Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 3 - Elkonsumtion i Sverige 1960—1970, av Bengt Nordström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
brukningen per ton ca 50 %, Under 1950-talet
ökade den specifika förbrukningen emellertid
med hela 80 %. Denna ökning är betingad av
ökad anrikning, brytning på djupare nivåer,
ökad pumpkraft, ventilation, mera
kraftkrävan-de transporter och sortering. Fortfarande är
emellertid elkraftkostnaden av underordnad
betydelse för järnmalmsbrytningen.
De viktigaste icke järnmalmerna är svavelkis,
zink-, bly- och kopparmalmerna. Malmreserven
uppskattas under 1960-talet ej att undergå
någon större förändring. Prospekteringen ger
ungefär vad man bryter årligen. Produktionen
av icke järnmalm har under en lång följd av år
varit tämligen konstant, sammanlagt ca 700 000
t/år. Denna brytningskapacitet torde komma
att bibehållas under 1960-talet. Elprognosen
visar inte heller någon nämnvärd ökning.
Resultatet av CDL-undersökningen innebär att
gruvindustrins elförbrukning under 1960-talet
kommer att nära ansluta sig till den
exponen-tiella trendkurva som utvecklingen haft under
1950-talet.
Järnindustri
1960 producerades inom landet 2,16 Mt
han-delsfärdigt järn. Den sannolika produktionen
1965 blir 3,1—3,2 Mt och år 1970 ca 3,9 Mt.
För att komma fram till ett totalt elbehov för
järnindustrin måste man studera
järnframställningen i dess olika faser: tackjärn, järnsvamp,
göt samt bearbetning till handelsfärdigt järn.
Tackjärnsproduktionen var 1960 1,5 Mt. Av
denna totalproduktion utgjorde eltackjärn
knappt 0,2 Mt. Till 1970 kan produktionen
komma att höjas till 0,26 Mt, vilket skulle innebära
en elförbrukning av 600 GWh. Det är dock
osäkert om denna produktionshöjning kommer
till stånd.
Blästermasugnar är inga större
kraftförbrukare men med ökad produktion beräknas
elbe-hoven stiga till 80 GWh 1970.
Järnsvampproduktionen har stagnerat.
Produktionskapaciteten är nu 0,16 Mt/år och torde
så förbli. Produktionskostnaderna är för höga.
Elbehovet kommer att hålla sig tämligen
konstant vid ca 150 GWh/år under hela 1960-talet.
För elektriska ugnar beräknas elbehoven stiga
från 950 till 1 770 GWh mellan åren 1960 och
1970.
För bearbetning av göten till handelsfärdiga
produkter räknar man med en ökning från
1 080 GWh 1960 till 2 100 GWh 1970, vilket
innebär en specifik förbrukning av 500 resp.
540 kWh/t.
Sammanlagt innebär detta att järnindustrins
totala elförbrukning skulle öka från 2 640 till
4 700 GWh mellan 1960 och 1970, dvs. den
totala ökningstakten skulle bli 5,9 % per år, och
om man bortser från eltackjärnstillverkningen
blir ökningen 6,4 % per år. Under 1935—1960
var ökningen också 6,4 % per år, vilken
ökningstakt således skulle fortsätta under
1960-talet. Under 1950-talet var ökningstakten
emellertid högre, 6,9 % per år, beroende på elstålets
starka expansion under denna tidsperiod.
Legeringsverk
Nära förbunden med järnproduktionen är
framställningen av ferrolegeringar, framför allt
kisel-, mangan- och kromjärn. Speciellt
ferromangan ingår numera i alla
stålframställnings-processer som en kvalitetsbefrämjande faktor.
Den svenska legeringsindustrin arbetar i stor
utsträckning på export framför allt till
Tyskland och England, vilka saknar de billiga
kraftkällor som är nödvändiga för att tillverka
ferrolegeringar till konkurrenskraftiga priser.
Den svenska legeringsindustrins framtid är
därför beroende av stålindustrins utbyggnad i
Europa och har därför att räkna med en
expanderande marknad under 1960-talet.
1960 var legeringsverkens förbrukning 860
GWh och väntas 1970 uppgå till 1 550 GWh,
motsvarande 6,1 % per år.
Metallverk
Aluminiumproduktionen i Sverige är nu ca
16 000 t/år och konsumtionen ca 34 000 t/år.
Den inhemska produktionen svarar således för
knappt hälften av behovet. Då
aluminiumkonsumtionen i Sverige liksom överallt i världen
är i snabbt stigande, finns det inom landet en
god marknad för ytterligare ökning av
produktionen. Starka utvidgningsplaner föreligger
också och 1970 väntas aluminiumproduktionen
ha stigit till 45 000 t/år. För andra
metallfram-ställande verk innebär 1960-talet ingen större
ökning beroende på stagnationen inom
ickejärnmalmsgruvor. För de metallbearbetande
industrierna, speciellt för dem som bearbetar
aluminium, blir ökningen däremot kraftig.
Elprognosen för metallverken totalt blir
kraftig. Mellan 1960 och 1970 väntas en ökning från
743 till 1 430 GWh, vilket motsvarar 6,8 % per
år. Denna ökningstakt är emellertid något lägre
än långtidstrenden sedan 1936 då ökningen
varit 8,7 % per år.
Verkstadsindustri
Verkstadsindustrins produktionsvolym har
såväl i Sverige som i andra industriländer
expanderat starkt under 1950-talet. ökningstakten
har varit ca 7 % per år. Speciellt expansiva
sektorer har varit de massproducerande
industrierna, som trots den ökade konkurrensen
utifrån väl hävdat sig. Den integrerade
marknaden bör ge den svenska verkstadsindustrin
ytterligare stimulans. En fortsatt stark
produktionsökning inom verkstadsindustrin är att
vänta. 1950-talets expansionstakt kommer
sannolikt att bibehållas med undantag av
varvsindustrin, där redan nu en överkapacitet i
världen gör sig gällande.
Elförbrukningen har under 1950-talet inom
verkstadsindustrin i sin helhet ökat med 6,7 %
per år. Till denna höga ökningstakt har starkt
bidragit den ökade användningen av elvärme
i ugnar och apparater. Under 1960-talet
kommer elvärmet att öka i långsammare tempo.
Oljan tränger sig även här in på allt flera
områden. Detta leder till att ökningen totalt inom
verkstadsindustrin blir endast 4,7 % per år.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
