Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 37 - Elektrostål genom direktreduktion, av SHl - Tryckluft som vågdämpare - Flerårigt vete - Överhettad ånga i kärnreaktor - 370 000 MW elgeneratoreffekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man i Sverige redan en rik källa av erfarenhet
att ösa ur. SHl
Diskussion
Bergsingenjör J-E Östberg ifrågasatte riktigheten
av Nigris förutsättningar att man på längre sikt
måste räkna med att som råvaror för
ståltillverkningen använda fattigare malmer och stenkol som
sämre än de nuvarande lämpar sig för koksning.
Tackjärnstillverkarna på den europeiska
kontinenten får nämligen rik malm även från Nord- och
Sydamerika samt från Afrika. Utvecklingen har väl
snarast gått mot användning av rikare
beskickningar. Tillgången på relativt rika malmer torde
knappast vara så dålig som ibland görs gällande,
och dessutom bör man väl räkna med en
utveckling av anrikningstekniken.
I de flesta fall torde det vara mera ekonomiskt
att inte utföra malmanrikningen i reduktionsugnen.
Dessutom torde vissa i föredraget nämnda tekniska
uppslag mer eller mindre starkt fordra rika malmer.
Färskning av flytande tackjärn med malm i
ljusbågsugn förutsätter t.ex. användning av en rik malm.
Det är möjligt att man vid förbättring av
koks-ningsprocessen kan nå resultat liknande dem som
uppnåtts genom anrikning av järnmalm. Särskilt
intressanta förefaller de framsteg som gjorts vid
framställning av malm-koks.
Professor M Wiberg gav som komplement till
Nigris föredrag en översikt över de allmänna linjer
man följer vid stålprocessernas utveckling.
Syrgas-färskning i konverter började med LD-processen
som därutefter utvecklats i olika riktningar. Först
kunde man endast behandla tackjärn med relativt
låg fosforhalt (högst 0,5 %>).
Numera kan man emellertid också göra stål av
thomastackjärn enligt Kaldo-processen och enligt
processer som utarbetats i Frankrike, Tyskland,
Belgien och Luxemburg (Tekn. T. 1958 s. 346; 1959
s. 324, 494). Vid flera av dessa processer sätter man
till kalkpulver som blåses in tillsammans med
syrgasen. Enligt alla dessa metoder kan man göra stål
med lägre kvävehalt och högre kvalitet än enligt
thomasprocessen. Stålet blir fullt likvärdigt med
martinstål och kan bli billigare än detta.
Man har också under senare år börjat använda
syrgas för att förbättra ekonomin hos
martinprocessen och elektrostålprocesserna. Särskilt i brittiska,
ryska, amerikanska och japanska martinverk
utnyttjar man syrgas för att höja lågans temperatur
genom att höja förbränningsluftens syrgashalt upp
till 25—30 °/o samt för att påskynda färskningen
genom inblåsning av syrgas i badet. Man har
uppnått mycket goda resultat på detta sätt.
Vid elektrostålprocesserna kan man använda
syrgas för att påskynda färskningen, men man har
också gjort framsteg vid färskning av tackjärn med
malm i ljusbågsugnar. Detta har tidigare försökts
i Sverige bl.a. vid Wikmanshyttan, Domnarvet,
Hofors och Luleå och på senaste tiden har metoden
utvecklats ytterligare av Durrer i Gerlafingen,
Schweiz.
Det är intressant att Durrer, som var en av
pionjärerna vid införandet av syrgas vid tackjärns- och
ståltillverkningen, nu anser att han kan göra stål
billigare genom färskning med malm än med
syrgas i konverter. Av särskilt intresse för
elektrostål-folk är användning av charger med hög
tackjärns-halt i ljusbågsugn, och stor uppmärksamhet bör
därför ägnas åt möjligheten att färska med malm.
Vid tillverkning av handelsjärn används i Sverige
ljusbågsugnar för upp till 80—-100 t charge, och
utomlands byggs ännu större ugnar. I USA finns
sålunda ugnar för ända upp till 200 t, och ugnar för
250 t projekteras. I Belgien finns en ugn för 150 t.
Utvecklingen går mot allt större ugnsenheter.
För inte så länge sedan var man rädd för att
använda alltför stora ugnar vid tillverkning av
kvalitetsstål. Bara för 15—20 år sedan vågade man inte
gå längre än till 15 t charge, men nu är man inte
rädd för att gå upp till 40 t eller mera. Man har
nämligen Aseas omröringsspole som minskar risken
för ojämn temperatur i badet.
Överingenjör T Wahlberg framhöll att stora
ugnsenheter, oberoende av typen, har vissa avgjorda
fördelar framför mindre. Mest vägande är deras
bättre driftekonomi räknad i smältkostnad per göt.
Det kan emellertid ifrågasättas om detta alltid
gäller. Produktionsprogrammet, som bestäms av
orderna, har nämligen stor betydelse vid valet av
gynnsammaste ugnsstorlek. Med en för stor enhet kan
man nödgas producera göt utöver behovet varigenom
ett för stort och dyrbart götlager kan uppstå, medan
ugnen inte hinner med att ge det stål som behövs
för orderna.
Enligt tekn. dr P E Hammarlund bestäms valet
mellan en stor ugnsenhet och flera mindre av de
lokala driftförhållandena. På frågan, om de små
ugnarna kan förenklas så mycket att det blir
ekonomiskt att köpa två små ugnar i stället för en stor,
kan man svara att en liten ugn i viss mån kan
förenklas konstruktivt. Vid mycket små ugnar
används t.ex. sällan fatvridning, och man kan sätta
fast svängvalvspelaren på fatet.
Små ugnar kan emellertid inte serietillverkas. De
är nämligen trots allt så pass stora enheter att
ingen större fördel uppnås genom tillverkning av
flera på en gång. I allmänhet torde man därför
välja en stor ugn i stället för flera små, om driften
kan anpassas för den. Detta blir utan tvivel mest
ekonomiskt.
En viktig faktor är emellertid verkets
sysselsättningsgrad, På grund av konjunkturväxlingar kan
stålverken inte räkna med full utnyttjning alltid.
En ljusbågsugn kan inte köras ekonomiskt med t.ex.
halv last. Vill man minska produktionen, kör man
därför fullt periodvis, och detta kan vara
krångligt, om man har bara en ugn. Det är då bäst att
ha t.ex. tre ugnar. Vill man minska produktionen
med en tredjedel, kan man nämligen stoppa en ugn.
Tryckluft som vågdämpare används i
Storbritannien där man lagt ut två perforerade
polyeten-rör i Dovers hamn. Från kompressorer i land blåses
tryckluft intermittent genom rören. Härigenom störs
vågornas rytm så att de dämpas av sin egen energi.
Stora vågors höjd lär minskas till hälften.
Flerårigt vete tror man sig i USA snart ha fått
fram genom en invecklad korsning av höstvete med
Agropyron-arter och vårvete. Det fleråriga vetet
uppges ge skörd flera år samt vara resistent mot
insekter och sjukdomar. Skördeutfallet blir ungefär
normalt första året men 40 °/o mindre andra året.
Överhettad ånga i kärnreaktor har framställts
vid experiment av General Electric. Ånga med
temperatur nära 450°C har erhållits vid 65 kp/cm2
ångtryck.
370000 MW elgeneratoreffekt beräknar man
ha 1979 i USA mot nuvarande 140 000 MW.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
