Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 40 - Tekniska saneringsproblem. Djupbyggnadsproblem, av Herbert Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Djupsprängning för nybyggnad i kvarteret Skotten 6 och 7.
Transporter över bortsprängd del av uppfart i lutning 1:4,5, längd ca
100 m, sker på krigsbro, system Bailey med ca 20 m spännvidd.
Resterande del av uppfart uppfordrades med hiss.
som av en fortlöpande kontroll av
grundvattenytans läge och ändringar, är således påtagligt
med hänsyn till de möjligheter, som därigenom
skulle skapas att förebygga skador på bl.a.
äldre fastigheter.
I detta sammanhang kan det även erinras om
att också vattentäta konstruktioner i längden
kan bli otäta så att tätningsåtgärder fordras.
I sådana fall, där det är svårt att lokalisera
läckan, kan det då vara frestande att tillgripa
grundvattenpumpning. Grundvattenytan kan
även sänkas genom den kontinuerliga
grundvattenpumpning som i annat syfte företages av
industrier, badinrättningar, varuhus och andra
affärsföretag.
Vid byggnadsarbeten, som bedrives på lägre
nivå än grundvattenytan, är det normalt att
man tillgriper grundvattenpumpning under
byggnadstiden för att kunna arbeta i torrhet.
Den temporära grundvattensänkning, som då
erhållits, har ansetts ofarlig för träpålar och
rustbäddar. Vissa erfarenheter på senare tid
tyder dock på att rötskador även kan uppstå
genom den ackumulerade effekten av tillfälliga
grundvattensänkningar vid olika tidpunkter till
följd av upprepade byggnadsarbeten i
omgivningen. Arbeten, vilka under längre tid
medför sänkning av grundvattenytan, kan
självfallet vålla skador på träkonstruktioner som
härigenom mist sitt skydd. I syfte att förebygga
dylika skador har man i vissa falt låtit
pumpvattnet återgå till marken utanför spåntväggen
genom särskilda infiltrationsrör, varigenom
grundvattennivån kunnat bibehållas i stort sett
oförändrad under byggnadstiden.
Lagstiftning
Vilka möjligheter finnes då att med stöd av
gällande lagstiftning förhindra en
grundvattenpumpning som kan bedömas förorsaka skada
på grannfastighet? De juridiska synpunkterna
på denna fråga har studerats av v.
stadsjuristen i Stockholm E G Westman, och en av
honom gjord utredning har lagts till grund för
de rättsliga bedömandena i detta avsnitt.
Enligt byggnadsstadgan 78 § punkt 3 skall
byggnadsnämnd vid prövning av ansökan om
byggnadslov tillse, att byggnaden ej förlägges så,
att den onödigtvis förorsakar men för
grann-fastigheter. Härav torde framgå att
byggnadsnämnd — även om stadsplanebestämmelser om
största byggnadsdjup ej finns —■ äger förbjuda
utförande av källarvåningar, om man därvid
till men för grannfastighet måste förutsätta en
skadlig grundvattenpumpning.
I detta sammanhang kan påpekas att det torde
ankomma på den sökande att prestera den
utredning som kan erfordras för att visa att
något men för grannfastigheter icke uppkommer
genom den tillämnade grundvattenpumpningen.
Beträffande rättsregler för
grundvattenpumpning är förhållandet såtillvida klart som att
den som utför pumpningen — oavsett för
vilket syfte — får ta ansvaret för de
skadeverkningar denna kan åstadkomma på annans
fastighet. En viktig bestämmelse härvid är det
generella stadgandet i vattenlagen kap. 2 § 58
att den som vill utföra grävning eller
sprängning eller anordna upplag eller vidtaga annan
åtgärd, som kan befaras medföra menlig
inverkan på grundvattentillgång, är skyldig
vidtaga de försiktighetsmått vilka skäligen
föranleds av omständigheterna. Ett åsidosättande av
denna skyldighet kan medföra
skadeståndsskyldighet. Vidare kan länsstyrelsen utsätta
vite för att åstadkomma rättelse ävensom låta
utföra erforderliga åtgärder på den
försumliges bekostnad. Det torde vidare böra
framhållas att det ansvar som åvilar den byggande
icke avlyftes om byggnadsnämnden vid sin
byggnadslovsprövning skulle underlåta att
beakta faran för grannfastigheter.
Om stadsplanebestämmelserna inte
föreskriver något om det djup, till vilket byggnad får
nedföras, har fastighetsägaren principiellt rätt
att utföra källare i flera plan. I princip kan
fastighetsägaren också genom vattendomstolen
få tillstånd att utföra grundvattenpumpning,
om så skulle erfordras.
Om vattentäkt stadgas dock i vattenlagen
kap. 2 § 44, att den ej må anordnas eller
nyttjas så att någon lider men av betydelse, med
mindre det ur allmän eller enskild synpunkt
medför fördel, som väsentligt överstiger
olägenheten. Är vattenutvinningen större än 300
m3 per dygn, måste ansökan om tillstånd till
anläggningen göras hos vattendomstol, men
ägaren kan erhålla domstolsprövning även för
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1Q1063
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
