Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1959, H. 48 - Ekonomin inför 1960, av Göran Ahrsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ser man till utvecklingen inom de olika
delbranscherna visar det sig, att
järnmalmsbrytningen, som ännu i augusti var mindre än i
fjol, i september hade den största
produktionsstegringen med över 15 %. Därnäst följde
järn-och metallverken med en nästan lika kraftig
produktionsstegring samt massa- och
pappersindustrin. Inom den viktiga verkstadsindustrin
förblev sysselsättningen något lägre, 1 %, som
dock innebär en viss förbättring i förhållande
till månaden innan. Den kraftigaste
produktionsminskningen visade träindustrin, där en
lageravveckling fortfarande pågår. Vad
slutligen textilindustrin och läder- och skoindustrin
beträffar förbättrade dessa sin produktion och
läget för dessa två branscher ter sig
gynnsammare än bara för ett par månader sedan.
Gynnsamt på arbetsmarknaden
Vid sidan av produktionsökningen har
efterfrågan på arbetskraft varit stigande. Mätt i
antalet lediga platser är den 5—10 °7c större än
för ett år sedan. På en del håll och inom vissa
områden, exempelvis inom metallindustrin,
råder nu även en brist på yrkesutbildad
arbetskraft. Antalet arbetslösa har visserligen stigit
och utgjorde i mitten av november 30 500.
Denna utveckling kan emellertid inte ses som en
konjunkturell företeelse utan måste till stor del
anses vara säsongmässigt betingad. Vid
motsvarande tidpunkt 1958 var sålunda närmare
17 000 fler utan arbete. Av samtliga
arbetslös-hetsförsäkrade var vidare 1,6 % arbetslösa
mot 2,4 % i november 1958.
Utrikeshandeln på rekordnivå
Den nyligen framlagda statistiken för
utrikeshandeln under oktober 1959 förstärker den
tillförsikt, som den internationella
konjunkturutvecklingen ger anledning till.
Exporten nådde nämligen upp till 1 155 Mkr.,
som är nytt månadsrekord. I förhållande till
oktober 1958 innebär detta en uppgång med
inte mindre än drygt 18 %. Man kan dock
samtidigt konstatera, att en del tillfälligheter
ligger bakom denna språngartade stegring. Till
största delen, närmare bestämt till 70 %, beror
sålunda uppgången på ökade fartygsleveranser.
Bortser man från dessa stannar exportökningen
under oktober vid 6 %, som visserligen är en
mindre påtaglig men ändå tillräckligt stor
ökning för att visa att efterfrågan på svenska
varor utomlands är stigande. Resultatet är så
mycket mer intressant som exporten under
denna tid av året vanligtvis är mindre
expansiv.
Importen å andra sidan nådde i oktober
värdet 1 163 Mkr., vilket innebär en ökning med
8 % jämfört med motsvarande månad 1958.
Detta ligger helt i linje med den utveckling
som gjort sig gällande sedan början av
sommaren 1959, nämligen en alltmer markerad
uppgång över nivån från i fjol till följd av den
stegrade verksamheten inom näringslivet.
Vad gäller utvecklingen under
januari—oktober 1959 i dess helhet ökade exporten med
6,5 % medan importen var något lägre,
närmare bestämt ett par tiondelar. Av större
intresse är emellertid, att handelsbalansen, dvs.
exportvärdet minus importvärdet, fortsatt att
visa en så gynnsam utveckling. Hittills i år har
sålunda underskottet i denna inte blivit större
än drygt 600 Mkr. eller ungefär hälften så stort
som under motsvarande tid 1958. Vid oktobers
utgång uppgick också den totala valutareserven
till 3 111 Mkr., vilket betyder en ökning med
204 Mkr. från samma tidpunkt 1958.
Hotar en överkonjunktur?
Den markerade konjunkturuppgång, som satt
sin prägel på den svenska ekonomin under de
senaste månaderna, har med andra ord numera
nått en anmärkningsvärd styrka. Inom
näringslivet ligger sålunda efterfrågan på en hög nivå.
Parallellt härmed har den gynnsamma
utvecklingen på exportsidan fortsatt att breddas.
Nyligen har emellertid varnats för att, under nu
rådande förhållanden, den på bred front ökade
konsumtionen och investeringsverksamheten,
den av allt att döma förestående
lageruppbyggnaden samt en ytterligare förbättrad
exportkonjunktur kan komma att leda till en allmän
överhettning av samhällsekonomin.
Visserligen torde det ännu finnas en viss
outnyttjad kapacitet inom industrin, som kan
möjliggöra ytterligare produktionsstegring för
att möta den ökade varuefterfrågan. Dessutom
kommer den beslutade omsättningsskatten att
bidra till en dämpning av konsumenternas
köpkraft. Men frågan är om vi inte ändå kan
befara uppdykande inflationsimpulser, som kan
utlösa en försämring av vårt konkurrensläge
gentemot utlandet.
En stor roll kommer därvid bland annat de
förestående löneförhandlingarna att spela.
Utrymmet för en reallöneförbättring är ju redan
till en del förhandsintecknat av
arbetstidsförkortningen och tjänstepensionsavgifter. Och
detta innebär i själva verket en något större
löneökning än de 3 % — som i och för sig
innebär en obetydlig sänkning av realtimlönen
— som enligt Konjunkturinstitutet är den gräns
som inte får överskridas om en inflation skall
förhindras. Mot detta står sedan som bekant
LO:s öppningsbud med en löneökning på minst
6 %.
Inför 1960 avtecknar sig därför även risk för
inflationsdrivande lönehöjningar med den
snabba spridningseffekt som dessa numera har
fått genom att flera stora områden som
jordbruksinkomsterna och folkpensionerna
kopplats samman med löne- och prisutvecklingen.
Till detta kommer, kanske dock mera på litet
längre sikt, att det stigande underskottet i
statens budget knappast kan anses vara löst
enbart genom omsättningsskatten. En ytterligare
utgiftsexpansion kommer sannolikt inte att
främja en snabb produktionsökning inom
näringslivet. Genom att stimulera och pressa
lönenivån uppåt kommer den sålunda att verka
både direkt och indirekt kostnadshöjande.
Göran Ahrsjö
1356 TEKNISK TIDSKRIFT 1959
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
