Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 7 - Böcker - Höganäs avloppshandbok, av Bengt Gustafsson - Händelser - John Ericsson-medaljen till Uno Lamm - 1962 års Ax:son Johnson-föredrag - VVS-Tekniska Föreningen - AIEE och IRE sammangår - En originell ordförandeklubba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
boken värdefulla allmänna avsnitt om
avloppsledningsteknik. I ett kapitel behandlas sålunda
avloppssystem, ledningsdragning i plan och profil,
ledningsbyggande, brunnar m.m., varvid särskilt beaktas det
aktuella önskemålet att få avloppsledningar
täthets-provade. Täta avloppsledningar framstår alltmer som
ett ofrånkomligt krav på grund av nödvändigheten
av att rena avloppsvatten samt ur allmän hygienisk
synpunkt.
I samband med undervisning har kapitlet om
dimensionering av avloppsledningar varit särskilt
användbart. Delta kapitel har nu något utvidgats,
varvid i analogi med SKTF:s normer för
vattenledningar införts Colebrooks formel vid beräkning av
avloppsledningarnas vattenförande förmåga.
Colebrooks formel anses vara teoretiskt riktigare och
praktiskt bättre underbyggd än tidigare använda
formler. Den är i gengäld mera komplicerad, men
dess användning underlättas av ett medlagt
nomogram, som gäller för ett speciellt råhetsvärde och
10°C temperatur. Nomogrammet är då enligt förf.
användbart för vanliga avloppsledningar av
betongrör och glaserade lerrör. Uppgifter om råhetsvärden
för andra material saknas.
I boken har olika förekommande formler
redovisats, varvid framhållits, att skillnaden dem emellan
saknar betydelse vid sidan av osäkerheten i bl.a.
bestämningen av avrinningsfaktorerna. Valet av
formel skulle sålunda vara oväsentligt ur praktisk
synpunkt. Det synes dock lämpligt att eftersträva en
allmän tillämpning av en enda formel, varvid
erfarenhetsmaterialet om koefficienterna bättre
utnyttjas.
I tidigare upplaga förekommande kapitel om
belastning på avloppsledningar har ersatts med några
allmänna synpunkter på denna fråga samt en
hänvisning till SKTF:s handlingar rörande
dimensionering av betongrör.
Handboken är som tidigare föredömligt redigerad
och av hög kvalitet i tryck och bilder.
Bengt Gustafsson
händelser
John Ericsson-medaljen till Uno Lamm. John
Ericsson-medaljen instiftades 1926 av American
So-ciety of Swedish Engineers och utdelas vartannat år
för framstående gärning inom det
teknisk-veten-skapliga området, varannan gång till en svensk
medborgare och varannan till en amerikansk av svensk
härkomst. Medaljen utdelas sålunda vart fjärde år
i Sverige. Utdelningen brukar ske i anslutning till
föreningens årshögtid, som hålles omkring den 11
februari. Följande svenskar och svenskättlingar har
fått utmärkelsen:
1926 professor Svante Arrhenius Sverige
1928 dr Ernst F W Alexanderson USA
1930 kommerserådet Axel F Enström Sverige
1932 direktör G E Johansson USA
1934 direktör Hugo Hammar Sverige
1936 civilingenjör John Brunner USA
1938 direktör J Sigfrid Edström Sverige
1940 ingenjör David L Lindquist USA
1942 professor The Svedberg Sverige
1944 bergsingenjör Hans Lundberg USA
1946 dr Sven Wingquist Sverige
1948 dr Glenn T Seaborg USA
1950 generaldirektör Waldemar Borgquist Sverige
1952 professor Richard Söderberg USA
1954 professor Bo Kalling Sverige
1956 dr Elmer W Engström USA
1958 professor Hannes Alfvén Sverige
1960 professor Carl David Anderson USA
John Ericsson-medaljen 1962 utdelades vid en
lunch på IVA den 9 februari av Prins Bertil till
tekn. dr Uno Lamm, Västerås, för dennes
framstående insatser för utvecklande av högspänd
elkraftsöverföring med likström. Vid tillfället
överlämnade även den officielle representanten i Sverige
för American Society of Swedish Engineers, ingenjör
Robert Werner, ett exemplar av medaljen i silver
till Prins Bertil.
1962 års Ax:son Johnson-föredrag. IVA har
genom donation från framlidne generalkonsuln Axel
Ax:son Johnson blivit i tillfälle att med vissa års
mellanrum inbjuda en framstående företrädare för
ingenjörsvetenskapen inom kraft- och
bränsleområdet att hålla ett föredrag i Stockholm. Det första
Ax:son Johnson-föredraget (Tekn. T. 1955 s. 167)
hölls 1955 av M Pierre Ailleret, teknisk direktör vid
Electricité de France, vilken talade över "Power
system planning in France". Det andra, 1957, hölls av
Sir Christopher Hinton, UK Atomic Energy
Authori-ty, över ämnet "The future for nuclear power"
(Tekn. T. 1957 s. 481).
Inbjudan alt hålla det tredje Ax:son
Johnson-föredraget har gått till Mr. Arthur Davenport, General
Manager vid New Zealand Electricity Department,
Wellington, som håller sitt föredrag onsdagen den
7 mars 1962 kl. 16 i Konserthusets lilla sal.
Föredragshållaren kommer att på engelska skildra
hur generering och distribution av elkraft har
utvecklats på Nya Zeeland. Många drag i denna
utveckling har svenska motsvarigheter. I föredraget
analyseras bl.a. de geologiska och klimatiska
förutsättningarna, vilka är helt olika i de båda länderna.
Vidare redogöres för utvinning av elkraft ur ånga
från geotermiska källor.
Den utbyggbara vattenkraften på Nya Zeeland,
vilken beräknas ge det huvudsakliga energitillskottet,
fördelar sig i proportionen 1:2 på Nordön och
Syd-ön, medan fördelningen av befolkningen är den
omvända. Beslutet att elektriskt förbinda de båda
öarna med hjälp av högspänd likström har tilldragit
sig uppmärksamhet i hela världen. Vid lösningen av
detta överföringsproblem har som bekant svenska
ingenjörer och vetenskapsmän bidragit på ett
avgörande sätt.
VVS-Tekniska Föreningen (Värme-,
Ventilations-och Sanitetstekniska Föreningen) kom i januari
1962 upp till 2 000 medlemmar. Sixten Englesson är
ordförande, Erik Göransson och Rolf Erlandsson
vice ordförande.
AIEE och IRE sammangår. De stora amerikanska
elingenjörsföreningarna American Institute of
Elec-trical Engineers och Institute of Radio Engineers
har för avsikt att gå samman. De båda
föreningarna, som är grundade 1884 och 1912, har
tillsammans 150 000 medlemmar.
En originell ordförandeklubba har International
Society of Soil Mechanics and Foundation
Engineering fått av Norsk Geoteknisk Förening.
Huvudmaterialet i klubban är nämligen, utom silver, trä
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 7 ][41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
