Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 45 - Raketmororer för månresor, av Åke Håborg - Rysk flod- och insjöfart, av N Lll - För ett torvkraftverk i Sydösterbotten - 900 m/min pappershastighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 13. Storleksjämförelse av rymdraket projekten,
från vänster Vega, Centaur, Saturn ocli Nova.
tryckmedium i enkla, tryckmatade
bränslesystem. Specifika impulsens betydelse för de
övre stegens i jämförelse med startsteget
relativt små motordimensioner gör
högenergidriv-medel såsom fluor-hydrazin och syre-väte
tilltalande. Man bör kunna räkna med en specifik
impuls i vakuum i storleksordningen 350—
450 kps/kg.
K ryod rivmedel
De problem som konstruktörerna av stora
raketmotorer för rymdfarkoster ställs inför kan
till största delen sägas sammanhänga med de
använda ämnenas extremt låga kokpunkter.
Dessa är: för syre —183°C, ozon —112°C, fluor
—187°G och väte —253°C.
Vid det amerikanska företaget Rocketdyne
har man löst problemet på så sätt att man
bygger in fluor- eller vätetankarna i ett hölje
av skumplast som ger en utmärkt
värmeisolering samtidigt som det tjänar som
kraftupptagande stöd för farkostens ytterskal.
Förbränningsverkningsgraden är bevisligen
störst hos kryodrivmedlen, vilkas gaser ger en
lugnare och stabilare förbränning än andra
drivmedelstyper.
När det gäller att "till varje pris" nå högsta
möjliga specifika impuls eller att hålla ner
tankdimensionerna kan det flytande syret
bytas ut mot fluor som har en 50 % högre täthet.
Den teoretiskt högsta möjliga kryo-kombi-
nationen är ozon-väte, men ozon-tekniken är
inte ännu praktiskt färdig att användas för
raketändamål. Den bästa praktiska
kombinationen är därför fluor-väte, men den är dyr
och kräver speciell försiktighet vid
handhavandet. Man väljer därför hellre
kombinationen flytande syre och väte som dessutom
varken är radioaktiv, giftig eller korrosiv.
Litteratur
1. Newbauer, J: Nasa — men and giant rockets.
Astronau-tics 1959 aug. s. 32.
2. Ehricke, K: Design for the future manned outposts in
space. Astronautics 1959 aug. s. 20.
3. Rosen, M W & Schwenk, F C: Nova — a manned lunar
rocket. Astronautics 1959 sept. s. 20.
4. Dixon, T F: Prophecy for propulsion. Aero/Space Engng
1959 febr. s. 35.
5 Wentink, R S: Booster propulsion for space vehicles.
Aero/Space Engng 1958 juli s. 40.
6. Healy, R: Power, simplification, reliabilitg still criteria.
Missiles & Rockets 1959 juli 20 s. 53.
Rysk flod- och insjöfart. I Sovjetunionen finns
145 000 km farbara vattenvägar, därav i den
europeiska delen 102 000 km. En ökning av 7 500 km
beräknas till 1965.
Man har börjat serietillverkning av en typ stora
insjöfartyg med 5 300 t lastförmåga, 135 m längd
och 16 m bredd. Framdrivningsmaskineriet blir en
1 800 hk dieselmotor och farten 18 km/h. Fartygen
avses för fart på Volga, Karna och Don. Några
enheter i denna serie blir tankfartyg. Planer för ännu
större fraktfartyg. 10 000—12 000 tdw, för flod- och
insjöfart har utarbetats.
Det hittills största fartyget för dylik fart är oin
2 000 t och avsett för styckegods. Det har 93,9 m
längd, 13,22 m bredd, 4,8 m mallat djup, 2,8 m
djupgående, 2 740 t deplacement och 17 km/h
hastighet. Framdrivningsmaskineriet består av två 450
hk motorer.
Sommaren 1959 provades en "sektionsbogserpråin",
som består av tre sektioner, var och en med 3 000 t
lastförmåga. Tillsammans med bogseraren är
sektionsenheten 250 m lång.
Även passagerarfarten på de inre vattenvägarna
är betydande. Förutom ett antal i Östtyskland
byggda 65 resp. 90 m långa flodpassagerarfartyg finns
nu ett ännu större fartyg, som insatts i trafik
mellan Moskva och Astrachan. Det medför 450
passagerare, har 121,4 m längd, 16,8 m bredd, 5,0 m
mallat djup, 2,4 m djupgående, 2 300 t deplacement
och 25 km/h fart. Framdrivningsmaskineriet utgörs
av tre 900 hk dieselmotorer och tre elektriska 750
hk propellermotorer.
För snabbare passagerarbefordran används en typ
bärplansbåtar (Tekn. T. 1959 s. 1144) med 27 m
längd, 5 m bredd och 1,8 m djupgående. En sådan
farkost kan medföra 66 passagerare på en sträcka
av 600 km med 73,2 km/h hastighet, dvs. nära 40
knop. Skrovet är helt av lättmetall. Båten
framdrivs av en 900 hk dieselmotor.
Bränsleförbrukningen är 170 kg/100 kin vid en medelfart av 62
km/h (Schiffbautechnik sept. 1959 s. 487). N Lll
För ett torvkraftverk i Sydösterbotten har i
den finländska statsbudgeten upptagits ett
projekterings- och byggnadsanslag på 100 milj. fmk.
900 m/min pappershastighet, maximalt, och en
årsproduktion på ca 100 000 t får en av ett
finländskt pappersbruk beställd tidningspappersmaskin.
1274 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
