Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Vätske- eller krutdrivna robotar? av Åke Håborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2.
Fjärrobo-ten Atlas för
atombomblast
(4 Mt); tvåstegs
vätskeraket,
räckvidd 10 000
km.
— en vätskeraketmotor av "färdigförpackad"
typ"-
Anledningen till att man prövar
vätskeraket-motorer är den svåra termiska påkänning som
förorsakas av det projekterade bärflygplanets
hastighet vid machtal 3—4.
För de i dag under tillverkning varande flvg-
planburna jakt- och attackrobotarna fordrar
man att raketmotorn skall tåla — förutom
mycket stränga krav på fältmässighet och
prestanda — en miljöbetingad temperaturvariation
från —55°C till +70 à 80° C. En sådan
temperaturändring kan exempelvis uppstå när ett
flygplan som startar från en nordlig flygbas
under vinterförhållanden stiger till 12 km höjd
och under 15 min flyger med en hastighet av
2 700 km/h (3/ = 2,2). Trots den omgivande
luftens —40°C temperatur, upphettas skalet på
den under flygplanet hängande roboten på
grund av luftfriktionen till ca 100° C. Efter
avfyrandet ökar robotens hastighet ytterligare till
M«r3,5, varvid skaltemperaturen stiger till
över 150° C. Eftersom krutmotorn i allmänhet
av viktekonomiska skäl till stor del tjänstgör
som robotskal, kommer den i motorhylsan
ingjutna krutladdningen att också utsättas för
betydande temperaturvariationer. Detta
medför så allvarliga problem att man inte kan
tilllåta vissa snabba flygplan att utnyttja sin
maxi-mifart när de medför robotar av typen
Side-winder, Falcon eller Bullpup4.
Anledningen härtill är ett rent kruttekniskt
problem, därigenom att krutets
kemisk-fysika-liska natur medför en alltför hög
temperaturkänslighet. Denna känslighet kan ta sig uttryck
i antingen en mekaniskt betingad skada i form
av att krutladdningen spricker (fig. 5),
släpper från brännkammarväggen eller ändrar sin
geometriska form eller också därigenom att
krutet inte tänder vid låg temperatur, att krutet
brinner onormalt (instabilitetsfenomen) eller
att krutet självantänder vid för hög
temperatur’. Vidare ökar krutets förbränningshastighet
med ökad temperatur, vilket medför en
tryckstegring som kan bli farlig, och samtidigt ökar
Fig. 3.
Fjärrobo-ten Minuteman.
en trestegs
krutraket, under
utveckling; t. v.
fast basering i
silo, t. h. rörlig
basering.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 931
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
