Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 45 - Varför återkommer elransoneringsspöket? av Sven Lalander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varför återkommer
elransoneringsspöket!
Ett par gånger under efterkrigsperioden har
det svenska näringslivet hotats av akut brist
på elkraft. Vintern 1947/48 blev
elransoneringen ett faktum, men under åren 1955/56
och 1956/57 gled ransoneringshotet förbi tack
vare några osedvanligt milda och
nederbördsrika vintermånader. Elbristen var dessa år en
följd av otillräckliga produktionsresurser i
kombination med dålig vattentillgång.
Situationen är denna gång i viss mån en annan.
De sista åren av 1950-talet emotsågs länge med
stora farhågor inom kraftindustrin. På grund
av finansieringssvårigheter kunde ej tillräckliga
produktionsresurser byggas ut. Den under
hösten 1957 påbörjade konjunkturavmattningen
kom emellertid för kraftindustrin som en
hjälpare i nöden. Elförbrukningen steg i
långsammare takt än vad prognoserna visat och
produktionskapaciteten syntes bli tillräcklig även
för torrårsförhållanden. Under belastningsåret
1959/60 beräknades den möjliga
produktionsförmågan under torrår komma att stiga med 2,5
TWh (1 TWh = 1 miljard kWh) genom
tillkomsten av nya vatten- och
värmekraftaggre-gat, medan elförbrukningen beräknades öka
med högst 2,0 TWh.
Våren 1959 var vattentillgången god och
vattenmagasinen nådde planenligt den 1 juli en
fyllnadsgrad på 86 Man kunde vänta ett ej
obetydligt vattenkraftöverskott för vintern
1959/60. Även med den minsta tillrinning till
devattenkraftproducerande älvarna, som hittills
konstaterats skulle den väntade
elförbrukningen kunna täckas. Någon risk för elransonering
ansågs ej föreligga och inga förberedande
åtgärder härför företogs.
Den långvariga torkan under senaste
sommaren medförde, att tillrinningen till de
vatten-kraftproducerande älvarna blev exceptionellt
låg och kraftförsörjningsläget följdes därför
omsorgsfullt. Successivt insattes allt större
mängder värmekraft för att motväga den
minskade vattenkrafttillgången. Ännu i slutet av
september bedömdes landets
produktionsresurser tillräckliga för att täcka belastningen även
under extrema torrårsförhållanden.
I och med att även höstnederbörden blev
dålig i de ur kraftförsörjningssynpunkt viktigaste
områdena, försämrades emellertid situationen
allvarligt. Från 1 juli till mitten av november
uppgick den totala tillrinningen till landets
vattenkraftstationer endast till hälften av
normalvärdet och låg 20 % lägre än det hittills
lägsta noterade värdet för perioden ifråga.
Risken förelåg att vattenförhållandena under
driftåret 1959/60 skulle komma att bli väsentligt
sämre än vad som noterats under tidigare
extrema torrår. Under sådana förhållanden
skulle produktionsresurserna bli otillräckliga
och en elransonering måste genomföras. I detta
läge har kraftföretagens samarbetsorgan,
Centrala Driftledningen, beslutat företa
nödvändiga förberedelser för en elransonering efter
nyår.
Den 23 november kunde
kraftförsörjningsläget för vintern sammanfattas på följande sätt.
Elbehoven under den aktuella vinterperioden
beräknas till 11,2 TWh. De sedan några veckor
tillbaka totalt mobiliserade
värmekraftstationerna beräknas kunna producera 3,35 TWh.
Den utnyttjningsbara energin i vattenmagasinen
uppgick till 3,8 TWh. Resterande del av
elförbrukningen, 4,05 TWh, skall täckas av
tillrinningen till vattenkraftstationerna. Om denna
blir av normal omfattning, 5,3 TWh, uppstår
ett relativt stort kraftöverskott och den
dyrbara värmekraftproduktionen kan begränsas.
Blir tillrinningen däremot även i fortsättningen
av vintern extremt låg, uppstår en brist, som
i värsta fall kan komma att motsvara 3 % av
den totala elförbrukningen under året.
Elbristen har givetvis även en ekonomisk sida.
Värmekraftproduktionen blir dyrbar för
kraftföretagen trots låga bränslepriser. Om
vattenbristen fortsätter, beräknas kostnaden för
driftårets tillskottskraft komma att uppgå till
storleksordningen 200 Mkr. Hade motsvarande
kapital för några år sedan utnyttjats för att bygga
en stor vattenkraftstation i Norrland skulle
ingen risk för elransonering nu föreligga.
Den stora uppmärksamhet enbart hotet om en
elransonering tilldragit sig, visar tydligt
elektricitetens nyckelställning i det moderna
samhället. Redan en begränsad minskning av
näringslivets eltillgång kommer att ha allvarliga
återverkningar både på produktion och
sysselsättning. För att man för framtiden skall
gardera sig häremot fordras en realistisk
investeringspolitik, där de beslutande myndigheterna
ej förlitar sig på "att kraftförsörjningsläget i
framtiden i alla fall inte blir sämre än för
närvarande". Sven Lalander
1288 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
