Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 29 - Andras erfarenheter - Kondensation i horisontala rör, av Wll - Grignard-föreningar i industriell skala, av SHl - Fenyltiokarbamid som insektbekämpare, av SHl - Fosfornitridpolymerer — värmehärdiga plaster, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Flgtsche-ma för
framställning av
Grig-nardföreningar;
- reaktanter,
–-eter.
strömningshastigheter ansluter sig kurvan till den
räta linje som erhålles vid enfasströmning (W W
Åkers, H A Deans & O K Crosser i Chemical
En-gineering Progress okt. 1958 s. 89—90). Wll
Grignard-föreningar i industriell skala
Sedan början av 1900-talet har man utnyttjat
Grig-nard-föreningar vid synteser i laboratorieskala på
grund av deras stora användbarhet. De har den
allmänna formeln RMgX, där R är en organisk
radikal och X en halogen, och framställs genom en
organisk halogenids reaktion med metalliskt magnesium,
vanligen i vattenfri eter
RX + Mg —► RMgX
Grignard-föreningarna är mycket reaktiva och
reagerar, ofta våldsamt, med vatten. Då de är lösta i
en mycket eldfarlig vätska, kan det tyckas att
tillverkning och användning av Grignard-föreningar i
industriell skala är utesluten. Vidare har många
ansett att Grignard-föreningar måste vara
nyframställ-da för att de skall reagera perfekt.
Så är dock inte fallet, ty det har visat sig att
hanteringen av eterlösningarna inte är mera riskfylld
än hanteringen av vissa andra organiska ämnen som
nu har kommersiell användning, t.ex.
trialkylalumi-nium och boraner. Grignard-föreningarnas stora
re-aktivitet vållar inte heller oöverstigliga svårigheter,
och deras stabilitet är i allmänhet så stor att lagring
är möjlig. Några har t.ex. förvarats mer än fem år
utan reaktivitetsförlust.
Ett amerikanskt företag har sedan 1947 framställt
Grignard-föreningar i stadigt växande mängd; 1958
var produktionen 45 000 t. Man har nu nio
Grignard-föreningar i rutinproduktion och kan på beställning
tillhandahålla nästan vilken annan
Grignard-för-ening som helst. Vidare utför man också på begäran
synteser med Grignard-föreningar i industriell skala.
Fastän högkokande etrar, tertiära aminer och
kolväten föreslagits som lösningsmedel för
Grignard-föreningar använder man vanligen dietyleter i
industriell skala. Det enda undantaget är tetrahydrofuran
som föredras som lösningsmedel vid användning av
aryl- eller vinylhalogenider som utgångsmaterial.
Vid tillverkningen används ett blandnings- och ett
reaktionskärl (fig. 1), dimensionerade för 5,25
kp/cm2. Biandaren rymmer 1 900 1, och reaktorn
25 000 1. Båda kärlen har omrörare; reaktorn är
dubbelmantlad för kylning och uppvärmning och
har ett sprängbleck i en 100 mm rörledning som går
ut genom taket.
Man använder alltid överskott på magnesium så att
litet metall blir kvar i reaktorn när eterlösningen
tappats av. Detta magnesium är reaktivt varigenom
induktionsperioden blir kortare vid följande syntes.
Vid arbete med trögt reagerande utgångsmaterial
tillsätter man litet av den Grignard-förening som
skall tillverkas. Bara litet halogenid tillsätts innan
reaktionen kommit i gång. Regleringen är manuell.
Reaktionstemperaturen är 20—50°C och hålls genom
kylning. En syntes tar 2—6 h. Utbytet blir 85—95 °/o
(D E Gushee, R C Waugh & T D Waugh i
Indu-strial & Engineering Chemistry dec. 1958 s. 1712—
1718). SHI
Fenyltiokarbamid som insektbekämpare
Man har funnit att former av bananfluga, som är
resistenta mot DDT, Hexaklor, paration och andra
insektbekämpare, är känsliga för fenyltiokarbamid,
medan de flesta av de former som påverkas av DDT
är okänsliga för fenyltiokarbamid. Orsaken härtill
antas vara att den dominanta gen i andra
kromo-somen, som ger resistens mot DDT m.m., samtidigt
ger en abnorm känslighet för fenyltiokarbamid. Den
dominanta gen i tredje kromosomen, som ger
resistens mot nikotionsulfat ger däremot resistens
också mot fenyltiokarbamid.
Resultaten av utförda försök antyder att en
bland-bekämpare har stark verkan på flugor som är
resistenta mot många slag av insektbekämpare. Alla
former av bananfluga dödades sålunda av en
blandning av fenyltiokarbamid och DDT (Z Ogita i
Na-ture 29 nov. 1958 s. 1529—1530). SHI
Fosfornitridpolymerer—värmehärdiga plaster
Fenolhartser och andra organiska material börjar
falla sönder redan under 250°C. Fosfornitrider tycks
emellertid kunna ge material som tål högre
temperatur, ty man har funnit att alla
fosforklorid-nitrider med formeln (PNCL,)n kan polymeriseras
vid 350°C till elaster vilka sönderfaller snabbt först
vid 500°C.
Man kan erhålla fosfordikloridnitrid genom
reaktion mellan fosforpentaklorid och ammoniumklorid
enligt
PCls + NH,C1 —► PNC12 + 4 HCl
Reaktionen går lätt i kokande tetrakloroetan och de
rena fosforkloridnitrider som kan separeras ur
reaktionsblandningen är det lämpligaste
utgångsmaterialet vid framställning av andra derivat. Med t.ex.
piperidin ger de sålunda aminer och med bensen
fenylderivat i närvaro av aluminiumklorid som
katalysator.
På liknande sätt reagerar den tetramera
fosfor-dikloridnitriden (PNC12)4 vars molekyl har en ring
bestående av de åtta P- och N-atomerna. Penta- och
hexameren har cyklisk struktur av samma typ med
tio resp. tolv atomer i ringarna. Genom en cyklisk
klorids reaktion med fosforpentaklorid kan man
erhålla en blandning av polymerer med linjär
struktur enligt
(PNC12)„ + PC15—► C1(PNC12)„PC14
Den trimera kloriden är en syraklorid och ger i
många fall samma reaktioner som fosforklorider,
men den kan renas genom vattenångdestillation
varigenom den starkt skiljer sig från fosforpentaklorid
som reagerar våldsamt med vatten. I allmänhet
reagerar fosforkloridnitriderna trögt varför extrema
TEKNISK TIDSKRIFT 735 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
