Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 1 - 1960-talets trafikpolitik, av fil. lic. Arne Sjöberg, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1960-talets trafikpolitik
Trafikutredningen tillsattes i juni 1953 för att
pröva hela det trafikpolitiska problemet.
Hänsyn skulle tas såväl till transportapparatens
utbyggnad, standard, kostnader och
kostnadsfördelning som önskemål och krav från olika
grupper av trafikanter och trafikutövare.
Utredningen borde därvid söka komma fram till
en avvägning, som möjliggör en ändamålsenlig
och ekonomisk användning och samordning av
de skilda transportmedlen, främst järnväg och
bil.
Det allmänna målet för utredningen skulle
vara att anvisa hur för landets olika delar en
tillfredsställande transportförsörjning skall
tryggas till lägsta möjliga kostnader och under
effektiva och ekonomiska, utvecklingsbara
former. Transportverksamheten borde —- frånsett
viss geografisk och social kostnadsutjämning
— icke subventioneras. Utredningen
överlämnade i juni 1961 sitt betänkande: Svensk
Trafikpolitik (SOU 1961:23-24).
Hittillsvarande trafikpolitik
Järnvägar
Före bilismens genombrott hade järnvägarna
monopol. De underkastades därför statlig
kontroll och pålades särskilda skyldigheter.
Taxorna för statens järnvägar har hittills skolat
sättas så att medel erhållits även för erforderliga
avskrivningar och för förräntning av kapitalet.
Taxorna måste även vara enhetliga i tid och
rum. Driften på icke lönsamma järnvägslinjer
har fått nedläggas endast med särskilt
medgivande av Kungl. Maj:t.
Statsmakterna har på detta sätt velat via
järnvägarna öva inflytande på den ekonomiska och
näringspolitiska utvecklingen. Genom att
transportavgifterna på vissa järnvägslinjer och för
visst gods sattes avsevärt högre än
driftkostnaderna kunde av staten pålagda, ej
företags-mässigt motiverade förpliktelser för
järnvägarna fullgöras utan statsbidrag. Detta är möjligt
så länge järnvägarna har monopol. Upphör
däremot detta utan att ersättas av
regleringsåtgärder försvinner järnvägarnas möjligheter att få
rörelsen att gå ihop ekonomiskt med bibehållna
förpliktelser.
Fil. lic. Arne Sjöberg, Stockholm
351.81(485)
Man har nu successivt nalkats detta läge. I
dag konkurrerar järnvägarna i de flesta fall
direkt med bilar, bussar och flyg.
Biltrafik
Den yrkesmässiga bilismen har sedan
1920-talet reglerats med tillstånd av olika slag. Man
ville härmed dels reglera den inbördes
konkurrensen, dels bereda järnvägarna ett visst
skydd och dels undvika en
överdimensionering av transportapparaten. Dessa regleringar
har hindrat en fri konkurrens mellan bil och
järnväg och berett väg för vissa
monopolbildningar inom lastbilstrafiken.
Efter 1945 har den privata (icke
yrkesmässiga) lastbilstrafiken expanderat kraftigt. Delvis
torde detta bero på den restriktiva
tillstånds-givningen för den yrkesmässiga biltrafiken.
Den privata personbilismen har i stort sett ej
reglerats, men buss- och drosktrafiken har i
huvudsak behandlats analogt med den
yrkesmässiga lastbilstrafiken. Privatbilismens
frammarsch har medfört ökande svårigheter för
buss- och droskföretagen.
Flyg
Inrikesflyget har på de senaste åren
expanderat kraftigt men dess andel i den totala
persontrafikvolymen är ännu liten. Civilflyget har
icke behövt helt täcka sina
samhällsekonomiska kostnader och den yrkesmässiga luftfarten
har haft stor frihet i sin taxesättning. Det
reguljära inrikesflyget har faktiskt monopol på
sina linjer, men belastas ej av någon reell
motsvarighet till de förpliktelser, som åvilar
järnvägarna.
Inrikes sjöfart
Det i inrikes sjöfart använda tonnaget har svårt
att hävda sig. Befraktare och ägare av mindre
tonnage har därför eftersträvat inbördes
prisöverenskommelser. Fraktnivån pressas dock av
konkurrens från utländska motorseglare.
Den framtida målsättningen
Den hittills förda statliga trafikpolitiken för ej
till det i utredningens direktiv angivna målet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 2 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
