Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 5 - Vår sårbara teknik, av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår sårbara teknik
Inom en vecka har två tekniska missöden
inträffat som inför allmänheten hårdhänt har
klargjort dess beroende av tekniken. En timme
före midnatt tisdagen den 23 januari
exploderade en strömbrytare i Älvkarleby Kraftverks
sekundärstation vid Södertälje Södra.
Stationsbyggnaden blev demolerad och samtliga
transformatorer skadade, alltså även de som
normalt räknas utgöra reserv för de övriga.
Södertälje blev helt utan elektricitet liksom även
en del områden runt staden, såsom Tumba,
Tullinge och Trosa.
Av en lycklig händelse kunde Scania Vabis
med ett parti reservelverk på 50—116 kW
avsett för Orienten undanröja det omedelbara
katastrofhotet för allmänna inrättningar och
industrier. Den elektriska kraften kunde efter
5 h via Nynäshamn föras fram till
Länslasarettet i Södertälje. Efter något över 21 h hade
man lyckats reparera en av transformatorerna
och kunde börja förse hushållen med ljus,
vatten och värme. Man hoppades då också att
efter ytterligare ca 9 h kunna börja
elleveran-serna till industrin. Enbart för Scania Vabis
torde elavbrottet betyda ett inkomstbortfall på
ca 1,5 Mkr.
Strax efter kl. 19 fredagen den 19 januari
uppstod en läcka på en av Malmö Vattenverks
huvudledningar. Läckan, som låg någonstans
mellan östra Sjukhuset och Segeå, medförde
en förlust av 15 000 m3 vatten. Stadens båda
vattentorn tömdes. Det dröjde 5 h innan alla
abonnenter åter kunde få vatten. Stora
svårigheter uppstod på t.ex. sjukhus och restauranger.
Även om detta senare missöde ej hade de
ekonomiska konsekvenser som elstoppet i
Södertälje, klargjorde det dock att beräknade
reserver ej var tillräckliga för att tillförsäkra en
oavbruten försörjning.
När detta skrivs saknas ännu alla uppgifter
om de primära felorsakerna. Anledning till att
man skall misstänka avsiktlig skadegörelse
saknas. Man kan dock ej undgå att i samband
med de relaterade händelserna reflektera över
hur lätt sårbar vår teknik är och hur snabbt
vi blir mer och mer beroende av denna teknik.
Skulle en främmande makt eller en intern
grupp vilja bringa oreda i vår försörjning
eller förvirring i informationsleden, skulle man
vilja skada och döda människor och bryta
motståndsviljan, så är möjligheterna härtill nu
mycket större än under det senaste
världskriget.
Edy Velander skrev 1951 en liten skrift som
utgavs av Civilförsvarsstyrelsen. Titeln var
"Tekniken gör samhället sårbart". Velander
påpekade naturligtvis främst en mängd saker som
tekniker kan anse självklara, t.ex.
nödvändigheten av skydd och reserver för anläggningar
som järnvägar, vanliga vägar och flygfält, gas-,
vatten- och elverk samt ledningar. Han drog
även fram oljeförsörjningen som en
nyckelfråga såväl för uppvärmning som för
kommunikationer och industri och lantbruk. Han
talade om telenätet liksom om skydd för
studiolokaler och radiostationer.
Men sabotageverksamheten kan inriktas på så
mycket annat och där utföras med små medel
som ger stora verkningar. Raderingar,
ändringar eller omblandningar i listor över delar i
reservförråd liksom stöld av eller skadegörelse
på instruktioner och kopplingsscheman kan
snabbt sätta en stor anläggning ur spel. En
öppnad krän på ett förrådskärl för
hydraul-olja omöjliggör manövrering av viktiga
organ. Ampuller med radioaktivt material kan
jonisera luften och åstadkomma överslag i
elektronisk apparatur. Moderna
ventilationsanläggningar utgör effektiva aggregat för snabb
spridning av luktämnen eller gifter som
nödvändiggör utrymning av stora lokaler.
En välklippt redigering av gamla
journalfilmer överförda på magnetband kan smugglas
in och sändas över TV-nätet. Trupper och
allmänhet får då på sina TV-apparater se
Konungen eller Överbefälhavaren uppmana alla
att nedlägga vapen och uppge allt motstånd.
Exemplifieringen kan fortsättas så långt man
önskar.
För den ökade beredskap som teknikens
tillväxt måste föra med sig är ingenjörskåren mer
än andra ansvarig. Skademöjligheterna måste
kartläggas på nytt och motmedel och
skyddsåtgärder granskas. Även om världsläget nu ej
kan synas mer skärpt, än vad vi vant oss vid,
så är detta den tribut som måste betalas för
en mer förfinad, men också mer sårbar
teknik. G AH
100 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
