Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 45 - Icke konventionella strömkällor, av Staffan Ulvönäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Termio
nisk generator
för solenergi.
verk i ca 2 000 h. Den totala verkningsgraden
var 0,2 %*.
Ett flertal typer har utvecklats som
strömkällor för radiomottagare, bl.a. med
fotogenlampor som värmekälla. En typ, kallad TGK3,
har konstruerats vid sovjetiska
vetenskapsakademins halvledarinstitut och den har ett block
av ringformigt placerade termoelement
placerade på en vanlig fotogenlampa, fig. 3. Deras
inåt vända ändar värms av en vertikal
metallstav, som är placerad alldeles ovanför lågan
och försedd med kanaler för rökgaserna. De
yttre delarna av elementet kyls av luft via
kylflänsar. Generatorn består av två delar, den
ena ger 2V och 2A för en vibratoromformare
och den andra 2V och 0,5A för
glödströmsför-sörjningen. Fördelarna med generatorn uppges
vara dess relativt stora livslängd och dess
enkla skötsel, som gör den billigare som
strömkälla än konventionella batterier.
En annan typ, utvecklad av Philips, har 192
seriekopplade element i 16 ringar ovanför
varandra i en "skorsten" på det avkortade
lampglaset. Legeringskombinationen är
Chromel-konstantan. Trådtjockleken är 1,2 mm och
generatorns inre motstånd är 5 ohm. Obelastad
lämnar generatorn 2,2 V, medan
maximaleffekten 242 mW erhålles vid 1,1 V. Denna
generator är avsedd som strömkälla till en
specialkonstruerad transistorradio, vars
effektförbrukning endast är 100 mW.
Med de senaste årens utveckling inom
halv-ledarområdet har helt nya vyer öppnats för
användandet av termogeneratorer.
Verkningsgrader på 7—8 % är inga ovanliga siffror och
man räknar med att nå en övre gräns av 15 %B.
De olika faktorer, som påverkar ett materials
värde som termoelement, kan kombineras till
en enda parameter Z, godhetstalet, som följer
funktionen
7 _ a2 e
x
där a är den termoelektriskt genererade
spänningen per °C, l värmeledningsförmågan och
q elektriska ledningsförmågan.
Vid konstruktion av en så god generator som
möjligt har man också att ta hänsyn till
godhetstalets variation med temperaturen. Genom
att kombinera flera olika material till ett
fler-stegstermoelement och härvid tillse att varje
övergång arbetar så nära materialets
idealtillstånd som möjligt kan man få ytterligare ökad
verkningsgrad.
En jämförelse av olika material ger vid
handen att vismut- och blytellurid har de bästa
godhetstalen. Bland användningsområdena för
termogeneratorer kan nämnas att man i USA
har planer på att ersätta den roterande
generatorn i bilar med termoelement placerade i
motorblocket.
Utom som strömkällor kan termoelementen
även användas till kyländamål. Genom att leda
ström genom ett element kan man låta det kalla
lödstället tjäna som kylelement. På detta sätt
används termoelement bl.a. i
luftkonditioneringsaggregat och för att kyla transistorer i
elektronisk apparatur.
Termioniska generatorer
En termionisk generator kan jämföras med en
diod och består principiellt sett av två, av ett
smalt gap åtskilda, elektroder inneslutna i ett
evakuerat kärl. En av elektroderna upphettas
till en temperatur som är hög nog att
förorsaka elektronemission, varvid en
potentialdifferens uppstår.
Tidigare har solen nämnts som en användbar
värmekälla, varvid ett linssystem koncentrerar
strålningen till en mycket liten yta, fig. 4,
vilken utgör systemets emitter. Man kan även
använda atomenergi. I en cylinder, fig. 5,
placeras då ett radioaktivt preparat, vars
strålning värmer upp cylinderns väggar, som ut-
Fig. 5.
Termionisk generator för
nukleär
energi.
Fig. 6.
Atombatteri enligt
Moseley.
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
