Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 45 - Icke konventionella strömkällor, av Staffan Ulvönäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Icke konventionella
strömkällor
Förste forskningsingenjör Staffan Ulvönäs, Stockholm
Utvecklingen inom tekniken de senaste
decennierna har för strömförsörjningsområdet
medfört stora och genomgripande förändringar.
Medan ström- och effektbehoven i många fall
minskat till bråkdelar av vad som tidigare
varit vanligt, har andra krav kommit i stället,
t.ex. fordringar på miniatyrisering och
motståndskraft mot olika miljöpåkänningar. För
att tillfredsställa alla nya önskemål har man
tvingats in på system, som tidigare, även om
de varit kända, icke utnyttjats. Flera av dessa
icke konventionella system har redan i stor
utsträckning använts i praktiskt bruk.
Omvandling av solenergi
Sedan långa tider har det varit människans
dröm att på ett effektivt sätt omvandla den till
jorden från solen instrålade energin till mera
användbara energiformer. Trots att ca 80 %
av solstrålningen filtreras eller reflekteras bort
i den yttre atmosfären, motsvarar den
strålning som når jordytan en effekt av ca 85-
101-kW. Vid klart solsken kan man räkna med att
solstrålningen är ca 1 kW/m2 vid jordytan.
Mätningar i Stockholm under juli—augusti 1957
620.9
gav en medeleffekt över hela dygnet av 400
W/m2.
Ett sätt att omvandla solenergin är att
överföra den till värmeenergi (Tekn. T. 1957 s. 639).
Med en parabolisk reflektor med en diameter
av ca 5 m har man i USA lyckats koncentrera
all infallande solstrålning till 6,3 cm2. Detta
skulle motsvara en intensitets-transformation
av omkring 1:22 000. Systemet kan högst
insamla solstrålning motsvarande 15 kW, som
sedan kan omvandlas till elenergi med
termoelement eller på termionisk väg.
Solbatterier
Fram till 1954 kunde man med bl.a.
selenfoto-celler omvandla solstrålning till elektrisk
energi med verkningsgraden upp till 1 %.
Detta ringa energiutbyte omöjliggjorde i de flesta
fall cellernas användande som energikälla.
Med den av Bell Telephone Laboratories
utvecklade kiselsolcellen ändrades emellertid
läget högst väsentligt (Tekn. T. 1954 s. 734). Man
erhöll till en början verkningsgrader på 5 %
och däröver. I dag når man 8—11 %, tabell 1,
och man räknar i USA med att höja
verkningsgraden till 15 % inom en inte alltför avlägsen
Fig. 1. Samband mellan uttagbar ström och effekt
för solceller NATFAB SI vid olika temperatur.
Fig. 2. Samband mellan uttagbar ström och
spänning för solceller NATFAB SI vid olika temperatur.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
