Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 10 - Radion i 1960 års sjösäkerhetskonvention, av WS - Syntetfibrer i Sovjetunionen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Radion i 1960 års sjösäkerhetskonvention.
Enligt 1960 års sjösäkerhetskonvention, som skall
ersätta 1948 års (Tekn. T. 1949 s. 529), kommer "det
svenska säkerhetssystemet för radiotelefoni" att
genomföras internationellt. Ett mångårigt svenskt
arbete för att ge de mindre fartygen möjlighet att
med radiotelefonens hjälp fullt utnyttja de
möjligheter den internationella sjöräddningstjänsten
erbjuder har härigenom krönts med fullständig
framgång.
Tekniskt sett innebär detta, att den föreskrivna
telefonisändaren skall kompletteras med en apparat,
som medger automatisk sändning av den speciella
genomträngande alarmsignalen. Dessutom skall en
högtalare installeras på bryggan, så att
vakthavan-de på fartyg till sjöss alltid skall kunna varskos
genom en alarmsignal. Högtalaren bör vara försedd
med filter som släpper igenom de två distinkta
tonerna i alarmsignalen, men som undertrycker
störningar från de anrop och svar som utväxlas på
nödfrekvensen och som i längden skulle göra
passningen odräglig. Sedan elt par år tillbaka är alla
berörda svenska fartyg redan försedda med
föreskriven utrustning.
Tidigare har gällt, att handelsfartyg över 500 brt
1 internationell fart skall vara utrustade med radio,
de mindre fartygen som regel med radiotelefon
(Tekn. T. 1949 s. 537). Den nya konventionen
utsträcker denna radioplikt att gälla för fartyg över
300 brt. På några få undantag när är berörda
svenska fartyg redan försedda med radiotelefon, varför
den nya föreskriften får ganska liten ekonomisk
betydelse för svenska fartygsredare.
Radiostationen för livbåtar skall kunna arbeta,
utom på 500 kHz, på nödfrekvensen för telefoni
2 182 kHz som ett alternativ eller komplement till
den tidigare föreskrivna frekvensen 8 364 kHz.
Dessutom rekommenderas, att nya konstruktioner bör
vara små och lätta och så utformade att de,
förutom i livbåtar, skall kunna användas på
gummi-flottar, som nu blir allt vanligare.
Konventionen träder i kraft ett år efter den
tidpunkt, då minst 15 regeringar har ratificerat den
och om minst 7 av dessa regeringar representerar
sjöfartsnationer med en handelsflotta på minst 1
milj. brt. Detta väntas ske 1963—1964 (Tele 1961
h. 4 s. 239—241). WS
Syntetfibrer i Sovjetunionen. Sedan 1951 har
ryssarna bragt tio syntetfibrer till produktion i full
eller halvstor skala. Tre av dem är rent ryska
produkter. Av fyra monomerer gör man t.ex. sju olika
fibrer (fig. 1).
Nylon 6, kallad Capron i Sovjetunionen, har ägnats
mycket stor uppmärksamhet. Som bekant är det
förenat med stora svårigheter att minska halten
monomer och lågmolär polymer tillräckligt i nylon
6 (Tekn. T. 1955 s. 456). För att angripa problemet
har ryssarna utarbetat en ny teknik för studium av
polymerisationskinetiken i närvaro av olika ämnen
och under olika betingelser. Sedan modifierade de
polymerisationsprocessen för kaprolaktam så att
svårigheterna enligt uppgift har övervunnits.
Processen skall nu provas i halvstor skala.
Nylon 66 och 7, kallade Anid resp. Enant, studeras
också. Den förra har valts för produktion i stor
skala; den senare däremot tillverkas bara i mycket
riten skala av co-aminoheptansyra. Man har
ymppo-tymeriserat polyheptansyraamid med
karboximetyl-cellulosa vilket är av betydelse därför att metoden
är allmänt användbar för syntes av
polysackarid-polyamidsampolymerisat. Då komponenterna är
förenade genom kovalenta bindningar, kan en fiber till-
Fig. 1. Sju fibrer av fyra monomerer; * modifierad
akrylfiber.
verkad av sampolymerisatet ha nylons hållfasthet
och cellulosafiberns färgbarhet och behagliga
känsel.
Andra nyloner är en blandpolymer av
hexametylen-diamin-adipinsyra, hexametylendiamin-azelainsyra
och kaprolaktam i förhållandena 1:1:2, kallad Anid
G-669 samt polyamider innehållande svavel eller
fosfor i molekylens huvudkedja. Anid G-669 torde
ha tillkommit genom bristen på adipinsyra.
Genom att telomerisera eten med koltetraklorid
enligt
CC14 + nCH2:CH2 —> C1(CH2CH2)„CC13
och behandla produkten med natriumsulfid har man
framställt tiodivaleriansyra och dess homologer
genom hydrolys. Av dikarbonsyrorna kan man göra
nylonsalter och av dessa polyamidfibrer med svavel
I
i huvudkedjan. Genom att införa gruppen RPO med
femvärd fosfor i en polyamids huvudkedja har man
fått produkter med betydligt förhöjd smältpunkt och
påtagligt mindre känslighet för lösningsmedel.
Poly ester fibern Lavsan har tillsammans med
Capron, Anid och Nitron (akrylfiber) utvalts för
stortillverkning enligt sjuårsplanen. Den är ett
polyetylen-tereftalat, men man har också mjukat detta genom
sampolymerisering med paraetoxihydroxibensoesyra.
Härvid har man fått en mjukare och mer färgbar
fiber, Okson, som dock har olägenheten att vara
mindre stabil mot värme än Lavsan.
Av akrylfibrerna är polyakrylnitrilfibern Nitron
den viktigaste, men man har också gjort försök
med polymetakrylnitril som dock visade sig ha
mycket sämre egenskaper än Nitron. Bättre resultat har
erhållits med en modifierad akrylfiber, kallad Saniv,
gjord av ett sampolymerisat av 40 % akrylnitril och
60 % vinylidenklorid.
En annan modifierad akrylfiber har gjorts av
akrylnitril och protein. Till spinnlösningen sätter
man härvid en i dimetylformamid löslig
ymppoly-mer av protein med akrylnitril, hållande upp till
12 % protein. Resultatet uppges ha blivit fibrer som
har bättre fysikaliska egenskaper och bättre
färgbarhet än Nitron. Man har också blandat dessa
sampolymerisat med
hydroxietylcellulosa-akrylnitril-ymppolymer och fått produkter som sägs vara
ull-liknande.
Blandpolymerfibrer har gjorts genom att spinna en
lösning av perklorvinylplast (Khlorin) och
cellulo-sanitrat i monomermolförhållandet 19:1; fibern
kallas Vinitron. Man har funnit att perklorovinylplast
stabiliseras mot fotokemisk sönderdelning av en
liten mängd cellulosadiacetat, och detta har lett till
framställning av Acetokhlorin som spinns av en
blandning av perklorovinylplast med 15—16 %
cellulosaacetat (E M Buras Jr i Chemical &
Engineering News 7 aug. 1961 s. 82—90). SHl
X96 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
