Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 4 - Kopparhantering i Centralafrika, av G Björling - Gunnar Tisell †, av Bror Zachrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turelektrolyten. Kalktillsatsen innebär en
förbrukning av 370 kg H2S04 per ton katodkoppar.
Då sulfaterande röstning används, kan denna
syra helt eller delvis framställas genom
regenerering i samband med elektrolysen.
I den till elektrolys ingående lösningen har
man en halt av 42—51 g/1 Cu. Denna
elektro-lyseras med blyanoder vid en strömtäthet av
185—240 A/m2, så att kopparhalten sjunker till
22—25 g/1. Vid användning av större
strömtäthet blir energiförbrukningen högre och kraven
på god cirkulation i elektrolysbaden större.
Om oxidkoncentratet är kobolthaltigt,
behandlas det i stort sett på liknande sätt.
Kobolthalten brukar vara en tjugondel till en
tjugofemtedel av kopparhalten. Sulfidkoncentrat måste
först rostas sulfaterande; detta sker i
virvelbäddar vid 680°C, och man får ca 92 %
av-kopparn och 90 % av kobolten vattenlöslig.
Det sulfaterade godset lakas i agitatorer, och
efter förtjockning och klarning avkoppras
lösningen elektrolytiskt.
I närvaro av kobolt är det lämpligt att driva
elektrolysen något längre. Om man ökar
turbulensen i baden genom luftinblåsning, kan
man avsevärt sänka kopparhalten utan risk för
erhållande av svampiga katoder. Nu vidtar ett
antal partiella utfällningsoperationer genom
tillsats av släckt kalk (pH-justering), varvid
man först vill nästan fullständigt fälla ut
koppar (ned till 0,3 g/1) och järn (0 g/1); detta
siam återupplöses i den sura laklösningen. För
att få kobolten mera koncentrerad fäller man
sedan ur en del av lösningen kobolthydroxid,
som upplöses i den sura cirkulerande
retur-elektrolyten från koboltelektrolysen eller
eventuellt i själva baden. Härigenom höjs också
lösningens pH, vilket möjliggör den elektrolytiska
utfällningen av kobolt. Till elektrolys ingående
neutral lösning håller t.ex. 19 g/1 Co.
Den genom elektrolys med olösliga anoder
framställda katodkopparn är avsevärt orenare
än den som erhålls ur lösliga anoder. Den
måste därför raffineras fullständigt, vilket sker
på vanligt sätt i kolpulvereldade flamugnar
genom syrsättning och polning. Elugnar
medger ej fullständig raffinering.
Utvinning av koppar på våta vägen befinner
sig fortfarande under utveckling i
Centralafrika. Det stora lakverket i Luilu har nyligen
körts i gång och är väl ännu inte uppe i full
kapacitet. Tillgången på elkraft har blivit
bättre genom färdigställande av
Kariba-dam-men i Sambesi och en del kraftverk i Kongos
källfloder. Man skulle kunna öka
kopparproduktionen särskilt i Katanga, men måste då
även räkna med ökad framställning av kobolt,
för vilken metall vissa avsättningssvårigheter
föreligger.
Man räknar i framtiden med att kunna rosta
fattiga sulfidmalmer för att göra deras koppar
tillgänglig för läkning. Behandling av avfallet
från koncentration av oxidisk kopparmalm ger
en produkt som nu är för fattig att laka, men
man har planer på att behandla den i
särskilda lakkretsar. GBg
Gunnar Tisell †
Gunnar Tisell. huvudredaktör för Teknisk Tidskrift
1913—1921, dog den 17 december 1961. Han var en
handlingskraftig och uppslagsrik man. Med en road
glimt i ögat tog han hand om en lång rad av ofta
svårbemästrade organisationsuppgifter. Han var
varmt avhållen av sina vänner som i honom alltid
fann samma lugna och välgörande, goda humor.
Efter ett långt och lyckligt äktenskap sörjes han
närmast av maka och två gifta döttrar.
Gunnar Tisell hade en slitsam barndom i
Frinna-ryd i Småland, där han föddes 1883. Är 1894 kom
han till Högre Allmänna Läroverket i Norrköping
som han lämnade 1901. Efter anställningar som
stationsskrivare bl.a. i Boden, for han 1905 till USA
och arbetade vid Mc Graw Hill Publishing Co i New
York till 1913. Han var under denna tid även
redaktör för tidskriften Electrical World (1910—1913).
Amerikatiden gav Gunnar Tisell hans centrala
utbildning och det var under denna period han
samlade impulser till flera av de företag som han efter
sin återkomst skulle ägna sig åt.
För Svenska Teknologföreningen har Gunnar Tisell
gjort en värdefull insats. Han var huvudredaktör
för Teknisk Tidskrift 1913—1921. År 1918 överlät
STF sin förlagsrörelse till ett bolag, Svenska
Teknologföreningens Förlags AB, som även arrenderade
utgivningsrätten till tidskriften. Verkställande
direktör blev Gunnar Tisell. Praktiskt taget all vinst kom
att tillfalla föreningen, som hade den redaktionella
ledningen av tidskriften i sin hand. Fram till den
begynnande depressionen 1920 hade verksamheten
kraftigt expanderat. 1917 hade bolaget en
omsättning på 200 000 kr.; 1920 var summan uppe i 1,5
Mkr. År 1917 var det första året, då tidskriften
visat vinst. Tidigare hade föreningen tvingats
tillskjuta årliga belopp som varierat mellan 6 000 och
13 700 kr.
En av de sista gångerna jag träffade honom, i
början av december 1961, berättade Gunnar Tisell om
denna period. Allt gick bra. Man anade inte att en
ekonomisk kris var i antågande. Tisell var med att
starta Svenska Reklamförbundet, vars förste
ordförande han blev (1919—1921). Stora förlagsprojekt
planerades. Han berättade att han lärt sig mycket
av växlingen mellan framgång och motgång; att det
föreföll honom viktigt att göra klart för sig vad
ens egen roll här kan ha varit, och å andra sidan
vilken roll svårförutsedda omständigheter spelat.
En uppfattning härom bidrar till vår uppfostran.
Den minskar såväl risken för självtillräcklighet som
för modlöshet.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 J33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
