den höga temperatur som
fordras vid formsprutningen, formpressas vid 130—
160°C med 85—140 kp/cm2 tr>’ck (Chemical
Engi-neering 9 mars 1959 s. 80, 82). SHl
Bensins vägoktantal beror även
på dess kokpunkt
Undersökning vid amerikanska
petroleumlaboratorier har visat, att bränslen med samma
research-och motoroktantal och av samma typ men med
olika kokpunkter kan ge väsentligt olika vägoktantal.
Undersökningarna omfattade 20 bränslen. Av
resultaten framgår t.ex. att olefiner med kokpunkt
under 100°C ger högre vägoktantal för alla
motorvarvtal än olefiner med kokpunkt över 140°C.
Aro-mater med kokpunkt under 140°C är ur samma
synpunkt bättre, dvs. ger högre vägoktantal, än aromater
med högre kokpunkt. Det sistnämnda gäller dock
endast vid lägre varvtal; vid högre synes
vägoktan-talet för aromaterna icke influeras nämnvärt av
kokpunktsvärdet (SAE Journal mars 1959 s. 102). EBr
Gummi för heta hydrauloljor
I reaflygplans hydrauliska system behövs många
gummipackningar och gummislangar som måste tåla
relativt hög temperatur i kontakt med
korroderan-de hydrauliska vätskor. Av dessa tycks
kiselsyra-estrar fungera bäst vid hög temperatur, men de
påverkar gummi som härvid vanligen sväller eller
spricker. Vid Battelle Memorial Institute har man
nu provat ett antal tänkbara gummisorter med olika
fyllmedel i varm kiselsyraester.
Neoprene tålde 72 b upphettning till 205°C, men
efter 168 b sprack det vid böjning i 180°C.
Resistensen mot sprickning ökades genom användning
av stor mängd zinkoxid som fyllmedel men inte
genom tillsats av magnesiumoxid. Som resultat fann
man att Neoprene med lämpligt fyllmedel behåller
sina gummiliknande egenskaper i upp till 168 h i
kontakt med kiselsyraester av 205°C. I allmänhet
har Neoprene dock mindre resistens mot
sprickning.
Nitrilgummi provades på grund av dess goda
resistens mot oljor, men det visade sig att det i
kisel-syraestrar förlorar mycket i förlängning och lätt
spricker. Vidare är nitrilgummits
lågtemperatur-egenskaper inte tillräckligt goda för användning i
flygplan.
Vinijlpyridingummi uppfyller väl
hållfasthetsfordringarna (105 kp/cm2), men efter åldring i kontakt
med kiselsyraestrar hade dess brottgräns sjunkit
till 35—42 kp/cm3. Det har vidare mindre goda
fysikaliska egenskaper och benägenhet att spricka.
Akrylgummi behåller sin förlängning mycket bättre
än någon av de andra gummisorterna. Efter 500 h
i kontakt med kiselsyraestrar vid 205°C var dess
förlängning 400—500 %, och inga sprickor uppstod
vid böjning. Akrylgummi är sålunda mycket
överlägset de andra gummisorterna för användning i
hydrauliska system för hög temperatur.
Andra gummisorter, såsom butylgummi och
Kel-F-elastomer, visade sig vara odugliga. Butylgummi
faller sönder i kontakt med varm kiselsyraester
och Kel-F förlorar sin hållfasthet (Materials in
Design Engineering aug. 1958 s. 136). SHl
642 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
