Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 43 - Bergrum som tryckkärl för kärnreaktor, av Tord Lindbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Bergpåkänningar av enbart temperatur vid
stationärt värmetillstånd, E[, = 4 ■ 105 kp/cm*.
nare, som användes för att få fram största
tänkbara temperaturpåkänningar. De
samman-lagrade kurvorna ger till synes gynnsamma
resultat, enär de stora tangentiella
dragspänningarna av övertrycket till större delen
kompenseras av tryckspänningarna från
temperaturförhöjningen i bergrummet. Denna effekt får
emellertid ej hårdras på grund av bergets
delvis plastiska karaktär.
Spänningsoptiska försök
För att utröna lämpliga former för det
cylindriska bergrummets tak och botten eller med
andra ord tryckkärlets gavlar har R Hiltscher7
utfört spänningsoptiska försök. Mätningarna
genomfördes för tre olika typer av
takutformning, nämligen plant, sfäriskt och koniskt tak.
Alla skarpa hörn var lätt avrundade med
radien ca 15 % av cylinderradien.
Fig. 5. Sammanlagrade spänningskurvor för
övertryck och temperatur; Tt = 40° C;–-E =
= 2- 10s kp/cm’, –— E = -4 • 10s kp/cm\
Vid inre övertrycket p1 var spänningarna
jämt fördelade, förutom en lokal koncentration
i längsspänningen om 1,35 px vid det plana
taket. Temperaturspänningarna varierade
obetydligt med bergrummets form men även med
tidsfaktorn. Total uppmätt avvikelse var 10 %
från jämn fördelning.
Resultatet av de spänningsoptiska försöken
synes visa, att bergrummets form inom rimliga
gränser kan anpassas till utrymmesbehovet och
att spänningarna i bergrummets väggar på
grund av temperatur är oberoende av tiden.
Det senare stämmer väl överens med
teoretiska beräkningar.
Experimentellt provtryckta bergrum
Experimentella undersökningar av de
verkningar, som erhålles i urberg vid
tryckbelastning på det sätt det här är fråga om, synes
vara sparsamt förekommande. Emellertid
finnes två försök utförda, vilka kan lämna
underlag för en bedömning. Det ena är en
provserie med ett cylindriskt bergrum i Norge,
utförd av S Westin3. Bergarten var "gnejsgranit"
och den ingjutna stålinklädnadens diameter
var 1,85 m. Det andra är ett kanadensiskt
försök av Brewer* och gällde ett plåtinklätt och
ingjutet sfäriskt rum med 3,0 m diameter.
Bergarten beskrives som "granit". Övertrycket var
i det norska fallet 104 kp/cm2 och i det
kanadensiska 250 kp/cm2. I bägge fallen mättes
deformationerna på ett som det synes
betryggande sätt. Ur sambandet mellan tryck och
deformation, fig. 6, har man sedan härlett
bergets elasticitetsmodul eller rättare uttryckt
formändringsmodul.
Westins försök ger i den aktuella bergarten
dels elastiska, dels plastiska deformationer.
Den rena elasticitetsmodulen bedömes med
ledning av försöket till 150 000—180 000 kp/cm2.
Därjämte beräknar Westin en
formändringsmodul, vilken innefattar såväl de plastiska
som de elastiska deformationerna, och denna
uppgår till ca 70 000 kp/cm2, vinkelrätt mot
gnejsgranitens skiktning och 165 000 kp/cm2
parallellt med den. Här måste emellertid
påpekas, att de urbergsarter, som finns i Norge,
som regel är väsentligt mer sönderspruckna än
i Sverige, möjligen med undantag för
Västsverige. Vidare framgår av Westins försök, som
utfördes i två omgångar med åtta månaders
mellanrum, att den plastiska deformationen
krupit tillbaka ungefär två tredjedelar i
riktningen vinkelrätt mot skiktningen. Parallellt
med den kvarstod däremot den momentana
plastiska deformationen från första försöket på
det hela taget till sitt fulla värde vid det andra.
Brewers försök, som utförts vid en senare
tidpunkt, bekräftar i stort sett Westins försök.
Värdena på formändringsmodulen är dock
genomgående högre beroende på bergarten.
Bre-wer finner dock en tydlig tendens för lägre
modul med högre tryck och att modulen
asymptotiskt närmar sig ca 160 000 kp/cm2
(fig. 7). Med ledning av krypmätningar under
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
