Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 29 - Stora elektrostålugnar, av Per Erik Hammarlund - Världens största naturgasförekomst i Sahara, av WS - Jordvärme som energikälla i Island, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bottenplålens temperatur inte stiger markant
förrän vid genomskärningen.
Då en gammal ugnsinfodring alltid är mer eller
mindre impregnerad med järn, är det kanske
möjligt att mäta impregneringens grad på elektrisk väg.
Tekn. dr Per Erik Hammarlund meddelade att
man vid Asea varit bekymrad över att omröraren
sitter på en så utsatt plats under ugnen.
Utrustningen för bottentemperaturmätning är inte fullt
pålitlig. Den kan därför vara farligare än inget skydd
alls därför att ugnsskötarna kan komma att lita
blint på den.
Problemet att skydda omröringsspolen är ännu
inte löst. Man har provat olika vägar av vilka en
är inläggning av ett lager sten, innehållande en
liten mängd av en radioisotop, i infodringen. När
smältan börjar bli radioaktiv vet man hur långt
bottnen slitets ned.
Ett annat sätt, som också är under utveckling, är
det som Tigerschiöld frågade om. Ett sätt att
bestämma botteninfodringens järninneslutningar
erbjuder fördelningen av det magnetiska flöde som
omröraren sänder genom infodringen.
Järninneslutningar ändrar fördelningen, och störningarna kan
avläsas med inbyggda mätspolar.
På bergsingenjör P O Bomans fråga, hur mycket
man kan vinna driftekonomiskt genom utbyte av en
äldre, trögare elektrodreglering mot en modern,
svarade ingenjör P Davidson följande:
På en ljusbågsugn i Sandviken bytte man 1956
Ar-mas-regleringen mot Asea:s hydrauliska reglering
med ventildonen monterade på själva ugnen.
Samtidigt byttes emellertid 700 mm
Söderberg-elektroder mot 450 mm grafitelektroder, varför det är
svårt att avgöra hur stor del av vinsten som beror
på förbättringen av regleringen. Totalt växte
produktionen av götmetall med 13 %>, och
vägghållbarheten var under 1957 82 °/o större än under 1955.
Sommaren 1958 byttes Armas-regleringen på en 16
t ljusbågsugn mot Asea:s hydrauliska reglering. I
detta fall byttes inte elektroderna, men ännu kan
inga säkra uppgifter om resultatet lämnas. Under
andra halvåret 1958 var emellertid
elektrodförbrukningen ca 25 °/o lägre än under första halvåret.
Produktionsökningen tycks bli ca 5 %>.
Världens största naturgasförekomst i Sahara.
De största fyndigheterna av naturgas i Sahara
upptäcktes 1956 vid Hassi B’Mel och är världens största
kända förekomst av naturgas. Här ligger ca 1 800 000
miljoner m3 svavelfri gas på ett djup av 2 100 m och
under ett tryck av 300 kp/cm2. Området sträcker sig
över 2 800 knr. De åtta provhål som borrats på detta
fält skulle med ett ögonblicks varsel kunna
tillhandahålla lika mycket gas som man väntar sig kunna
utvinna ur hela Lacq-fyndigheten i sydvästra
Frankrike (Tekn. T. 1956 s. 924; 1959 s. 707).
Naturgasen skall nyttiggöras genom förverkligandet
av Constantine-projektet för Algeriets
industrialisering. Gasen skall ledas i rörledning till Bone för att
där omvandlas till elkraft. Elkraften i sin tur skall
användas till att driva en stor projekterad
stålproduktion. driven av de fem största företagen inom
fransk järn- och stålhantering.
Förverkligandet av detta projektkomplex kommer
att med hjälp av de biprodukter som utfaller ge
upphov till en cementindustri och till kväveproduktion,
varvid gasen kommer att tjäna som både råmaterial
och kraftkälla. Man räknar med att en petrokemisk
industri kommer att följa naturligt (BP-Information
29 juni 1959). WS
Jordvärme som energikälla i Island. I Island
finns totalt 250 varmvattenområden med ca 700
varma källor. Vattentemperaturen är 20—100°C. De
minsta källorna ger bara några liter per minut och
de största upp till 250 1/s. De små källorna ger i
allmänhet svalt vatten och de större vatten nära
kokpunkten.
Ångområdena är bara 20. De ger dels häftigt
kokande vatten dels enbart ånga. Enligt en preliminär
uppskattning ger det största området vid Torfajökull
ca 1 000 t/h ånga. Den totala värmemängd, som
kan utvinnas från ångområdena, är sannolikt 5—10
gånger så stor som den varmvattenområdena kan ge.
Uppvärmning av bostäder med varmvatten
utnyttjas i Beykjavik vars värmeverks nuvarande effekt
kan fyrfaldigas. Vissa källor inom stadsgränsen
är ännu outnyttjade, men de lär knappast räcka
för uppvärmning av alla de hus som ännu inte är
anslutna till värmeverket. Största delen av värmet
måste hämtas från Krysuvik eller Hengill. De
borrningar som nu slutförts i HveragerSi visar att där
finns stora värmemängder, och detsamma torde
gälla för Krysuvik.
Det anses att Krysuvik och Hengill utan tvivel kan
ge värme som räcker till uppvärmning av bostäder
för 500 000 personer. Dessutom kan mindre
värmeverk på andra platser avsevärt utvidgas. Hüsavlk
får säkerligen snart ett fjärrvärmeverk, och det är
inte uteslutet att också Akureyri får ett.
Varmvatten utnyttjas också för uppvärmning av
drivhus, t.ex. i Hverageröi, och denna drift kan
givetvis ökas avsevärt.
Produktion av elenergi kommer närmast i fråga
vid Krysuvik och Hengill, där jordånga finns. Med
tiden kan jordvärme utnyttjas för detta ändamål
även i Nåmafjall och Torfajökull. En uppskattning
av utbyggbar effekt för dessa områden har givit:
MW
Krysuvik ....................... 50
Hengill ........................ 200
Torfajökull ..................... 600
Nåmafjall ...................... 50
Sammanlagt kan alltså ca 900 MW utvinnas, men
man antar att en del av effekten kommer att räcka
bara under några årtionden.
Jordvärmekraftverk kan ge energi till ungefär
samma pris som vattenkraft, men deras
driftsäkerhet är något mindre. Det finns emellertid relativt
liten tillgång på lätt åtkomlig vattenkraft i Island.
När Sog byggts ut belt, måste de större jökelälvarna
tas i anspråk, och detta innebär en teknisk och
finansiell uppgift av helt andra mått än de man
hittills givit sig i kast med.
Utbyggnaden av de stora jökelälvarna kräver
mycket stora investeringar, och det är ytterst osäkert
om man kan bära dem under nuvarande
förhållanden. Jordångan kan därför vara en värdefull
tillgång, eftersom man fritt kan välja utbyggnadens
storlek och fördela investeringen över längre tid än
vid utbyggnad av vattenkraft.
Värme för kemisk industri kan kanske också
erhållas ur jorden. Man har föreslagit framställning
av tungt vatten, salt och andra produkter ur
havsvatten samt svavel. Det är dock osäkert om någon
storindustri kan baseras på jordvärmet.
Produktion av tungt vatten i Island har studerats
av Enea (European Nuclear Energy Agency) men
befunnits icke erbjuda några särskilda fördelar.
Undersökningar gällande saltutvinning i Krysuvik
och på Beykjanes befinner sig i ett preliminärt
stadium. För produktion av klor, alkali och svavel
förefaller utsikterna tyvärr inte lovande (G
Böd-varsson i Frjåls Verzlun dec. 1958). SHl
TEKNISK TIDSKRIFT 728 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
