Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 2 - Uranutvinning i Sydafrika, av G Björling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uranutvinning
i Sydafrika
622.349.5(68)
I många av guldfyndigheterna i Sydafrika finns
uran i relativt små halter, men efter
utlakningen av guldet föreligger materialet i
mycket finfördelad form, ca 75 % under 0,075 mm,
samt i regel uppslammat, så att det trots de
låga halterna ligger väl till för uranutlakning.
Man liar därför byggt en rad ganska likartade
lakverk för uran; de flesta kom i drift
omkring mitten av 1950-talet.
Slammets förberedelse
Uranhalterna är ganska varierande, men som
ett ungefärligt medelvärde på de siam man
behandlar kan nämnas 300 g/t (0,03 %). Ibland
anrikar man slammet för att utvinna ett
pyrit-koncentrat, och då kan man få en
koncentration av uranet i detta. I de flesta fall sker
denna anrikning först efter uranlakningen; man
behöver nämligen pyritkoncentratet för
framställning av den för läkningen erforderliga
svavelsyran.
Det förtjockade, vid behov blandade avfallet
avvattnas och tvättas på trumfilter för
avlägsnande av de sista resterna av kalk och cyanid;
den förra konsumerar syra och den senare
bildar tiocyanat, som förstör jonbytaren.
Lakrestfrån
guldlakninq
Uranoxid
Fig. 1. Flytschema över uranutvinningen.
Läkning
Slammet går sedan till en serie Pachuca-tankar
av avsevärda dimensioner (diameter 7,5 m, höjd
14 m); lakningstiden är 14—18 h; ibland
används också Brown-tankar, som är av liknande
konstruktion men utan mittrör för lyftning av
pulpen. Svavelsyra (ca 25 kg/t gods) sätts till
i den första tanken; man har en suspension
med förhållandet lösning till fasta ämnen som
1:1 (fig. 1).
Uranet förekommer huvudsakligen i form av
uraninit U0.2. För att denna skall gå i lösning
måste den oxideras till sexvärt uran så att
komplexet UO^SOJs"4 kan bildas, och för
detta ändamål måste man sätta till
oxidationsmedel enär den för omröring inblåsta luften
inte verkar oxiderande i sur lösning. Som
oxidationsmedel används brunsten (t.ex. 5,5 kg
MnOj, per ton gods) eller ferrisulfat (ur
kisbränder och svavelsyra) de tillsätts i den
tredje tanken, då man först vill låta vätgas (ur syra
och järn från malkulor m.m.) och svavelväte
(ur syra och mineraliska sulfider) gå bort så
att de inte ökar förbrukningen av
oxidationsmedel.
Laktankarna är klädda med gummi. Man
värmer något genom direktinblåsning av ånga
från rostugnarnas avgaspannor.
Syratillsättningen ställs in på en slutlig halt av ca 5 g/1
fri syra, och för att underlätta den senare
filtreringen tillsätts flockningsmedel (lim och
guar gummi).
Filtrering
Efter läkningen filtreras pulpen på syrafasta
trumfilter med tämligen gles duk. Filtratet går
genom en förtjockare, där eventuellt
medföljande grova partiklar får avsätta sig, till ett
sandfilter för klarfiltrering. Filterkakan
innehåller ca 15 % av lösningen; den slammas upp
igen i vatten och filtreras ånyo. Detta filtrat
går sedan som utspädningsvatten till nästa
läkning. Den slutliga filterkakan, som endast
håller ca 1 % av det lösliga uranet, uppslammas
ännu en gång för att pumpas i många fall till
anrikningsverket för pyrit eller direkt till de
för landskapet karakteristiska avfallshögarna.
Jonbyte
Det nämnda klarfiltratet innehåller 0,2 g/1
UA. 3,0 g/1 Fe3+, 1,5 g/1 Fe"*, 3,5 g/1 Mn2/, 3,5
g/1 H2SO, och 1,5 g/1 Si02. Det går nu till
jon-bytarna. Man har tre kolonner i varje grupp
och kan ha flera grupper parallellkopplade;
varje kolonn rymmer 1—1,6 m3 jonbytarmassa.
Strömningshastigheten i de mindre kolonnerna
uppgår till 4—5 och i de större till 8—9 m3/h.
Utgående lösning håller endast 0,002 g/1 U.
Man arbetar i en cykel med fem olika
operationer: adsorption, tvättning med vatten i
medström för borttagande av resterande lösning,
tvättning med vatten i motström för
bortspol-ning av siam, eluering och slutligen tvättning
i motström för avlägsnande av eluat. Per liter
ny jonbytarmassa kan man adsorbera 280 g
U3Os men efter ca 2 år endast hälften så myc-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 2 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
