Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 9 - Radarteknikens utveckling, av Nils-H Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kring flygplatser och i luftleder den mest
framträdande gruppen (Tekn. T. 1960 s. 7). Dessa
stationer har i regel mycket gemensamt med de
militära luftspaningsstationerna, och de har
också genomgått samma tekniska utveckling
mot uppdelning av radarstrålen på flera
an-tennlober, se t.ex. fig. 15.
Behovet av höjdmätning har dock inte varit
så framträdande i trafikövervakningen, varför
höjdmätningsfunktionen inte har utvecklats
tekniskt i samma grad som i de militära
till-lämpningarna.
En hjälpfunktion som har fått kanske större
användning i de civila stationstyperna än i de
militära är "MTI"-funktionen (A/oving Target
/ndication). Detta är en metod att undertrycka
fasta markekon, genom att den mottagna
signalen under två på varandra följande
pulsperioder subtraheras högfrekvensmässigt fasriktigt.
Härigenom tar de markreflekterade signalerna
i huvudsak ut varann, medan ett flygplaneko,
som på grund av målets fart har något olika
fasläge under de bägge perioderna, lämnar en
viss restsignal som framträder på
PPI-skär-men.
I samband med trafikledningstillämpningarna
kan också nämnas GCA-radarn (Ground
Control Approach). Detta är ett
blindlandnings-hjälpmedel, ursprungligen för militärt bruk,
varmed man på marken skaffar sig en
radarbild av det landande planets läge i höjd- och
sidled i förhållande till den ideala glidbanan;
erforderliga korrektioner meddelas via radio
till planet. Denna utrustningstyp var föremål
för betydande civilt intresse och utveckling i
början på 1950-talet, men den bedömdes inte
kunna uppfylla de rigorösa säkerhetskrav som
gäller, och den användes därför ännu endast i
sekundära funktioner.
Vägtrafikövervakning
För att ge ytterligare ett exempel på en civil
till-lämpning — av helt annat slag —■ kan nämnas
liastighets-övervakningsradar för polisbruk. Ur
principiell synpunkt är detta en mycket enkel
anordning, bestående av en CW-sändare utan
modulation och en mottagare för detektering
av dopplereffekten på den reflekterade
signalen; tekniskt sett fordras dock viss omsorg i
utförandet för att man skall erhålla erforderlig
noggrannhet i hastighetsbestämningen.
Systemuppbyggnad och databehandling
I inledningen påpekades den tendens till
integration av radarstationerna med samverkande
kommunikations- och presentationssystem, som
har möjliggjorts genom
databehandlingsteknikens utveckling. Det är särskilt i
luftstridsledningssystem som dessa konstruktionsprinciper
har fått sin främsta tillämpning, t.ex. det
amerikanska systemet Såge avsett för luftförsvaret
av den nordamerikanska kontinenten; även det
svenska Stril-60 tillämpar en liknande
uppbyggnad.
Grundtanken i dessa system är att informatio-
Fig. 15. Arlandas trafikövervakningsradar.
S-bandsradar med skilda antenner för när- och fjärrzon.
Möjlighet till cirkulärpolarisation för att eliminera
bl.a. regnstörningar.
nen från ett flertal radarstationer, med olika
geografisk belägenhet eller förutsättningar att
på annat sätt inbördes komplettera varann,
sammanföres i en central till ett samlat
underrättelseunderlag, på vilket aktuella beslut fattas.
För att man skall uppnå detta är det
nödvändigt att man — vid radarstationen eller i
centralen -—- omformar primärinformationen från
de enskilda stationerna till en normalform, som
tillåter en enhetlig behandling och
sammanlagring. Detta sker med hjälp av "målföljare",
som mer eller mindre automatiskt överför
videosignalen från radarmottagarna till en
sif-ferkodad signal, representerande de inmätta
målens koordinater.
Även målupptäckten och inkopplingen av
mål-följarna kan automatiseras i högre eller lägre
grad. Dessa koordinatsignaler matas sedan till
en räkneautomat, som kan utföra diverse
operationer med materialet, t.ex. identifiering av
nya mål med eventuellt tidigare observerade,
val av bästa primärkälla vid överlappande
observationer, interpolation av mållägen mellan
mättillfällen, extrapolation av
anflygningsvä-gar, beräkning av kontaktpunkter för olika
vapen m.m.
Det sålunda behandlade materialet passerar
vidare till ett antal indikatorer, på vilka det för
stridsledare och operatörer presenteras en syn-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 9 _/77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
