Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 35 - Sveriges elförsörjning 1965—1980—2000, av Sven Lalander och Rolf Gradin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Lalander
Rolf Gradin
Fig. 1. Största [-vattenkraftstationer-]
{+vattenkraftsta-
tioner+} och
aggregat 1910—
1960 (—1980).
Sveriges elförsörjning
1965-1980-2000
Driftdirektör Sven Lalander och civilingenjör Rolf Gradin, Stockholm
Inom alla företag är planeringen för framtiden
en viktig arbetsuppgift. Detta gäller inte minst
för kraftföretagen. Eftersom
kraftverksindustrin ser som sin uppgift att täcka elbehovet,
blir prognoser för förbrukningsutvecklingen
den självklara utgångspunkten vid dess
framtidsplanering.
Den totala byggnadstiden för större
kraftstationer är 4—6 år. En detaljerad prognos för
elförbrukningens utveckling under den
närmaste femårsperioden måste därför ligga till
grund för kraftindustrins utbyggnadsprogram,
men det är dessutom önskvärt att man gör vissa
uppskattningar för ytterligare en femårsperiod
framåt i tiden. De belastningsprognoser, som
upprättas inom Centrala Driftledningen (CDL)
tillgodoser sedan de kompletterats med de olika
kraftföretagens egna undersökningar detta
behov (Tekn. T. 1953, s. 727; 1956 s. 105).
För en rationell planering av
produktionsapparaten behövs dessutom en långtidsprognos,
som sträcker sig ändå längre framåt i tiden.
Betydelsen av en sådan långtidsprognos är
just nu särskilt markerad i Sverige. Vi vet att
våra vattenkrafttillgångar om ett eller ett par
Föredrag vid sammanträde i Svenska Elektroingenjörers
Riksförening den 22 maj 1959 i Västerås.
621.311.1(485)
decennier börjar bli helt ianspråktagna och att
vi sedan är hänvisade till atomkraft för en
ekonomisk elförsörjning Vi måste därför redan nu
bestämma oss för i vilken takt vi skall bedriva
utvecklingsarbetet på atomkraftens område, så
att vi är beredda att bygga och driva
atomkraftstationer när det fordras.
Elenergin konkurrerar för flertalet
användningsområden med andra former av energi,
t.ex. olja och kol. I allt prognosarbete och
särskilt då det gäller långtidsprognoser måste
detta konkurrensförhållande beaktas.
Elförbrukningen har under de senaste decennierna
ökat exponentiellt med ca 6,5 % per år. Den
totala stationära energiförbrukningen har
under samma tid ökat endast ca 1,5 % per år,
dvs. elkraften har expanderat på andra
energiformers bekostnad.
BeSastningsutveckEmg
Fram till 1965 är utvecklingen av såväl
industrins som samfärdselns möjligheter och
önskemål förhållandevis väl kartlagd.
Detaljförbrukningen är svårare att bedöma, särskilt
eluppvärmningens utveckling. Några större
förändringar hinner emellertid inte ske under den
närmaste tiden, och det måste vara realistiskt
att räkna med att detaljförbrukningens ökning
med 10 % per år fortsätter åtminstone till 1965.
CDL uppskattar den totala elförbrukningen
1965 till 44 TWh/år jämfört med 1958 års
förbrukning 28,5 TWh/år.
En även efter 1965 fortsatt årlig behovsökning
med 6,5 % innebär 1980 en elförbrukning av
113 TWh/år och år 2000 en konsumtion av
400 TWh/år. Denna obrutna utveckling får ses
som ett maximialternativ och det förutsätter att
hela vårt lands vid teknikens nuvarande
ståndpunkt elektrifierbara energibehov vid
sekelskiftet tillgodoses med elenergi, dvs. bl.a.
fullständig eluppvärmning. Olja skulle användas
endast för transporter och kol endast där det
inom industrin är nödvändigt av
processtekniska skäl. Vatten- och atomkraft har här
alltså ersatt en stor del av den konventionella
bränsleimporten. Vi får då hoppas att atom-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 897
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
