Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Fiskmjöl och fiskolja, av Carl-Axel Andsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
görs, hålles för en tid vid hög temperatur och
centrifugeras på nytt. Man erhåller härvid
en del proteiner, som koagulerat under den
kemiska behandlingen, och en del olja som
samtidigt frigjorts från de kolloidala
partiklarna.
Det återstående, renade vattnet, som
innehåller ca 5 % lösliga proteiner, går nu till en
tre-stegsindunstare, där lösningen indunstas till en
halt av 50 % fasta beståndsdelar. Massan är
då geléartad och säljes i detta tillstånd. Den är
vanligen ganska hållbar, men har naturligtvis
olägenheten att förpackning och transport
vållar besvär och kostnader.
Gelét innehåller ur utfodringssynpunkt
mycket värdefulla beståndsdelar, och man har
funnit att redan en inblandning av något under
5 % i födan ökar kycklingars
tillväxthastighet med 50 %. Bästa resultat erhålles vid en
inblandning av något över 12 %. Limgelét kan
även extraheras och torkas. Man utvinner
därvid något olja och sparar i fraktkostnader.
Den just beskrivna behandlingen av
avfallsvattnet är alltså nödvändig ur två synpunkter.
Fabriken tillföres en värdefull produkt, som
annars skulle gå förlorad, och besparas den
kritik, som den säkert annars skulle utsättas
för genom att den förpestar omgivningen.
De minsta anläggningarna för behandling av
limvatten byggs för en storlek av något över
3 t/h, och man räknar med att erhålla ca 73 %
limvatten av mängden råfisk. Detta skulle
betyda, att den minsta anläggningen skulle vara
lämplig för högst 4 t/h fisk. Man kan
emellertid tillåta överdimensionering av anläggningen
därför att den helt enkelt är mer eller mindre
nödvändig och dessutom ger värdefulla
biprodukter. Det är dock icke rationellt att
kombinera den med en mycket liten pressanläggning.
Extration med lösningsmedel
Mindre fiskmängder upp till 30—40 t/dag kan
extraheras i en diskontinuerlig eller
halvkon-tinuerlig apparat, men så snart det gäller
större mängder är kontinuerligt arbetande
apparatur att föredra. Man kan välja mellan olika
konstruktioner av diskontinuerlig typ, men det
är egentligen först under de senaste åren som
en kontinuerlig apparat för fiskextraktion
utvecklats. Detta trots att dylik apparatur är den
vanliga vid framställning av vissa slag av
vegetabiliska oljor.
Den sönderhackade råfisken kommer vid
diskontinuerlig drift till en med ånga upphettad
kokare, där fettet extraheras med ett lämpligt,
icke vattenlösligt lösningsmedel, såsom
trikloretylen eller tetrakloretylen. Extraktionen
fortsätter någon tid. Vatten och lösningsmedel
avkokas, kondenseras och skils, varvid
vattnet avgår, medan lösningsmedlet återgår till
kokaren.
Genom att lösningsmedlet och vattnet icke är
lösliga i varandra sker avkokningen vid en
lägre temperatur än kokpunkten för den lägst
kokande vätskan. Proteinerna skonas sålunda
då de icke utsätts för hög temperatur. Vattnet
avgår så småningom och fettet övergår i
lösningsmedlet.
Härefter skils fettlösningen från det avfettade
fiskmaterialet. Vätskan filtreras och
lösningsmedlet avkokas, varefter oljan är färdig och
pumpas över till lagerbehållaren. Det
avfettade fiskmjölet, som sköljts rent med
lösningsmedel, befrias från återstoden lösningsmedel
genom torkning, och är färdigt för säckning.
En diskontinuerlig anläggning kan utföras så
att man i framtiden kan bygga ut anläggningen
med ytterligare en kokare. Man kan då köra
med halvkontinuerlig drift och praktiskt taget
fördubbla kapaciteten.
Den kontinuerliga apparaten arbetar mer eller
mindre efter samma extraktionsprinciper. Den
sönderhackade fisken går först kontinuerligt
genom en behållare försedd med omrörare, där
den värms upp och behandlas med
lösningsmedel, därefter går massan till en kontinuerlig,
horisontell kokare försedd med en
skruvtransportör, där den vidarebehandlas med
lösningsmedel. De avfettade fiskresterna går, efter det
de befriats från olja och lösningsmedel, till en
kontinuerlig ångtork.
Både de diskontinuerliga och de
kontinuerliga apparaterna är försedda med nödvändiga
värmeväxlare, kondensorer etc. som gör att
lösningsmedlet tillvaratas och att processen
sker så ekonomiskt som möjligt ur
värmesynpunkt.
Extraktion med lösningsmedel ger alltså
endast tvenne slutprodukter: fiskmjöl och olja.
Fiskmjölet har betydligt lägre fetthalt än det
som erhålls genom pressförfarandet, ofta under
1 %. Vattenhalten är även låg. Hållbarheten är
god, och detta "helmjöl" innehåller de
värdefulla substanser som man vid pressförfarandet
tillvaratar i limvattnet.
Helmjölet kan skiljas från vanligt fiskmjöl
genom kemisk analys, och köparen kan alltså
genom en analysattest försäkra sig om att han
erhåller en produkt av högre kvalitet utan att
behöva göra utfodringsförsök. Oljeutbytet är
även större, vilket är viktigt, emedan oljan är
den värdefullare produkten, när mjölet går till
djur fö da.
En extraherad olja är kemiskt fullgod men är
mörkare till färgen än en pressad olja. Detta
beror på att en del pigment också löses och att
metoden är så mycket effektivare. Fiskmjölet
blir å andra sidan ljusare och vackrare genom
att de mörka pigmenten övergått i oljan. Den
mörka färgen kan likväl lätt avlägsnas ur
denna genom en enkel raffinering och blekning
och man erhåller då en ljusgul olja. Fiskmjölet
kan givetvis icke blekas.
Tillgången på fisk är i många fall
säsongberoende. Det kan därför inträffa att en
extraktionsanläggning icke har tillräcklig
tillgång på fisk under hela året för att vara
ekonomiskt lönande. De dödperioder som uppstår
genom ojämn fisktillgång bör man kunna fylla
genom att bearbeta vissa djurinälvor på
värdefulla och högt betalda produkter. Man kan
även tänka sig avfettning och torkning av
TEKNISK TIDSKRIFT 195? 829
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
