Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 39 - Polyvinylklorid som konstruktionsmaterial, av Ulf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medel ofta använts 1 material, som betecknats
som styva. Särskilt svetstråd har mycket ofta
försatts med mjukningsmedel för att den skall
bli mera lättfluten. Styv PVC kräver en
myckenhet av standardisering för att den
verkligen skall komma till sin rätt.
Stabilisatorer
Åldringen av PVC genom inverkan av
ultraviolett ljus och hög temperatur motverkas
genom tillsats av olika stabilisatorer, men även
övriga tillsatsmaterial, såsom fyllmedel,
pigment och mjukningsmedel, har stor betydelse.
Antalet stabilisatorer har under de senaste
åren växt, så att man nu har en verklig
snårskog av handelsnamn och kemiska föreningar.
Generellt kan sägas, att marknaden stabiliserat
sig så att man kan urskilja vissa huvudtyper
som står sig. Numera finns det
stabilisatorkombinationer och recept inkluderande övriga
tillsatsmaterial, som ger mycket goda
åldringsegenskaper. Tyvärr ser man alltför ofta
exempel på motsatsen. Färdigproduktens kvalitet
beror numera nästan uteslutande på bearbetaren
och hans val av rätta tillsatsmaterial och
bearbetningsbetingelser.
Giftighet
I Tyskland lär man av hänsyn till giftverkan
ämna förbjuda all användning av
mjukningsmedel i PVC som kan komma i kontakt med
livsmedel, och godkänner bara ett fåtal
stabilisatorer. I Holland är däremot inga ämnen
generellt förbjudna. Man har bara föreskrivit
vissa gränser för den mängd av olika ämnen, som
får utlösas ur PVC avsedd för livsmedel.
I de flesta länder följer man US Food & Drug
Administrations rekommendationer, som ligger
mitt emellan de angivna ytterlighetsfallen. Där
finns en rad föreningar och grundämnen, som
ur giftighetssynpunkt är generellt förbjudna.
Övriga provas noggrant innan de godkänns.
I Sverige finns ingen lagstiftning på området
mer än vad "Hälsovårdsstadgan" säger, men
skulle en förgiftning uppstå, blir tillverkaren
sannolikt ansvarsskyldig. Statens Institut för
Folkhälsan tjänstgör som en sorts rådgivande
myndighet vilken godkänner endast
färdigprodukter och icke några speciella föreningar. I
stort sett följer man de amerikanska
rekommendationerna.
Man måste nog säga, att kravet på giftfrihet
för PVC-produkter i de allra flesta fall är
åtskilligt överdrivet och påminner om den
klassiska arsenikskräcken. Tänk blott exempelvis
på hur mycket blytätningar av olika slag, som
gjorts på vattenledningsrör. Man har ju till och
med använt blyrör utan att någon tagit skada
härav. Det enda förnuftiga är naturligtvis
holländarnas inställning att normera den mängd
av olika tillsatsmaterial, som får ingå i styva
och mjukade produkter och som får utlösas i
vatten av olika surhetsgrad, alkohollösningar,
oljehaltiga livsmedel m.m.
Jag har icke hört talas 0111 någon som under
de senaste 15 åren blivit förgiftad av PVC. Där-
emot inträffar årligen flera allvarliga fall av
förgiftning hos företag som bearbetar PVC.
Här borde i stället läggas ned ett intensifierat
arbete på att minska riskerna för dem som
måste arbeta med giftiga ämnen vid
bearbetningen av PVC.
Polyvinylklorid utan mjukningsmedel
Styv PVC, som är belt utan mjukningsmedel,
är den form i vilken PVC vanligen används för
kemiska apparater. De egenskaper man i första
hand vill utnyttja är den goda
kemikalieresistensen men även lättbearbetbarheten, den
låga volymvikten kombinerad med goda
hållfasthetsegenskaper och det låga priset.
Det finns nu detaljerade tabeller över
kemikalieresistensen för styv PVC vid olika
temperaturer i datablad från olika tillverkare av
halvfabrikat och även normer härför,
exempelvis DIN 8061. Dessa tabeller bör studeras
noggrant vid val av PVC för en konstruktion,
men de bör i regel kompletteras med praktiska
prov under de betingelser, som den färdiga
detaljen kommer att utsättas för genom samtidig
kemisk och mekanisk påfrestning.
PVC uppvisar alla de för en termoplast typiska
temperaturberoende egenskaperna.
Användningsområdet nedåt i temperatur bestäms för
styv PVC av dess slagseghet, som mycket
snabbt avtar med sjunkande temperatur. Det
torde vara mycket vanskligt att ånge absoluta
värden på slagsegheten, då de belt beror på
mätmetoden. Under likformiga betingelser
torde den dock gå ned med minst 50 % vid
sänkning av temperaturen från +20°C till —10°C.
Slagsegheten är vidare ytterligt känslig för
repor och skåror i ytan. I vårt kalla klimat bör
man därför undvika att använda styv PVC
utomhus, för såvitt materialet icke är väl
isolerat för kyla eller skyddat för stötar och
choekpåkänningar.
Uppåt i temperatur begränsas
användningsområdet av den med stigande temperatur raskt
avtagande styvheten och brottgränsen. Som en
praktisk gräns, ovanför vilken man över huvud
taget icke bör använda styv PVC som ensamt
bärande konstruktionsmaterial, skulle jag vilja
sätta 55° C. Reduktionsfaktorer för inverkan av
temperaturen på hållfasthetsegenskaperna finns
i regel i datablad från halvfabrikattillverkarna.
Längdutvidgningskoefficienten för stvv PVC
är ca 8 • 10~5 m/m°C. Den är alltså ca 8 gånger
så stor som för stål. Detta gör, att man måste
vara mycket noggrann vid montering av t.ex.
rörledningar och se till att de har ordentliga
expansionsmöjligheter. Med hänsyn till
skillnaden i utvidgningskoefficient måste man ställa
sig tvivlande till nyttan av en armering av
styva PVC-skivor med inbyggda perforerade
stålplåtar. PVC har dessutom dålig adhesion till
stål, om detta icke ytbehandlats speciellt.
Tyvärr har man ännu ej funnit någon lämplig
behandling för att ge glasfiber god vidhäftning
till styv PVC.
Förutom den termiska längdutvidgningen fö-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 9 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
