Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - Nya material - Starka, svetsbara aluminiumlegeringar, av SHl - Bly-metallpulverblandningar, av U T—h - Hårdlod för hög temperatur, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya material
Starka, svetsbara aluminiumlegeringar
En relativt ny serie amerikanska
aluminiumlege-ringar, betecknade 5000. innehåller 2,5—5,5 °/o
magnesium och under 1 % mangan. Till den hör de mest
hållfasta, icke härdbara aluminiumlegeringarna
(Tekn. T. 1958 s. 171). Särskilt anmärkningsvärd
är deras höga sträckgräns i mjukglödgat tillstånd.
L)e kan lätt svetsas. På grund av dessa egenskaper
används legeringar tillhörande 5000-serien som
konstruktionsmaterial bl.a. i fartyg och fordon samt
till apparatur för vilken man vill utnyttja
aluminiums korrosionsresistens.
Legeringarna kan indelas i tre grupper (tabell 1).
Till den första hör 5052 och 5454, av vilka den
senare är en av de mest användbara
aluminiumlegeringarna. Av två modifikationer av den förra, 5152
och 5652, är den första mindre ren men den andras
halt av föroreningar särskilt kontrollerad för
användning med väteperoxid. Alla legeringar
tillhörande första gruppen har ingen benägenhet för
spänningskorrosion.
Den andra gruppen består av legeringarna 5083.
5086 och 5154, vilka har högre hållfasthet än första
gruppens legeringar. De har vidare ganska god
resistens mot spänningskorrosion och gott allmänt
korrosionsmotstånd; de är lättbearbetade. En
modifikation av 5154, betecknad 5254, är avsedd för
användning med väteperoxid. På grund av risken
för spänningskorrosion bör dessa legeringar inte
användas vid högre temperatur än 75°C.
Till tredje gruppen hör 5456, som har den högsta
hållfastheten av 5000-seriens legeringar. Den har
gott allmänt korrosionsmotstånd men är inte lika
lättsvetsad och lättbearbetad som de andra
legeringarna. I vissa fall bör 5456 mjukglödgas eller av-
Tabeil 1. Egenskaper lws aluminiumlegerinyar
tillhörande 5000-serien
Legeringsänmen
Mg Mn Cr
[-Tillstånd-]
{+Till-
stånd+}
%
Brott- 0,2-
Förgräns gräns
läng-ning
kp/mnrkp/ninr °/«
Grupp 7:
5052 2,5 0,25 mjuk 17,5 0,5 18
hård1 24 18 10
5454 2,7 0,8 0,10 mjuk 22 8,5 18
hård1 27 20 10
Grupp
5154 3,5 — 0,25 mjuk 21 7,5 18
hård1 27 20 10
5086 4,0 0,5 0,10 mjuk 24,5 10 14
hård1 31 24 6
5083 4,5 0,6 0,10 mjuk 28 12,5 16
hård1 35 27 6—i
Grupp 3:
5456 5,1 0,8 0,10 mjuk 29,5 13 16
hård2 32 23 12
1 betecknad 1134. 2 betecknad H321
spänningsglödgas efter formning. Legeringen har
relativt stor benägenhet för spänningskorrosion.
Legeringarna svetsas bäst genom gasbågsvetsning
med volframelektrod (TIG) eller metallelektrod (MIG)
och argon eller helium som skyddsgas (Materials in
Design Engineering juli 1959 s. 91—95). SHl
Bly-metallpulverblandningar
’"Blycementerade legeringar" har framställts vid
Battelle Memorial Institute. De bildas om man
blandar smält bly med finfördelat metallpulver, som
ej alls eller endast obetydligt löses av bly.
Metallpulvret måste vätas av blysmältan. Kobolt, koppar,
järn, molybden, nickel och volfram kan på så sätl
i mängder på 15—50 vol-%) införas i bly. Det är
viktigt att metallpulvret är mycket finkornigt och
att kornen är sfäriska.
De cementerade legeringarnas brottgräns är
betydligt högre än det rena blyets, likaså är krypningen
vid förhöjd temperatur avsevärt mindre. För varje
pulvermetall fås ett optimum i egenskaperna vid en
viss sammansättning. Sålunda ger 18 vol-°/o kobolt
bättre mekaniska egenskaper än 30 vol-°/o, medan
det är tvärt om för nickel. Man anser att
blycementerade legeringar kommer att få användning inom den
kemiska industrin på grund av deras
korrosions-egenskaper (Battelle Technical Review juli 1959 s. 2).
U T—h
Hårdlod för hög temperatur
I USA har man utarbetat bl.a. fem nya hårdlod för
hög temperatur.
Silver-litiumlegerinyar flyter lättare och väter
bättre än rent silver. De kan användas för hårdlödning
av rostfritt stål vid 870°C utan flussmedel. En
legering, som används för lödning av
honungskake-plattor av 17-7 PH rostfritt stål (Tekn. T. 1958
s. 751), lär ge fogar med en brottgräns av 24,5—
28 kp/mm2 vid 480°C. En annan legering,
innehållande 2—3 <Vo Li har visat sig lovande för
hårdlödning av titan.
Silver-palladiumleyerinyur har högre smältpunkt
och brottgräns samt väter järn- och nickellegeringar
bättre än rent silver. De varken tränger in i
grundmetallen eller löser den. och fogarna blir relativt
okänsliga för spaltkorrosion.
Manyan-nickelleyerinyar är hårdlod för rostfritt
stål, Inconel och andra värmehärdiga legeringar.
Fogarna behåller mycket av sin hållfasthet (38—
45 kp/mm") vid hög temperatur. Lodet har bättre
resistens mot oxidation än silver-koppar-litium- och
silver-manganlegeringar samt har mycket mindre
benägenhet att tränga in i grundmetallen än lod med
hög nickelhalt.
Nickel-kisel-borleyerinyar behåller sin hållfasthet
och hårdhet vid upp till 980°C, men de angriper
inånga grundmetaller genom inträngning i
korngränserna. De nya legeringarna kan dock användas
vid hårdlödning av krom molybdenstål och rostfria
stål vid 1 150°C.
Cruldleyeringar lär vara särskilt användbara när
lodets inträngning i grundmetallens korngränser inte
kan tolereras samt hög hållfasthet och stor
resistens mot oxidation vid nära 870°C önskas.
Guldlegeringarna har mindre hårdhet och större seghet
än legeringar med hög nickelhalt. De har använts
för hårdlödning av Inconel vid rostfritt stål;
fogarna har inte påverkats genom upphettning i luft till
870°C under 88 h. Lödningen utfördes utan
flussmedel vid 1 040°C i helium (Materials in Design
Engineering maj 1959 s. 180). SHl
1198 TEKN ISK TI DSKRI FT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
