Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 9 - Böcker - Modern computing methods, av Heinz-Otto Kreiss - High productivity in heavy engineering, av R Gunnert - Magnetische Verstärker, av Mats-Åke Hugoson - Semiconducting III-V compounds, av Dick Lundqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
graler, accelerera seriers konvergens och tabulera
funktioner.
Enligt min mening har de i början nämnda syftena
uppnåtts. Särskilt måste den lyckade blandningen
av teoretiska och empiriska resultat samt den stora
litteraturförteckningen framhävas. Kanske kan man
anmärka, att i kapitlen om differentialekvationer
det fundamentala begreppet stabilitet behandlats
alltför kort. Heinz-Otto Kreiss
High productivity in hcavy engineering, av A G
Thompson. Iliffe, London 1960. 339 s., ill. 65 sh.
Denna bok avser inte att meddela kunskap om
svetsningens tillämpning utan inriktar sig i första
rummet på ett område, som hittills inte mera ingående
behandlats, nämligen verkstadens hjälpmedel för
svetsningen. Den ger sålunda råd, huru
verkstadsbyggnaden skall vara anordnad för olika slag av
tillverkning och vilka arrangemang man skall vidta
för att få arbetet att gå så friktionsfritt och
följaktligen så ekonomiskt fördelaktigt som möjligt.
Man saknar dock någon antydan om fördelarna
med flermansströmkällor och gascentraler. Man har
litet svårt att instämma i förf:s påstående, att
allmän ventilation vanligen är onödig i verkstäder. Jag
har tvärtom funnit, att ventilation i svetsverkstäder
och svetsskolor är ett absolut nödvändigt "ont’’ -—
något som även arkitekterna många gånger förbiser.
Mycket ingående behandlas metoder för
formgivning av plåt för efterföljande svetsning.
Skärmaskiner av olika typer behandlas liksom olika sätt för
deras styrning. Man saknar varken elektronikstyrda
eller programstyrda skärmaskiner. Bilderna är enkla
och instruktiva. Verktyg för plåtarnas hållande i läge
vid svetsningen finns beskrivna. Olika metoder för
inspektion av svetsar och kontroll av svetsare är
också behandlade. I kapitlet om kostnadsberäkning
hade man gärna sett flera sifferexempel. Kapitlet
om svetsmetodernas grunddrag hade med fördel
kunnat uteslutas i en bok som denna.
Boken rekommenderas till verkstadsfolk, som har
hand om svetsverkstadens organisation. R Gunnert
Magnetische Verstärker, av M Gabler & J
Has-kovec & E Tomdnek. VEB Verlag Technik,
Berlin 1960. 370 s. 33,80 DM.
Originalupplagan av detta verk är utgiven på
tjeckiska. I samband med översättningen till tyska, som
utförts av F Iser, har boken bearbetats och visst
nytt stoff har tillfogats i samarbete mellan
författarna och K W Pflug, som svarat för redigeringen
av den tyska upplagan.
Den första delen av boken (210 s.) omfattar
beskrivning och analys av grundläggande
transduktor-kopplingar såväl enfasiga som flerfasiga.
Det deskriptiva avsnittet är ganska ytligt och
bygger i flera fall på förenklande antaganden. Det
spar-självmagnetiserade transduktorelementet beskrives
sålunda med utgångspunkt från en lutande
hysteres-kurva vars bredd försummas, vilket leder till
konflikter med praktiska resultat från transduktorer
med moderna kärnmaterial. Det analytiska
avsnittet behandlar främst karakteristikor för olika
lastförhållanden, med och utan återkoppling, för de
kopplingar som tidigare beskrivits, samt i ett
kapitel på 40 sidor transduktorers dynamiska
egenskaper.
Genom att först alla kopplingar beskrives nästan
helt utan ekvationer och därefter i ett senare avsnitt
analyseras blir framställningen kanske lättfattligare.
Boken blir emellertid i andra avsnittet svårläst och
oöverskådlig genom att hänvisningar göres till
figurer och uttryck för ström och spänning etc. ca 100
sidor tidigare.
Bokens andra del (150 s.) är mera tillämpad.
Efter några korta kapitel om magnetiska material,
om likriktare och om konstruktiv uppbyggnad följer
väsentliga avsnitt om beräkning av
transduktorför-stärkare och om specialkopplingar för snabba för
stärkare av olika typer (spänningsstyrda,
återkopplade m.fl.). I ett omfattande kapitel ges ett tjugotal
exempel på magnetiska förstärkare för mätändamål,
för styr- och reglerutrustningar, för stabilisering,
modulering etc. Till varje exempel ges ett
kopplingsschema och en beskrivning av funktion och
prestanda. I sista kapitlet jämföres kortfattat
magnetiska förstärkare med elektroniska, roterande och
dielektriska förstärkare.
Litteraturanvisningar ges till den tillämpade delen.
Förteckningen omfattar totalt 67 anvisningar delvis
till rysk och tjeckisk litteratur men huvudsakligen
till västeuropeisk och amerikansk.
För den som önskar en allmän överblick över
transduktorns funktion och användning kan boken
vara en god introduktion; som direkt lärobok
lämpar den sig däremot knappast. För den som tidigare
något studerat transduktorns teori är främst avsnit
tet om snabba förstärkare av intresse.
Mats-Åke Hugoson
Semiconducting lll-V compounds, av C Hil-
sum & A C Rose-Innes. Pergamon, London —•
New York 1961. 239 s., 126 fig. 60 sh.
Man har relativt länge vetat, att elementen ur
periodiska systemets 3:e grupp bildar stökiometriskl
väldefinierade föreningar med elementen ur 5:e
gruppen och att dessa föreningar i många
avseenden liknar 4:e gruppens element. De kristalliserar i
en nära besläktad strukturgrupp och de är
halvledare eller isolatorer. De uppvisar ett brett spektrum
av värden på energigap och rörlighet hos
laddningsbärarna, och man hoppas därför att bland dem
kunna finna lämpliga material till många
halvledar-tillämpningar, där kisel eller germanium inte räcker
till.
I föreliggande monografi har nu sammanställts
huvuddragen av lärdomarna från tio års
grundforskning kring 3—5-halvledarna. Framställningen bygger
på antagandet, att läsaren är förtrogen med
teorierna för kisel och germanium och huvuddragen av
deras teiknologi. Stoffet har grupperats på samma
sätt, som numera är vedertaget för
halvledarmate-rial.
Man ger sålunda först en sammanställning av
kristallstruktur och inverkan på bindningskrafterna av
"jonkaraktären" i 3—5-föreningarna jämfört med
den rent homopolära karaktären hos kisel och
germanium. Därefter beskrivs energibandens struktur
hos de olika 3—5-halvledarna och störämnenas
förhållande.
Teknologin för framställning av fullständigt
homogena och väldefinierade 3—5-halvledare är i vissa
fall väsentligt mer komplicerad än för de rena
elementen. De olika preparationsmetoderna redovisas i
ett särskilt kapitel med rikliga referenser.
Överblicken över de elektriska och optiska egenskapernas
variationer fyller två kapitel, varpå ett avslutande
kapitel beskriver de tillämpningar, som hittills vuxit
fram.
Framställningen förefaller korrekt och lätt att
följa. Referenserna i slutet av varje kapitel ger fullt
tillräckliga hänvisningar till de viktigaste aktuella
källorna.
188 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
