Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 8 - Borrning av ett mohål, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borrning av ett mohal
Vid jordbävningar uppstår tryckvågor i
jordskorpan. Liksom i alla fasta ämnen är de både
longitudinella (P-vågor) och transversella
(S-vågor). Vid bearbetning av det seismografiska
materialet från en jordbävning, som inträffade
i oktober 1909 ca 40 km söder om Zagreb,
upptäckte A Mohorovicic att det uppstår två
P-vå-gor. Den ena, som fortplantas med 5,5—6,5
km/s hastighet, upphinns på ca 170 km
avstånd från jordbävningscentrum av en annan
våg som har 8,1 km/s hastighet.
Mohorovicics diskontinuitet
Mohorovicic förklarade sina iakttagelser
genom antagandet att den långsamma vågen
passerar direkt från platsen för jordbävningen till
seismografen, medan den snabbare bryts i en
diskontinuitet i jordskorpan på 30—45 km
djup, varigenom den får längre väg att gå (fig.
1). Experiment till sjöss med explosioner som
energikälla och hydrofoner som detektorer har
visat en liknande diskontinuitet ca 5 km under
havsbottnen, dvs. ca 10 km under havsytan.
Referat av en uppsats av E Bullard i Endeavour okt. 1961
s. 188—196.
, Jordytan
Fig. 1. Tryckvågors brytning vid Mohorovicics
diskontinuitet (niohon),–-icke säkert konstaterad
reflekterad våg. Jordytans krökning är överdriven.
550.311 : 551.241
Det är svårt att följa Mohorovicics
diskontinuitet eller "mohon" i övergången mellan land
och hav. Det kan emellertid knappast betvivlas
att havets moho är en fortsättning av
fastlandets (fig. 2). Tryckvågens hastighet under den
förra avviker med högst 0,2 km/s från 8,1
km/s.
Mohon tycks alltså finnas under alla
kontinenter och alla hav. över den varierar
jordskorpans natur mycket, men under den är
materialet mera homogent att döma av tryckvågornas
konstanta hastighet. I genomsnitt är
tyngdkraftens acceleration vid havsytans nivå och på
samma latitud praktiskt taget densamma över
en kontinent och intilliggande hav. Detta tycks
visa att materialet under mohon har ca 0,5
kg/dm3 större densitet än materialet över den.
Densiteten under mohon bör därför vara ca 3,2
kg/dm3.
Trots mohons påtagliga betydelse är mycket
litet känt om den. Tryckvågors hastighet över
och under den är visserligen kända, och man
har en viss uppfattning om densitetsändringen
vid den, men man vet inte om den är en skarp
gräns mellan två olika material eller om
densitetsändringen är fördelad på några kilometer
i djupled. I förra fallet bör man kunna påvisa
en reflekterad tryckvåg (fig. 1). Flera uppger
sig visserligen ha iakttagit en sådan, men ett
säkert bevis för dess existens har inte erhållits
därför att seismografernas rörelser fortsätter
sedan P-vågorna passerat.
Vissa upplysningar om materialet under
mohon kan man få genom studium av bergarter
som måste ha bildats under högt tryck och
därför antagligen under mohon. Det bäst kända
fallet är den diamantförande kimberliten i
Sydafrika. Diamanterna kan ha uppstått bara
vid mycket högt tryck och hög temperatur, och
kimberliten måste därför vara ett mer eller
mindre förorenat prov på materialet under
mohon.
Kimberliten består till största delen av
järn-och magnesiumsilikat, särskilt olivin, granat
och enstatit. På grund härav och
undersökningar av andra bergarter, som kommit från
stort djup, anser man att materialet under
mohon är antingen peridotit, i huvudsak en
magnesiumrik olivin (Mg,Fe)2Si04, eller eklo-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 7 ][153
Fig. 2. Sektion av jordskorpan vid USA:s östkust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
