Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - Permanentmagneter för industriella ändamål, av Lars Boström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alnico-magneter tillverkas genom gjutning
eller sintring, och de kan endast bearbetas
genom slipning. De bör därför ha enklast
möjliga form.
De anisotropa Alnico-materialen
värmebehandlas i magnetfält. Denna behandling utföres
enklast och med bästa resultat på raka
magneter, men även hästskoformade magneter kan
tillverkas av detta material.
Viktigt är att en permanentmagnet behåller
sin styrka även efter lång användning. Även
med hänsyn till detta är Alnico-materialen
lämpliga, då de har stor motståndskraft mot
stötar och vibrationer samt behåller sina
magnetiska egenskaper upp till 350°C. För kortare
tid kan de användas upp till 450 C°.
Magnetkretsens utformning
Avgörande för en permanentmagnets styrka
och stabilitet är ej endast materialet utan i
stor utsträckning magnetkretsens form.
En permanentmagnet har minst två poler, och
kretsen bör göras så, att båda polerna
utnyttjas. Då den arbetar skall den bilda en så
sluten krets som möjligt med det föremål som
grips. Materialet utnyttjas härvid bättre, och
mindre läckfält erhålles. En magnetkrets bör
också utformas så att största möjliga nyttiga
flöde erhålles ur en viss magnetvolym.
Schematiskt kan detta åskådliggöras genom
arbetspunktens läge på avmagnetiseringskurvan för
magnetmaterialet, fig. 1. Ju mindre luftgapet är
i förhållande till kretsens hela längd, desto
större flöde kan tas ut ur magneten, men
desto mindre blir samtidigt fältets räckvidd
utanför polerna.
Utom magnetens egenskaper inverkar även
massan hos det attraherade järnföremålet på
dragkraften. En magnets dragkraft utnyttjas
helt endast under förutsättning att föremålet
är så stort, att det kan leda magnetens hela
flöde. Har föremålet så klen dimension att det
blir magnetiskt mättat, sätter detta en gräns
för dragkraften. En magnet, som lyfter t.ex. en
massiv järnplatta på 20 kg, kan ej lyfta en
tunnplåt med halva vikten.
I dylika fall bör magnetflödet fördelas på en
större yta med flera luftgap.
Stavmagneter
Stavmagneter bör användas så, att de ligger an
med långsidan utefter det föremål, som skall
gripas. Magneten bildar då en sluten krets med
detta. Ett undantag kan vara en klen
stav-magnet för plockning av mycket små detaljer.
Hos en stavmagnet av Alnico-material bör
längden i stort sett vara minst fem gånger
diametern, om materialet skall utnyttjas på
rätt sätt, fig. 1.
Gripmagneter för direkt kontakt
Vid gripmagneter som gör direkt kontakt med
arbetsstycket bör man räkna med en relativt
Fig. A.
Gripmag-net, som
hanterar plåtar i en
press för
betongplattor.
Fig. 5. Runda
gripmagneter i
en
lackeringsanläggning för
högtalare.
sluten krets, då räckvidden oftast är av
underordnad betydelse. Vid Alnico-material kan
med fördel cylindriska, ringformiga eller
pa-rallellepipediska magneter användas och
kretsen kompletteras med polskor av mjukjärn, så
att ett litet luftgap erhålles, fig. 2.
Fig. 3. Runt [-magnetsystem monterat-]
{+magnetsy-
stem monte-
rat+} på
jordkontakt till [-elsvetsaggre-gat.-]
{+elsvetsaggre-
gat.+}
1194 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
