Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Andras erfarenheter - Skorstensprovning, av Wll - Drifterfarenheter vid överkritiskt ångtryck, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1.
Skorstenen i kallt
tillstånd
efter provningen; sprickorna markerade med svart
färg.
Skorstensprovning
Enligt byggnadsstadgan är det tillåtet att bjälklag
har upplag i en skorstensvägg, såvida inte
byggnadsnämnden fordrar annorlunda. För bedömning
huruvida detta är ett lämpligt byggnadssätt ur
brandteknisk synpunkt har man vid Statens
Provningsanstalt provat en skorsten, i vars ena vägg ett
bjälklag upplagts.
För provningen uppfördes en -1 m hög skorsten av
fulltegel med två kanaler, av vilka den ena var
ansluten till en oljeeldad ugn. För att efterlikna
påkänningarna från ett bjälklag inspände man
skorstenen mellan två balkar. Skorstenen utsattes för
"soteld", erhållen genom heta gaser från
oljebrännaren. Temperaturen på gaserna höjdes därvid på
15 min till ca 1 000°C och hölls sedan konstant
under ytterligare 15 min, varefter brännaren släcktes
och skorstenen fick svalna. Sex sådana
soteldnings-försök gjordes, varefter skorstenen revs.
Redan efter ca 20 min vid den första
soteldsprovningen syntes sprickor i putsen på ett flertal ställen
omkring den eldade skorstenskanalen, varvid de
största uppstått vid den nedre inspänningsbalken,
fig. 1. Genom några av sprickorna kunde elden i
kanalen observeras. Vid täthetsprovning visade det sig
att praktiskt taget samtliga sprickor genomsläppte
rök i stor mängd.
Under de följande fem soteldsförsöken inträffade
intet ytterligare anmärkningsvärt, utom att
sprickorna ökade något i bredd. Vid samtliga försök krökte
skorstenen sig på grund av inspänningen.
Vid skorstenens rivning fann man att fogbrukets
hållfasthet var minskad omedelbart intill den eldade
kanalen. En del tegel hade fått sprickor, varav flera
genomgående. De största skadorna hade uppstått vid
infästningsbalkarna, "bjälklagen".
Av försöken framgick även att det finns risk för
antändning av brännbara delar, då dessa ligger
direkt an mot utsidan av en halvstens tegelskorsten,
om rökgastemperaturen i kanalens mitt under
längre tid är ca 400°C eller däröver. Enligt
brandskadestatistiken förorsakas många eldsvådor av skorste-
nen, och man har antagit att dessa skorstenar haft
sprickor som släppt igenom heta gaser, vilka antänt
intilliggande brännbara föremål. Man bör med
ledning av föreliggande provning dock överväga, om
inte också "täta" skorstenar av gängse godkänd typ
på grund av otillfredsställande isolering mot höga
temperaturer kan förorsaka brand, även då
skorstenen brukas i normal drift. En närmare utredning om
erforderlig väggtjocklek för skorstenar synes därför
vara en angelägen uppgift.
Försöken visar sålunda tydligt, att ett försvårande
av en skorstens längdförändring vid sådana
temperaturer som kan uppstå vid soteld orsakar kraftiga
genom murverket gående sprickor. Att lägga upp ett
bjälklag i skorstenens murverk torde därför vara
olämpligt, om inte skorstenen har ett inre fristående
foder utan förening med det murverk som bär
bjälklaget (Göte Larsson i Statens Provningsanstalt
Meddelande 125, 1959). Wll
Drifterfarenheter vid överkritiskt ångtryck
Den första större amerikanska ånganläggningen för
överkritiskt tryck, "Philo 6" (Tekn. T. 1958 s. 626),
kördes i gång i mars 1957, och man har nu
offentliggjort de med stor spänning väntade
drifterfarenheterna från denna pionjäranläggning.
Anläggningen arbetar med två
mellanöverhettning-ar, och generatoreffekten är 125 MW. Primärångans
tryck är 316 at och temperatur 620°C. Ångan
mel-lanöverhettas vid 81 at till 565°C och sedan vid
16 at till 538°C. Matarvattnet, som förvärms i sju
steg, ges i en första pump ca 150 at tryck före de
båda högtrycksförvärmarna, och i en andra
matarpump höjs trycket på vattnet till 385 at.
Högtrycksturbinen är konstruerad för ångkylning och man
har tillverkat två rotorer, en av austenitiskt och en
av ferritiskt stål.
De första fem månaderna användes för rengöring
och intrimning med drift genom en förbiledning i
väntan på den försenade huvudgeneratorn.
Ångpannan är cykloneldad, och som bränsle
används kol som i genomsnitt håller 5 %> svavel.
Verkningsgraden blev bättre än den från början
beräknade. Enligt prov erhöll man vid full last 90,2 ®/o
verkningsgrad. Om denna är beräknad på
kalorimetriskt värmevärde skulle man på effektivt
värmevärde (Tekn. T. 1955 s. 241) troligen få
verkningsgraden 90,2: 0,96 = 94 fl/o, ett värde som dock
förefaller högt, då avgastemperaturen uppges till 168°C.
Det antas att den ursprungligen beräknade
rökgas-återföringen på 75 °/o skall kunna minskas avsevärt,
varigenom hjälpmaskineffekten skulle kunna
minskas med 620 kW vid full last.
Vid högtryckspumpen för matarvattnet är
vattentemperaturen på sugsidan i allmänhet ca 290°C och
trycket 150 at. De ursprungliga tätningarna med
mycket litet spel gick inte bra, och man ersatte dem
med mer konventionella med insprutning av kallt
kondensat från kondensorn för tätning. Av detta
vatten läcker 30 t/h, vilket jämte 16,3 t/h vatten av
290°C ur tätningarna leds till avgasaren, och detta
innebär en termisk förlust på ca 4 kcal/kWh. På
grund av detta tätningsvatten blev effektbehovet för
matarpumparna ca 1 000 kW mer än vad man hade
räknat med för de ursprungliga tätningarna. Genom
att ta ut vatten till tätning direkt efter den första
matarpumpen kunde man minska kallvattenbehovet,
och vattenströmmen till avgasaren kunde minskas
till 24 t/h. Detta arrangemang har fungerat över ett
år, men pumptillverkaren söker att ytterligare
förbättra tätningarna.
Högtrycksturbinens termodynamiska verkningsgrad
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 7 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
