Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 33 - Tjockoljedrift av gasturbiner, av Wll - Svensken blev tredje i världen som oljeförbrukare 1958 - Över Bosporen skall dras en 154 kV ledning - Böcker - Rymdfarten har börjat, av GAH - Velstand via viden, av GAH - Hur jag får ut mest av min Volkswagen, av EBr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Behandling av oljan
Borttagning av vanadin, svavel och natrium
skulle givetvis vara en effektiv metod att
komma ifrån svårigheterna, men både vanadin och
svavel förekommer i form av komplexa
organiska föreningar och kan därför inte avlägsnas
med mekaniska metoder. Natrium förekommer
däremot vanligen i form av natriumklorid,
antingen i kristallform eller i saltvattenemulsion,
och kan avlägsnas genom tvättning och
separering. Denna rening måste göras på
förbrukningsplatsen, då föroreningarna ofta härrör
från saltvatteninblandning under transporten.
Samtidigt som man genom tvättning och
separering fått ner natriumhalten till 10 % av den
ursprungliga har man reducerat slammängden
och halten kalcium, kisel och järn.
Tillsatser
Tillsatser till oljan har fått en vidsträckt
användning. Sådana tillsatser är dock inte
ekonomiskt motiverade om kostnaden för dem
närmar sig eller överstiger skillnaden i pris
mellan destillatoljor och återstodsoljor. Som
tillsatsmedel har använts föreningar av
magnesium, aluminium och kisel, antingen var för sig
eller i kombinationer.
Aluminium- eller kiseltillsatser är verksamma
mot korrosion endast inom temperaturområdet
650—675°C, men dessutom bidrar de att hålla
turbinen ren. Aluminiumsilikat har använts
bl.a. för gasturbinen i motorfartyget "Auris"
(Tekn. T. 1952 s. 1075 och 1093, 1956 s. 11). En
tillsats på 0,05 % reducerade avsevärt
askbeläggningarna; gastemperaturen var högst 650° C.
Det mycket fina aluminiumsilikatpulvret med
ca 3 [.i kornstorlek var emellertid svårt att
hantera ombord.
Tillsats av magnesiumföreningar har enligt
olika erfarenheter givit de bästa resultaten
hittills, och det är speciellt General Electric Co
som arbetat på detta område. För att få
tillfredsställande resultat ocli möjligheter till drift
vid ca 800°C gastemperatur måste man
emellertid först tvätta oljan till högst 10 mg/kg Na-halt
eller ett Na-V-viktförhållande < 0,3. Tillsatsen
skall vara så stor att man får ett
Mg-V-viktför-hållande på minst 3 för att undvika
vanadin-angreppet. Kostnaden för en behandling av
denna typ har beräknats till 3—8 % av
bränslekostnaden. Denna metod har med gott resultat
tillämpats i 35 kommersiella gasturbiner med
sammanlagt 550 000 h driftttid med
återstodsoljor. Wll
Svensken blev tredje i världen som oljeförb
ru-kare 1958 med en oljekonsumtion av 1 545 1. I USA
konsumerades per invånare 3 020 och i Kanada
2 575 1.
Över Bosporen skall dras en 154 kV ledning.
Linan, som har en kärna av 37 ståltrådar med 54
aluminiumtrådar utanpå, levereras från England i
sex 3,1 km längder.
böcker
Rymdfarten har börjat, av Karl Schütte.
Mili-tärlitteraturföreningen, Stockholm 1959. 198 s.,
51 fig., 16 tab. 16,30 kr.
Detta är en av de bättre av de många
populärvetenskapliga böcker om rymdfart som framkommit
under senare år. Förf. är professor i astronomi, men
trots detta är innehållets tekniska del fullt i nivå
med det naturvetenskapliga material som
presenteras.
Boken inleds med en beskrivning av solsystemet
och vintergatan och en diskussion om
möjligheterna för liv utanför jorden. I ett kort kapitel
presenteras den nya vetenskapen astronautik. Så följer
avsnitt om raketprincipen och möjligheterna till
rymdfart. Därefter behandlas satellitprogrammet
under det geofysiska året och uppsända satelliter fram
lill "Explorer IV" (26 juli 1958) beskrivs. De sista
kapitlen sysslar med bemannad rymdfart,
rymdstationer, månfärder och framtidsperspektiv.
Utvecklingen har gått så snabbt att mycket i
boken redan är föråldrat. Detta gäller dock icke de
principiella delarna, som är välskrivna och
klarläggande. översättningen, utförd av Åke Hjertstrand,
är bra. GAH
Velstand via vidén, av Bjerre Lavesen & Kaj
Robert Svendsen. Fremad, Köpenhamn 1958.
160 s., ill. 4,75 dkr.
Två eldsjälar i den pigga kretsen Yngre Forskare
i Danmark har utgett denna bok för att väcka
allmänheten och särskilt ungdomen till medvetande
om forskningens betydelse. Den löpande texten är
något torr men livas av inlagda exempel på hur
forskningen gett resultat och av goda illustrationer.
Boken lämpar sig utmärkt för
studiecirkelverksamhet och eftersom den ingår i serien
"Statsradiofo-niens grundboger" torde den ha utgjort
kurslitteratur till en radioserie. En motsvarande svensk skrift
efterlyses. GAH
Hur jag får ut mest av min Volkswagen, 3:e
uppl., av Iva Maasfng. Forum, Stockholm 1959.
252 s., ill. 15,75 kr.
Boken innehåller tekniska data och egenskaper för
Volkswagen, instruktioner för körning och
felsökning, historik m.m. Den torde i första hand vara av
intresse för de ägare av bilen, som är mer än
vanligt intresserade av de tekniska detaljerna och
förutsätter även åtskilligt med mekaniska kunskaper,
ibland av sådant slag, som blott ett fåtal besitter.
Förf:s omdömen om konstruktionerna o. d. är i
stort sett avfattade så, att endast de teoretiska
fördelarna framhålls, vilket kanske kan anses vara
naturligt för en bok av denna karaktär. Ur teknisk
synpunkt blir synpunkterna därför till stor del
ensidiga och ofta direkt missvisande. Bilkonstruktioner
utgör ju nästan alltid kompromisser mellan för- och
844 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
