Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 6 - Nya metoder - Propellerkavitationen fotograferad på 50 000 t tankfartyg - Flytpressning av titan, av SHl - Rena lantanider genom elektrolys, av SHl - Böcker - Förmän i arbete, av ag - Förenklade blanketter, av Olof Forsselius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stabilitet vid konstant belastning, skillnaden i
kavi-tationsutbredning på olika blad samt
propellerbelastningens inverkan på kavitationen (enl. Statens
Skeppsprovningsanstalt).
Flytpressning av titan
En billig metod att tillverka titandelar tycks vara
kall precisionsflytpressning. Enligt denna metod
tillverkar man i halvstor skala kronmutterämnen i en
operation av olegerat titan (AMS 4902).
Utgångsmaterialet är cylindriska ämnen 25 mm i diameter och
15 mm tjocka. Operationen innebär 55 % reduktion,
och man får 25 mm långa sexkants
kronmutterämnen med 20 mm hål vilket svarvas och gängas.
De ämnen, som används vid kall flytpressning,
väger hälften så mycket som de vilka behövs för
tillverkning av samma kronmuttrar genom skärande
bearbetning av rundstång i stället för den dyrare
sexkantstången. Det uppges att den flytpressade
kronmuttern kostar 0,64 $ mot 1,52 $ för den som
bearbetats helt och hållet i skruvmaskin.
Utom det lägre priset har de flytpressade
muttrarna fördelarna att materialet bearbetningshärdats, att
ytfinheten är utmärkt och att snäva måttoleranser
kan hållas (Materials in Design Engineering juli
1961 s. 146). SH1
Rena lantanider genom elektrolys
Elektrolytisk utfällning håller på att bli en praktisk
metod för separering av lantanider. Den är nämligen
enkel, snabb och i hög grad effektiv, särskilt vid
isolering av de svårseparerade, trevärda lantaniderna.
Metoden är ännu i utvecklingsstadiet, men det
förefaller i hög grad sannolikt att den kommer att få
kommersiell användning vid sidan av jonbytarmetoden.
I många fall lär elektrolytisk utfällning vara
fördelaktigare än jonbyte; för vissa lantanider är
nämligen skillnaden i elektrokemiska egenskaper större
än skillnaden i komplexbildningsförmåga som är
bestämmande för separation med jonbytare. Vidare
kan man vid den elektrokemiska metoden arbeta
med mera koncentrerade lösningar.
För elektrolytisk utfällning behövs i princip bara
ett kärl, ett elektrolytiskt bad, innehållande
litium-citrat, två elektroder, av vilka den ena är en
kvicksilverelektrod, och en strömkälla. Såväl elektrolyten
som kvicksilvret kan återvinnas. Metodens
användbarhet beror på att trevärda lantanider kan bilda
komplexjoner som avger lantaniden till
kvicksilverelektroden. Vid elektrolysen stannar den mer
svårutfällda av två lantanider i lösningen.
Trevärda lantanidjoner är i vattenlösning omgivna
av så starkt bundna vattenmolekyler att det är svårt
för elektroner att tränga genom lösningsmedelsskalet
och reducera dem. För att detta skall bli möjligt
måste deras laddning minskas vilket kan ske genom
komplexbildning.
Elektrolysen regleras genom ändring av
strömtätheten och elektrolytens halt av lantanidjon. Man gör
denna så hög som möjligt i förhållande till
strömtätheten, och kvicksilverelektroden kan då skilja
mellan lantaniderna och plocka ut i huvudsak en av
dem åt gången. Den övre gränsen för elektrolytens
koncentration är lantanidernas löslighet, men en
olägenhet hos metoden är att strömutbytet blir lågt
vid hög koncentration.
Givetvis fälls inte enbart en lantanid i taget ut;
man måste räkna med separationsfaktorer för olika
lantanidpar. För t.ex. praseodym och neodym har
man funnit att förhållandet Pr:Nd i
kvicksilverfasen blir 3:1 (separationsfaktor 3) vid användning
av en 0,5-molar lösning. Drivs elektrolysen
tillräckligt länge, blir rent neodym kvar i lösningen.
För lantanidpar, bestående av ett två- och ett
tre-värt element, kan separationsfaktorn bli mycket
större, t.ex. 10 000 för tulium(III) och ytterbium(II).
Man har arbetat även med tulium-lutetium,
terbium-dysprosium, samarium-gadolinium,
europium-sama-rium och tror att det kan bli möjligt att genom
elektrolys framställa rena lantanider direkt ur
mo-nazit (Chemical & Engineering News 10 april 1961
s. 48). SHl
■ ^
I •o•
I ••’•’
EKE ,»*,«
■•••’v böcker
Förmän i arbete. Studier av
produktions-arbetsledares uppgifter och verksamhet, av Hans
Wir-denius. Personaladministrativa Rådet. Stockholm
1961. 115 s. 8 kr.
Skriften, som är en sammanfattning och
komplettering av författarens doktorsavhandling, inledes med
en schematisk redogörelse för olika metoder att
undersöka arbetsledarnas verksamhet och de
arbets-krav, som kan ställas på dem och avslutas med
klassificering av deras sysselsättningar. Härigenom
blir boken synnerligen nyttig för envar, som skall
analysera arbetsledares verksamhet.
Det framhålles, att observationsmetoderna icke
täcker de intellektuella eller kvalitativa sidorna av
verksamheten samt att kraven på
arbetsledarbefatt-ningarna är skiftande från företag till företag. De
i boken angivna tidsuppgifterna för olika aktiviteter
bör därför i första hand tas som exempel.
Förf. föreslår individuella analyser för att
kartlägga förhållandena vid det egna företaget. En sådan
analys bör kunna ge anvisningar om de
organisatoriska förhållandena är sådana, att förutsättningar
finns för arbetsledningen att arbeta effektivt.
Därjämte bör analysen ge upplysningar om vilka krav,
som ställes på förmannen och om vilken utbildning
förmän bör ges för att de skall fylla dessa krav.
Förmännens arbetsuppgifter, befogenheter och
sociala ställning har varierat genom tiderna, men vi
kommer inte ifrån, att dessa är nyckelmän i
fabrikerna. Frågan om val och utbildning av
arbetsledare samt deras arbetsuppgifter är värd ett
ingående studium, och det är synnerligen värdefullt,
att detla material publicerats.
Boken i sin helhet är av intresse för personer, som
sysslar med organisations- och personalfrågor, och
dess avslutande kapitel "Slutsatser" har stort
intresse för fabriks- och företagsledningarna. ag
Förenklade blanketter. Handledning för
faktorer och sättare, av Gunne Nyberg. Teknografiska
Institutet, Stockholm. 12 s„ 19 fig. 2,50 kr.
Till sitt innehåll består häftet i huvudsak av ett
antal avsnitt ur Gunne Nybergs bok
"Blankettekni-kens grunder" (Tekn. T. 1962 s. 76) och är i första
hand avsedd som en summarisk lärobok i
blankettteknik för tryckeripersonal som handlägger
hithörande ärenden. Därutöver fyller det den synnerligen
118 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
