Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 30 - Nya material - Magnesiumlegering för smide, av SHl - Nya metoder - Elektrostål direkt ur malm, av SHl - Ång-gasturbinsystem för koldrift, av Wll - Hårdförnickling, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till den brittiska Electron ZW6, som innehåller
5,5 °/o Zn och 0,7 % Zr. Den senare legeringen
strängpressas och har ännu inte använts till smiden.
En nackdel hos magnesiumsmiden är att deras
hållfasthet varierar starkt i förhållandet till
materialets flytningsriktning vid bearbetningen. Detta
har fördröjt användningen av magnesiumsmiden, då
man inte med säkerhet kan förutsäga dessas
hållfasthet i olika riktningar, om deras form är
oregelbunden.
Man har nu i USA utarbetat en ny
värmebehandlingsmetod, betecknad T6, som ger avsevärt högre
hållfasthet än den som erhålls vid tillämpning av
det gängse förfarandet T5 (tabell 1). Medan detta
i huvudsak består i bearbetningshärdning, ger T6
utskiljningshärdning, varigenom man nu kan
tillverka även grova magnesiumsmiden med hög
hållfasthet.
Enligt T6 upplösningsbehandlas materialet 2 h vid
500°C, kyls i vatten av 80°C och utskiljningshärdas
24 h vid 150°C. Upplösningsbehandlingen bör
utföras i skyddsatmosfär. Vanligen används svaveldioxid
för magnesiumlegeringar, men prov har visat att
bortrifluorid i en koncentration av 0,006 °/o ger ett
mycket effektivt skydd vid värmebehandling av
ZK60A (Light Metals febr. 1959 s. 46). SHl
nya metoder
Elektrostål direkt ur malm
I Belgien har man utarbetat en process, vid vilken
man kan erhålla stål eller tackjärn genom direkt
reduktion av järnmalm med kol i elektrougn.
Härvid används en induktionsugn, som är delad i två
rum, vid bottnen förenade med kanaler (fig. 1).
Den hittills körda försöksugnen är på 150 kVA (nät-
Fig. 1.
Induktionsugn för
direktreduktion av
järnmalm;
nedtill sektion C—D.
frekvens) och tar 1 t charge. Den har en vattenkyld
primärlindning med järnkärna; metallbadet
tjänstgör som sekundärlindning.
Processen är kontinuerlig. I det ena ugnsrummet,
1 i fig. 1, uppkolas järnet under starkt reducerande
betingelser. På badet flyter nämligen ett tjockt skikt
av kol eller en blandning av kol och kalksten; det
trycks ned något under badytan av en kolv. Kolet
bör vara så rent som möjligt; träkol och antracit
är lämpliga.
Bästa arbetstemperatur uppges vara 1 480—
1 540°C; vid den vandrar det i rum 1 lösta kolet
snabbt över i rum 2 huvudsakligen beroende på den
effektiva omröringen av badet. I praktiken är
järnets kolhalt 3,8 °/o i rum 2 när den är 4 °/o i rum 1.
I rum 2 tillförs kall, förvärmd eller förreducerad,
varm malm som skall ha hög järnhalt (67—68 °/o
Fe). Den reduceras snabbt under stark
koloxidutveckling. Omkring 4 °/o C avlägsnas per timme ur
ett bad på 500—600 kg. Vid tappning kvarlämnas
300—350 kg metall i ugnen, varefter processen
upprepas. Vid tillverkning av stål stoppas koltillförseln
i rum 1, medan malm alltjämt sätts till badet i
rum 2.
Energiförbrukningen har vid försök med kall malm
blivit ca 1 800 kWh/t tackjärn och bör vid drift i
fullstor skala kunna sänkas till ca 1 600 kWh/t.
Den vid reduktionen bildade koloxiden kan
utnyttjas för förreduktion och upphettning av malmen,
varvid energi- och kolförbrukningen kan minskas.
Slaggen är relativt kall (ca 1 450°C), varigenom inga
andra oxider än P205 och FeO samt eventuellt NiO
och Cu20 reduceras i större utsträckning. Sålunda
reduceras MnO obetydligt samt Ti02, Si02 m.fl. inte
alls.
En anläggning för 80 000 t/år stål beräknas kosta
ca 3,2 M$ (ca 16,5 Mkr.). Investeringen blir
emellertid nästan proportionell mot årsproduktionen,
varför den blir relativt låg för små anläggningar
(A de Sy i Journal of Metals april 1959 s. 265—269).
SHl
Ång-gasturbinsystem för koldrift
Ett kombinerat ång-gasturbinsystem för koldrift har
föreslagits, vari kolet skall lågtemperaturkoksas (vid
ca 500°C). Den vid koksningen erhållna gasen skall
användas för drift av gasturbinen, under det att
py-rolysresterna — koks och tjära — skall brännas i en
ångpanna för drift av ångturbinen. Som
förbränningsluft i pannan används avgaserna från
gasturbinen.
Ånganläggningen blir i viss mån speciell, emedan
luftförvärmare inte kan utnyttjas för nedkylning av
rökgaserna utan man måste ha en kraftigt tilltagen
ekonomiser. Den i normala anläggningar vanliga
matarvattenförvärmningen genom avtappningsånga
måste därför minskas, vilket i någon mån minskar
själva ångkraftprocessens verkningsgrad.
Enligt ekonomiska beräkningar, som dock
förefaller vara ganska osäkra, skulle en kombinerad
anläggning av den föreslagna typen bli något, ca 2
S/kW, billigare än en konventionell ånganläggning,
samtidigt som verkningsgraden skulle förbättras
(R W Foster-Pegg i ASME Paper 58-A-174). Wll
Hårdförnickling
I Sovjetunionen har man utarbetat en metod för
elektrolytisk hårdförnickling (jfr Tekn. T. 1955
s. 57). Den används för behandling av
räknemaskinsdelar, särskilt sådana med komplexa profiler.
Förkromning har nämligen visat sig ge ytskikt med
TEKNISK TIDSKRIFT 757 7 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
