Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 10 - Olja 1960—1961, av Hans Wiborgh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olja 1960-1961
Världens råoljeproduktion har under de
senaste fem åren i genomsnitt ökat med omkring
6 % per år till något över 1 100 Mt 1961 (Tekn.
T. 1962 s. 180). Världens energikonsumtion
stiger årligen i genomsnitt med 3—3,5 %. Oljans
andel i energikonsumtionen fortsätter att öka
1 huvudsak på grund av stagnerad eller
minskad kolproduktion. Världsproduktionen av
petroleumkolväten, dvs. råolja och naturgas,
uppgick 1960, uttryckt i kolkalorier, till i runt tal
2 000 Mt stenkol, dvs. samma storleksordning
som kolproduktionen. Olja och naturgas svarar
numera för närmare 50 % av världens
energikonsumtion och tenderar att passera kolet som
världens främsta energikälla. Schematiskt sett
representerar omkring hälften av de
nuvarande produktionstillskotten av petroleumkolväten
den fortlöpande utvecklingen av
energikonsumtionen, medan andra hälften ersätter
stagnerad eller sjunkande kolproduktion.
Västra halvklotet
Produktionsutvecklingen för olja är inte
enhetlig, I USA har råoljeproduktionen under senare
år legat ganska stilla vid ca 350 Mt/år. Oljans
andel i den amerikanska energikonsumtionen
är, trots den stora nettoimporten av olja,
närmast i sjunkande. Energikonsumtionen baseras
i stället i ökad omfattning på naturgas.
Produktionen av naturgas har under en följd av år
i genomsnitt stigit med omkring 6 % per år
och närmar sig numera, uttryckt i
råoljekalorier, råoljeproduktionens storlek. Under 1960
svarade naturgasen för mer än 40 % av bl.a.
den amerikanska industrins totala energibehov.
Närmare 75 % av USA:s energikonsumtion
baseras på petroleumkolväten.
Även i Venezuela, som producerar 85 % av
den sydamerikanska råoljan, har
produktions-stegringen varit väsentligt mindre än
världsgenomsnittet. Råoljeproduktionen, som efter
Suez-krisen stagnerat vid 140—150 Mt/år, steg
från 1960 till 1961 med ca 3 %. Större delen av
den venezuelska oljeproduktionen exporteras
direkt eller indirekt via raffinaderierna i
Västindien mot Nordamerika, medan omkring 20 %
levereras mot Västeuropa och Afrika.
Direktör Hans Wiborgh, Falun
338(100) : 665.5
Östra halvklotet
Råoljeproduktionen på östra halvklotet ökar
ganska konstant med 11—12 % per år.
Mellersta Österns råoljeproduktion, som börjar
anta amerikanska dimensioner, uppgick 1961 till
ca 285 Mt, väsentligt mer än Västeuropas
totala oljekonsumtion. Sovjetunionens
råoljeproduktion torde under 1961 ha ökat till närmare
170 Mt. Den största procentuella
produktionsökningen har skett i Nordafrika. I Algeriet
fördubblades i det närmaste
råoljeproduktionen från 1960 till 1961 till ca 17 Mt. Frankrike,
som ända sedan första världskriget fört en
aktiv oljepolitik, har genom oljeproduktionen i
Franska Sahara nått ett länge eftersträvat mål.
Från Libyen började kommersiell råoljeexport
i begränsad omfattning i slutet av 1961. Denna
olja produceras i koncessionsområdet vid
Zelten, omkring 250 km söder om
Benghazi-bukten. De senaste åren har närmare ett
hundratal prospekterings- och borrningsgrupper varit
samtidigt verksamma i Libyen, en intensitet,
som inte tidigare torde ha förekommit inom
något annat land i Nordafrika eller Mellersta
Östern. De aktuella libyenska oljefälten är
transportgeografiskt välplacerade. Några av de
största fälten ligger jämförda med fälten i
franska Sahara på mindre än halva avståndet
från Medelhavet. Från Benghazi-bukten är
distansen till Västeuropa omkring 4 000 sjömil
kortare än från Persiska Viken.
Världshandeln
Råoljeproduktionen på östra halvklotet
kommer med nuvarande stegringstakt att inom de
närmaste åren vara lika stor som eller större
än de amerikanska kontinenternas.
Tyngdpunkten av världshandeln med olja har överförts
från de traditionella huvudbaserna runt
Karibiska sjön till exportbaserna i Mellersta Östern,
Sovjetunionen, Nordafrika och Indonesien.
Under 1960 exporterades, bortsett från
etappleveranserna av råolja till raffinaderierna i
Västindien och vid Persiska Viken, omkring
2/3 av oljevärldshandeln från östra halvklotet.
Världshandelns huvudstråk leder från Mellers-
TEKN I SK TIDSKRIFT 1 962 H. 10 J93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
