Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Moderna metoder för rostning av svavelkis, av Jurgen Morath
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyrit (svavelkis)
Pyriten avrostas enligt följande
reaktionsformler:
2FeS2 = 2FeS + S2 (1)
S2 + 202 = 2S02 (2)
4FeS + 702 = 2Fe203 + 4S02 (3)
3FeS + 502 = Fe304 + 3S02 (4)
6FeS + 4S02 = 2Fe304 + 5S2 (5)
Den ena av pyritens två svavelatomer
avspaltas under inverkan av ugnsvärmen (1).
Syret i luften förbränner det fria svavlet till
svaveldioxid (2), och återstående FeS oxideras
under stark värmeutveckling till svaveldioxid
och FeA (3) eller Fe304 (4). FeS kan även
oxideras genom direkt inverkan av
svaveldioxid (5).
Tillföres endast den luftmängd som teoretiskt
går åt för rostningen, skulle man få en rostgas
med 15,6—15,8 % S02. För att åstadkomma
fullständig förbränning rostar man i praktiken
normalt med luftöverskott och får därför en
med avseende på S02 något svagare gas.
Magnetkis
I sligen ingående magnetkis, Fe0S10, rostas
liksom pyrit under bildning av svaveldioxid och
järnoxider och har därför ingen ofördelaktig
inverkan på rostningsprocessen eller på
brändernas kvalitet. Den sänker dock genom sitt
lägre svavelinnehåll något malmens svavelhalt.
Magnetkisen stör sannolikt vid hög
koncentration genom att påskynda de reaktioner, som
orsakar att svavelkissligen hårdnar vid
lagring. Dessa reaktioner består väsentligen i en
oxidation av det sulfidbundna svavlet till
sulfat, som under vattenupptagning kan
kristallisera och därigenom sammankitta
kispartiklar-na; samtidigt uttorkas sligen.
Koppar och zink
Koppar och zink kvarstannar vid rostningen i
bränderna huvudsakligen i form av sulfater.
Koppar och zink är vid järnframställningen
skadliga föroreningar och sänker därför
brändernas värde. De i Boliden-sligen ingående
halterna är emellertid så låga, att brändernas
koppar- och zinkinnehåll inte överskrider de
av järn- och stålverken stipulerade
maximi-halterna.
Restsvavel
Koppar och zink binder en del av kisens svavel
och åstadkommer i de flesta icke anrikade
svavelkiser en restsvavelhalt i bränderna på
upp till några procent. I flotationsanrikade
sli-ger kan man däremot få så låga koppar- och
zinkhalter att den härav förorsakade
restsva-velhalten blir bara ett par tiondels procent.
Bränderna innehåller normalt dessutom en
beroende på rostningen varierande mängd svavel
i form av oförbränd järnsulfid. Denna
restsvavelhalt blir dock förhållandevis låg vid
röstning av flotationskiser på grund av dessas
finkornighet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
Fig. 1. BASF:s
virvelskiktsugn;
1 högtrycksfläkt,
2 galler, 3
virvelbädd, A kisficka,
5 överhettare, 6
förångare.
Arsenik
Arseniken avdrives i form av arseniksulfid
redan vid kisens uppvärmning till 550—600°C.
Den oxideras av syret i förbränningsluften till
arsenik (III) oxid. I denna form förenar den
sig vid högre temperaturer lätt med syre och
närvarande järn (III) oxid till järnarsenat.
Järn-arsenatet faller ut tillsammans med bränderna,
som därför blir arseniklialtiga. Arseniksulfiden
och arseniktrioxiden är relativt lättflyktiga.
Om vidare oxidering och arsenatbildning kan
undvikas innan bränderna avskils, följer
arseniken med avgaserna till efterföljande
gasrening.
En god avskiljning av arseniken kan således
åstadkommas, om, som fallet är vid
etagerostugnarna, den arseniklialtiga kisen redan före
eller i början av rostningsförloppet får komma
i kontakt med de heta syrefattiga rostgaserna.
Arseniken avdrives härvid och lämnar ugnen
tillsammans med rostgaserna. I övriga
ugnstyper kan detta motströmsförfarande inte
till-lämpas och dessutom medföljer hela eller
största delen av bränderna de utgående
rost-gaserna.
Det med gaserna följande Fe203-rika
flygstoftet bör frånskiljas direkt efter ugnen och i
varmt tillstånd, så att närvarande
arsenikföreningar inte hinner reagera eller kondenseras.
En ytterligare metod att hindra
arsenikutfäll-ning i bränderna är att driva rostningen med
så liten luftmängd att järnet endast oxideras
till Fe304, varigenom järnarsenatbildningen
försvåras. Samtidigt erhålles en mindre del av
kisens svavel i elementär form i rostgaserna
och måste efterförbrännas genom
sekundärluft-tillsats.
Svaveltrioxid
Lågt syretryck i rostningsatmosfären gynnar
arsenikavskiljningen och motverkar samtidigt
även oxidation av svaveldioxid till trioxid,
S03. Den senare förorsakar svavelförluster i
tvättornsvattnet och skadlig gipsbildning vid
koksyraframställningen. Oxidationen
tillbakaträngs vid stigande temperatur, medan vid
tillräckligt låg temperatur reaktionshastigheten
är så låg, att ingen oxidation kan ske. Reaktio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
