Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 28 - Elektrofilter, av Bengt Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrofilter
Civilingenjör Bengt Berg, Stockholm
621.359.4
Fig. 1. Elfiltrets
principiella
uppbyggnad; H
elektrodhöjd, L [-utfällnings-sträcka,-]
{+utfällnings-
sträcka,+} R
spänningsavstånd.
I ett elektrofilter eller elfilter skils
stoftpartiklarna från gasen av elektriska krafter.
Partiklarna laddas först i en joniserad gas och
av-skils därefter i ett elektriskt fält. I allmänhet
sker uppladdning och avskiljning samtidigt.
Skilda joniserings- och utfällningsdelar
förekommer dock i en del praktiska tillämpningar.
Gasen joniseras genom koronaurladdning vid
de vanligtvis negativt laddade
emissionselektroderna, vilka består av trådar eller stänger
med små krökningsradier vid de emitterande
delarna. Vid koronaurladdningen stötes fria
ledningselektroner ut från emissionselektroden
på grund av den höga elektriska fältstyrkan
intill dess yta. Gasmolekylerna i närheten av
urladdningspunkterna joniseras av dessa
elektroner och kan i sin tur bilda nya joner, såväl
positiva som negativa, genom kollisioner med
andra molekyler.
De positiva jonerna strömmar mot
emissionselektroderna, medan de negativa strömmar
genom elfiltrets gaspassager mot
utfällningselek-troderna. Härvid "hakar" en del joner fast på
stoftpartiklarna, vilka då erhåller den laddning
som är nödvändig för att de snabbt skall kunna
avskiljas i det elektriska fältet, fig. 1.
Bearbetning av föredrag vid STF:s kurs "Stoftavskiljning"
den 20 november 1958.
Elfilterformel
Flera försök har gjorts att konstruera en
matematisk modell, som med acceptabel
noggrannhet ger sambandet mellan ett elfilters
driftbetingelser och dess avskilj ningsförmåga.
Tyvärr har man hittills kunnat kartlägga endast
vissa faktorers inverkan. Att mycket ännu
återstår att göra torde främst bero på svårigheter
att vid praktiska försök isolera en enstaka
variabel för att kartlägga dess inflytande. Detta
har medfört, att man vid dimensioneringen
och utformningen av en elfilteranläggning
fortfarande i relativt stor utsträckning måste lita
till specialistens erfarenhet och känsla för
problemet.
För bedömning av ett elfilters
medelavskilj-ningsgrad användes i allmänhet
"elfilter-formeln"
r] = 1 — e Q
där r] är avskiljningsgraden, A filtrets
utfäll-ningsyta, q gasflödet genom filtret och wm en
empiriskt bestämd faktor med dimensionen
längd/tid, som identifieras med
stoftpartiklarnas genomsnittliga vandringshastighet i det
elektriska fältet.
För ett elfilter med plana
utfällningselektro-der erhåller elfilterformeln följande utseende:
r] = 1
R v
(2)
Här betecknar L utfällningssträckans längd,
R spänningsavståndet, dvs. halva avståndet
mellan två intill varandra belägna
utfällnings-elektroder och v gashastigheten.
Ekv. (1) har kunnat verifieras under
laboratorieförhållanden. Härvid har man dock
arbetat med en enhetlig kornstorlek och så låg
stoftkoncentration i gasen, att partiklarna
endast obetydligt påverkat varandra under
av-skiljningsförloppet. Försök har även gjorts1 att
härleda elfilterformeln. Man måste emellertid
därvid förenkla avskiljningsförloppet så starkt,
att det skiljer sig avsevärt från det verkliga.
Ekv. (1) har trots detta visat sig praktiskt an-
TEKN I SK TI DSKRI FT 1959 701
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
