Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 36 - Val av halvledardioder, av Per Svedberg - Andras erfarenheter - Fluorplast ersätter platina, av J Murkes - Ultrafint metallpulver, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjocklek och mindre resistivitet. Detta gör att
man vid små spärrspänningar kan tolerera en
liten livslängd och ändå få godtagbara
ledvärden.
Om man nöjer sig med en spärrspänning på
50 V, kan livslängden och därmed
återhämtningstiden vara så kort som 10~8 s, medan
dioder för 1 000 V ej kan göras med kortare
återhämtningstid än ca 3 • 10"° s utan att leddata
försämras avsevärt.
Kapsling
För att halvledarelementet skall bibehålla sina
elektriska egenskaper i olika omgivningar är
det nödvändigt att det kapslas väl. För små
enheter använder man i allmänhet
helglas-kapslar men för större enheter en metallkapsel
försedd med en isolerande glas- eller
keramik-genomföring, fig. 2. Inuti kapseln kan man ha
vakuum, torr luft eller någon skyddsgas.
Dessutom brukar en del tillverkare använda olika
fyllningsmedel, silikonfett e.d. Alla dessa
ut-föringsformer kan fungera bra, och varje
tillverkare har i allmänhet sitt eget recept för den
bästa kapseln och atmosfären. Det väsentliga
för användaren är, att genom avslöjande prov
försäkra sig om att kapseln är tät. Är den det,
kan säkert många system ge bra och stabila
dioder.
Täthetsprov
De flesta tillverkare provar tätheten med något
slags fuktprov. För Aseas räkning har Institutet
för Halvledarforskning (Hafo) för en viss klass
germaniumpunktdioder infört ett särskilt
täthetsprov som hittills har visat sig vara
mycket pålitligt när det gäller att sålla ut otäta
exemplar.
Provet består av ett
temperaturväxlingsprogram på 10 hela cykler mellan —78° C och
+ 100°C, följt av förvaring i fuktskåp vid 55°G
och 100 % relativ fuktighet i 5 veckor. Var
tredje timme slås värmekällan i fuktskåpet
ifrån under 30 minuter, så att temperaturen
sjunker till ca 45°C. över 1 000 dioder, som
godkänts efter detta program och levererats till
Asea, har fungerat 2 år utan något fel. Dioder
som legat i fuktskåp mer än 1 år visar att de
flesta felen inträffar under den första veckan,
men att ytterligare fel ej börjar inträffa förrän
efter minst 1 år i fuktskåp. De dioder, som
klarat ett 5 veckors prov, är alltså ej på långt
när sönderprovade.
Slutord
När det gäller kapseltäthet liksom alla andra
egenskaper hos dioderna finns det inget enkelt
sätt med vilket man kan välja ut bra diodtyper.
En allmän rekommendation är att användaren
väljer ut produkter från de tillverkare, som har
ett rejält provningsprogram för sina dioder.
Bland dessa kan man så ta ut ett antal typer
och prova dessa på sätt som tillämpningen
fordrar.
andras erfarenheter
Fluorplast ersätter platina
Polytetrafluoreten (Fluorplast 4 i Sovjetunionen)
kan med fördel ersätta platina, glas och kvarts för
diverse apparater avsedda för kemiska analyser o.d.
Den angrips ej av fluor-, salpeter- och saltsyra,
kungsvatten och en blandning av detta med
fluorvätesyra. Efter 60 h vid 100°C i en blandning av
fluorväte- och salpetersyra har man icke
konstaterat någon viktminskning hos undersökta kärl av
fluorplasten vid vägning på 0,1 mg när.
Analys av destillationsrester erhållna genom
avdunstning av 10 ml av olika mycket rena syror i
plast-, platina- och kvartsdeglar visar att halten
metalliska föroreningar blir praktiskt taget lika stor
(10"5—10"7 °/o) i samtliga deglar. Fluorplasten tål
250—300°C och är resistent även mot
alkalilös-ningar. Partiell ersättning av platina med fluorplast
har officiellt godkänts i Sovjetunionen (L S
Vasi-levskaja, G G Sifrina i Zavodskaja Laboratorija
25 (1959) h. 6 s. 762—763). J Murkes
Ultrafint metallpulver
I USA har man börjat tillverkning i försöksskala av
aluminiumpulver med en genomsnittlig kornstorlek
på 0,03 Medan i dag tillgängligt aluminiumpulver
består av 5—10 u korn, är den övre gränsen för
det nya pulvrets kornstorlek 0,1 |.i och den undre
0,005 |x. Ultrafina pulver av t.ex. alkaliska
jordartsmetaller, kobolt, mangan, koppar, bly, zink, guld
och silver kan framställas på samma sätt som
aluminiumpulvret; inget meddelas om processens natur.
Metallers ytenergi börjar öka snabbt när
partikelstorleken faller under 0,1 u. Därför är det ultrafina
pulvret en ny form av metallen med hög energi och
en yta av ca 75 m2/g. Aluminiumpartiklarna är
sfäriska och alltså inte brottstycken av större korn.
Pulvret är pyrofort och lagras normalt i ett icke
re-aktivt kolväte.
Man tror att ultrafina pulver skall ge snabbare
reaktion, bättre utbyte och lägre reaktionströskel
vid vissa katalytiska, kemiska processer.
Metallpulvren bör också vara ett utmärkt utgångsmaterial för
organometallföreningar därför att de höga
temperaturer och tryck, som nu fordras vid dessas
framställning, beror på metallens låga reaktivitet. Det
nya pulvret bör på grund av sin höga ytenergi inte
bara ge större reaktionshastighet samt minska
erforderlig temperatur och erforderligt tryck utan
också reagera fullständigare. Större metallpartiklar
reagerar nämligen bara på ytan och en mer eller
mindre oförändrad kärna blir kvar.
Ultrafina metallpulver bör också få betydelse inom
pulvermetallurgin. En möjlighet, som de erbjuder,
är direkt framställning av nya legeringar med exakt,
förutbestämd sammansättning. Några
metallkombinationer kan nu erhållas bara som legeringar med
vissa bestämda sammansättningar. Komponenterna
smälts då samman, legeringen gjuts, och göten mals
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
