Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 46 - Andras erfarenheter - Användning av skumfraktionering, av SHl - Gasturbintankern »Auris», av C Fo - Syntetiska preparat ur penicillin G, av SHl - Strålningsresistent gummi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
StronHumjon
Fig. 2. Anriknings förhållandet för Sr*+ vid olika
koncentrationer i lösningen och användning av o
Are-skap 100 och x Bacto-Tryptose som skumbildare.
det mellan det aktuella ämnets koncentration i
skummet och dess koncentration i vätskan.
Vid prov med rena strontiumsaltlösningar använde
man som skumbildare Areskap 100
(natrium-o-hy-droxifenylbutylbensensulfonat) och Bacto-Tryptose
(ett kommersiellt proteinhydrolysat, bestående av
peptider och aminosyror). Av dem gav Areskap
mycket lovande resultat (fig. 2). Försöken fortsattes
därför med denna skumbildare.
Man har bl.a. funnit att anrikningen är praktiskt
taget oberoende av lösningens pH mellan 2 och 8.
Alkaliska jordartsmetaller i lösningen minskar
anrikningsförhållandet för strontium. Detta avtar
också med stigande gashastighet. Vid närvaro av tunga
metaller, t.ex. Fe3+ och Als+, minskas anrikningen,
och skumbildaren fälls ofta ut. Natriumjoner har
ingen verkan vid låg koncentration, men när denna
stiger från 0,01-molar till 5-molar sjunker
anrikningsförhållandet för strontium till nära 1.
Anrikningsförhållandet beror också på
skumbilda-rens koncentration i lösningen. När denna ökas
stiger det först till ett maximum och avtar därefter
först snabbt, sedan långsammare (fig. 3);
skummets täthet och stabilitet växer samtidigt (R W
Schnepf & E L Gaden Jr i Chemical Engineering
Progress maj 1959 s. 42—46). SHl
9/1
Skumbildare i vätskan
Fig. 3. Inverkan av skumbildarens (Areskap 100)
koncentration på - anrikningsförhållandet för
Sr"+ och ■— —• skummets täthet.
Gasturbintankern "Auris"
Tankfartyget "Auris" är det första handelsfartyg,
som kommer att bli helt gasturbindrivet. Provturer
har med goda resultat genomförts i slutet av augusti
1959 och detta innebar slutet på en lång period av
ändringsarbete. Tankfartyget, som är på 12 000 tdw
och tillhör Shell-koncernen, byggdes 1948 och
försågs med fyra dieselgeneratorer för drift av en
huvudmotor. Ar 1951 ersatte man en dieselgenerator
med en gasturbin av experimenttyp (Tekn. T. 1952
s. 1075 och 1093). Framgångarna med denna
gas-turbindrivna generator kom redaren att låta
projektera ett nytt 18 000 tdw tankfartyg med två 5 500
hk gasturbiner för drift av en propeller genom
elektrisk överföring. Konstruktionen av
gasturbinaggregaten påbörjades men fartyget kom ej till
utförande. Man beslöt i stället att maskineriet i "Auris"
skulle ersättas med en av de beställda 5 500 hk
gasturbinerna (Tekn. T. 1956 s. 11).
Provturerna i augusti 1959 har visat, att
bränsleekonomin hos ett konventionellt gasturbinaggregat,
konstruerat för lång livslängd och med möjligheter
att bränna lågvärdiga bränslen, sannolikt icke kan
bli bättre än ekonomin hos ett jämförbart
ångturbinaggregat, så länge som temperaturen måste
begränsas till 650°C. Besparingen på grund av de
väntade lägre underhållskostnaderna anses inte bli
tillräcklig för att uppväga de högre
kapitalkostnaderna för en gasturbinenhet av denna konstruktion.
Shell-bolagen avser följaktligen ej att göra flera
liknande installationer i andra fartyg. Däremot har
man bestämt sig för att fortsätta att driva "Auris"
för att få ytterligare erfarenhet av maskineriet och
dess kraftöverföringssystem. Läget kan också
ändras. Utveckling av skovelmaterial eller system för
kylning av skovlarna liksom även utveckling av
bränslesorter kan ge större livslängd hos turbinerna
vid högre temperatur än 650°C. Därvid förutsättes
dock, att konstruktionerna i de nya materialen ej
blir avsevärt dyrare än nuvarande konstruktioner
(Shipbuilder and Marine Engine-builder okt. 1959
s. 570—573). C Fo
Syntetiska preparat ur penicillin G
Genom att avlägsna fenylättiksyrakedjan i penicillin
G, bensylpenicillin (Tekn. T. 1954 s. 213), har man
öppnat en ny väg till syntetiska penicilliner (jfr
Tekn. T. 1959 s. 887). Kaliumsaltet av penicillin G
behandlas med metanol, innehållande litet
trietyl-amin som katalysator. Härvid erhålls
kalium-æ-metyl-d-<*-bensylpenicillat som med klorväte löst i
metanol överförs direkt till
metyI-d-a-4-karbome-toxi-5,5-dimetyl-^-amino-2-tiazolidinacetathydroklo-rid.
Denna förening är utgångsmaterial för en ny serie
av syntetiska penicilliner. Den kan överföras till
en mellanprodukt i serien av totalsyntetiserade
penicilliner och ger alltså en länk mellan dessa och
de naturliga penicillinerna. Den nya syntesen
uppges vara en billigare metod än totalsyntes, och den
ger produkter vilka liksom vissa andra syntetiska
penicilliner motstår organismer som förmår
förstöra naturliga penicilliner (Chemical & Engineering
News 15 juni 1959 s. 43). SHl
Strålningsresistent gummi
I USA tillverkar man i försöksskala en ny typ av
gummi, kallad adduktgummi, genom att sätta
metylmerkaptan till en latex av polybutadien eller ett
annat diengummi. Merkaptanen och latexen reagerar
med varandra vid 30—60°C i närvaro av en kata-
TEKNISK TIDSKRIFT 1959 1305
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
