Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 26 - Mekaniserat husbyggande i Sovjetunionen, av Evert Strokirk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Betongelementmaskin enligt löpande bandets princip för både väggar och bjälklag; 1 dosering, 2
kontinuerlig betongblandare, varifrån betong tillförs med skruv, 3 betongmottagning och förgjutning, 4
gjutband, 5 kalibrering, 6 ånghärdning, 7 gummimatta, 8 drivanordning, 9 manöverplats.
viss utsträckning, varvid tunna och korta
ek-stav limmas på träramar, vilka i sin tur spikas
på klena träreglar direkt på betongbjälklaget.
Dessa 22 cm tjocka betongbjälklag ger en
mindre tillfredsställande ljudisolering, men
den stora bostadsnöden fick utgöra en ursäkt
härför. Man räknade emellertid med att, när
den värsta bristsituationen avvecklats och
ekonomin det tillät, ta bort de vid denna tid
sannolikt utslitna tunna linoleummattorna och
lägga på någon ljuddämpande matta samt nya
linoleummattor, eller annat golvmaterial.
Elementtillverkning
Enbart i Moskva finns 22 stora
betongelementfabriker, vilket säger en del om
elementtillverkningens omfattning.
Formbordsgjutning
Med formbordsgjutning framställdes
bjälklags-och takelement av betong, samt ytter- och
innerväggselement i regel utförda med innerdel
av något slags lättbetong och med ytskikt av
betong eller keramiska plattor i cementbruk.
De flesta elementfabrikerna såväl i Moskva
som Leningrad synes arbeta efter denna
metod, ehuru som regel varje fabrik söker
specialisera sig på något elementslag. Gjutningen
sker på ett formbord av stål löpande på räls
och med det blivande elementets planmått( för
bjälklag i 6,5 X 1,2 — 2,0 m, och för väggar
3,0 X 1,2 —1,5 m) och med fällbara
formkanter.
Efter oljning och anbringande av armeringen,
som ofta är punktsvetsad till rutnät, löper över
formbordet en betongsilo på räls eller
hängande i telfer. Denna silo matas från den centrala,
helautomatiska blandarstationen. Tämligen torr
betongsats utbredes i formen, ofta i olika skikt
under vibrering. Vid vanlig betong är
cementhalten i regel 300—350 kg/m3 massa.
Där yttre skikt vid ytterväggen utföres med
keramiska plattor, mosaik e.d., vilket är ganska
vanligt, utlägges dessa plattor i bottnen och
ingjutes med ett tunnt skikt betong, varefter
666 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
lättbetongmaterialet påföres. Detta kan bestå
av klinkerbetong (Leca-typ) eller uppjäst
betongmassa. Slutligen påläggs ett betongskikt för
att man skall få den fasta släta innerytan.
Efter sista avstrykningen nedfälles ett stort
lock som pressas under vibrering, och efter
dess lyftning och avputsning utdras vid
bjälklagselement de formcylindrar som bildar
hålrummen.
Härefter flyttas formvagnen ett par meter och
sidformarna nedfälles och vagnen föres in i
härdningskammaren där ånga införes. Här
stannar blocket i ca 16 h, varvid hållfastheten
angavs ha uppnått ca 70 °/o av
leveranshållfastheten. I vissa fabriker tillsattes 2 %
kalciumklorid för snabbhärdning. I ett buffertlager i
det fria avställdes slutligen elementen och
lagrades genomsnittligt tio dagar. Antalet
formbord varierade från ett upp till 5—6 för de
största fabrikerna.
Vid en fabrik där enbart bjälklags- och en
mindre mängd takelement framställdes, angavs
leveranskapaciteten till 7 500 element eller
50 000 m2 elementyta per månad (ca 500 000
m2/år). Denna fabrik kunde leverera bjälklag
Fig. 7.
Väggelement framställt
på löpande band
enligt fig. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
