Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 41 - Radiostörningar från starkströmsapparater, av Ove Larsson - Rysk konstruktionsfilosofi i USA:s rymdfartsprogram, av Åke Håborg - Tuggummi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kortvåg. Dc högfrekvensgeneratorer, som nu
används i landet, är nämligen i regel endast
konstruerade för att på ett enkelt och billigt
sätt fylla sin industriella eller medicinska
uppgift utan hänsynstagande till en kraftig,
störande utstrålning.
För att dylika generatorer skall kunna
användas utan att störa såväl rundradio som
kommersiell radio fordras, att de antingen
skärmas — ofta behövs skärmade rum — eller
hellre att radiomässigt bättre konstruktioner
används. En acceptabel högfrekvensgenerator
bör dels ha en arbetsfrekvens inom de vid
radiokonferensen i Atlantic City 1947 anvisade
frekvensområdena (13,56 MHz ± 0,05 %, 27,12
MHz ±0,6 % och 40,68 MHz ±0,05 %), dels
ha en stark dämpning av den utanför de
angivna frekvensområdena fallande strålningen.
Motorfordon
Det elektriska tändsystemet i motorfordon kan
väl inte direkt räknas till starkströmselektriska
anordningar men på grund av de alstrade
störningarnas stora betydelse omnämnes de trots
detta.
Alla förbränningsmotorer med elektrisk
tänd-ning orsakar kraftiga radiostörningar, speciellt
på ultrakortvåg, där de har en sådan styrka,
att inte bara mottagningen i fordonet självt
utan även i bebyggelse längs gator och vägar
blir störd därav. Motorerna kan i regel
av-störas enkelt med dämpmotstånd vid tändstift
och fördelare, varvid de vid tändningen
uppkommande högfrekventa svängningarna starkt
dämpas. Sådan avstörning bör utföras även om
fordonet inte är försett med egen radio.
Slutord
Såväl nationellt som internationellt har
behovet av en systematisk behandling av
radiostör-ningsproblemen medfört, att olika
organisationer upptagit dessa på sina program. Den
internationella huvudorganisationen härför är den
under IEC arbetande Comité International
Spécial des Perturbations Radioélectriques
(CISPR), som bl.a. utfärdat specifikationer för
mätapparatur och mätmetoder, vilka inom kort
utkommer i tryck. Bland övriga internationella
organisationer kan särskilt nämnas Conférence
Internationale des Grands Réseaux Electriques
(Cigré), som särskilt på senare år har
intresserat sig mycket för radiostörningar från
kraftledningar.
I Sverige har av SEK tillsatts två
kommittéer för behandling av störningsproblem,
nämligen NK 21-G för radiostörningar från
högspänningsanläggningar och NK 28-F för
bestämmelser för störningsskydd.
Litteratur
1. Stephens, G L: Radio interference suppression, London
1952.
2. Seelemann, F: Funkentstörung, Darmstadt 1954.
3. Meyer de Stadelhofen J & Walter W: Beiirao zur
Voraussage des Störverhaltens von Höchstspannungsleitungen.
Techn. Mitt. PTT, 1957 h. 11 s. 455—479.
Rysk konstruktionsfilosofi i USA:s
rymdfartsprogram. Man har i USA inte nått tillnärmelsevis
så långt i sitt rymdfartsprogram som man tänkt sig
och hoppats på. Såväl i fråga om tillräckligt starka
motorer som om styrförmåga med hjälp av
drivkraftreglering under alla en rymdfarkosts olika
flygfaser, har man fortfarande mycket att lära och
omsätta i praktiken innan man kan genomföra de
svåra uppgifter som alla talar så lättvindigt om.
Skjutverksamheten bör nedbringas till ett minimum
tills chanserna för ett lyckat resultat är tillräckligt
stora. Skjutförsök bör i betydlig omfattning
ersättas och föregås av mera grundforskning.
De första ansträngningarna inom den civila
rymdorganisationen, Nasa, koncentreras till uppdrag
rörande rymdtrafik till månen och planeterna, med
skott som tar sikte på att passera himlakroppar på
nära håll, gå i banor runt dessa samt landa
nyttolaster genom "hård eller mjuk" direktkontakt.
Följaktligen är det viktigaste målet nu att se till att de
stora startstegen får tillräcklig
funktionstillförlitlighet. Det kommer att visa sig ekonomiskt
förmånligare att slösa med utrymmet för stora nyttolaster
genom att utnyttja överdimensionerade startsteg,
som blir funktionssäkra genom ständig användning,
än att skräddarsy startsteg för varje ändamål med
därav följande lägre funktionssäkerhet, som säkert
blir följden av enstaka uppdrag.
Just nu satsar Nasa på Rocketdyne’s startsteg för
700 Mp dragkraft. Kostnaden för rymdraketen
Nova^ första steg (Tekn. T. 1959 s. 778) belöper sig
till 12 M$> för innevarande budgetår, och man
beräknar att utvecklingskostnaden eventuellt kan
uppgå titi inemot 200 M$ (Keith Glennan inför US
Air-force symposium 1959 om robotvapen och
rymdfartsteknik). Åke Hdbory
Tuggummi. 1 USA spenderade man 1958 ca 300
M$ på tuggummi vilket statistiskt innebär en
årsförbrukning av 200 paket på varje man, kvinna och
barn samt 50 paket på varje hund. År 1958 var
förbrukningen bara 2,5 %> större än under 1957,
men ökningen var dock 50 °/o större än
folkökningen. Tre storföretag svarar för ca 85 °/o av
produktionen, nämligen Wrigley (42 fl/o), American
Chicle (27 %>) och Beechnut (16 «/o).
Dagens tuggummi består i huvudsak av 60 °/o
socker, 20 °/o stärkelsesirap (glykos) och 20 °/o
gummibas. Den sistnämnda består till största delen av
sapodilla, ett gummi av mjölksaften från
sapodill-Irädet, Achras Sapota, som växer i Centralamerika.
Vidare ingår vissa gummisorter och hartser från
tropiska Sydamerika och Fjärran östern samt
syntetiskt gummi (butyl- och butadien-styrengummi),
syntetiska hartser (mest polyvinylacetat),
mikrokristallina växer, glycerider (för reglering av
fuktighetshalten) och kalciumkarbonat av
livsmedelskvalitet. Aromämnen ingår givetvis också.
Vid tillverkningen mals först gummibasens
ingredienser, breds ut på plåtar och torkas med
varmluft. Materialet smälts, renas, steriliseras och
filtreras. Gummibasen, som nu är en tjock sirap, hälls
i en blandare för ca 1 000 kg till vilken sätts socker,
stärkelsesirap och aromämnen. Efter omröring kyls
blandningen på ett transportband, och den
deglik-nande massan knådas. Den valsas sedan och sträcks
till band med det färdiga gummits tjocklek.
Efter skärning i bitar anbringas ett tunt ytskikt av
pudersocker som hindrar hopklibbning. För ökning
av hållbarheten lagras gummit slutligen en tid vid
noggrant reglerad temperatur och luftfuktighet
innan det förpackas (Industrial & Engineering
Chem-istry juni 1959 s. 30A—31 A). SHl
1134 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
