Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 12 - Oljeledningar i Sverige? av civilingenjör Henry Åberg, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oljeledningar i Sverige?
Civilingenjör Henry Åberg, Stockholm
Funderingarna på att i Sverige anlägga
rörledningar för masstransport av olja över stora
avstånd avstannade för en tid nästan helt,
sedan 1946 års oljeutredning inom
handelsdepartementet framlade och motiverade sina
nedslående slutsatser om ett sådant projekt.
Emellertid torde frågan nu åter börja dra till
sig intresse, och det kanske inte dröjer länge,
innan man ånyo gör allvarliga förberedelser
för att genom samgående mellan olika
intressenter rationalisera oljetransporterna från
importhamnar och raffinaderier till depåer och
storkonsumenter genom anläggning av
rörledningar. Utomlands tillkommer allt flera sådana
företag, fig. 1.
Oljeledningars lönsamhet
Oljeledningen från Le Havre till parisområdet
utgör exempel på ett dylikt projekt, som redan
från början blivit en stor framgång för de
PARENTIS V \
\\
Fig. 1. Oljeledningar i Europa, - existerande,–-projekterade eller
under byggnad, ■—–-övervägda; enligt Charles Deutsch: "Le pipeline
et ses aspects européens".
656.56(485)
oljebolag, vilka tillsammans med staten äger
och driver anläggningen genom företaget
Träpil. Genom en och samma ledning
transporteras här ett stort sortiment av oljor från
atlant-hamnen till närliggande raffinaderier och
härifrån vidare in till en fördelningscentral i
parisregionen. Från denna dirigeras oljorna ut
till ett dussintal terminaler, där de deltagande
bolagen har sina depåer.
Ledningen togs i bruk 1953 och hade då en
kapacitetsmarginal, som ansågs vara
tillräcklig för transportbehovets ökning under en
avsevärd tid framåt. Redan nu, inte ens tio år
efteråt, har emellertid transporterna tagit en
sådan omfattning, att ytterligare en rörledning
behövs, och en sådan, med i det närmaste en
och en halv gång så stor transportförmåga som
den första, är i det närmaste färdig.
Beroende på de fasta kostnadernas dominans
blir en oljeledning lönande först när
transportmängden överskrider ett visst tröskelvärde,
vars storlek beror på kostnaderna vid
konkurrerande transportmetoder på ifrågavarande
sträcka. Medan kostnaden per ton och
kilometer sjunker med stigande transportmängd,
förblir den i princip oberoende av
transportvägens längd, ett för rörledningstransporter
speciellt drag, som bl.a. sammanhänger med
att motsvarande startpunkts- och
slutpunktskostnader som vid tanktransporter inte
föreligger.
Inom de allmänna betingelser, som
markägo-frågor, ledningsbyggnadstekniska
förutsättningar och andra förhållanden utefter den
tilltänkta linjen skapar, beror dennas lönsamhet
på den transportmängd som kan påräknas, inte
på ledningens längd. Denna är i stället ett
spörsmål, som främst gäller den erforderliga
kapitalanskaffningen för projektet.
Även om vi i Sverige ingenstädes ännu har
oljetransporter av en omfattning, som vid den
inledningsvis nämnda eller olika andra
emellanåt omtalade oljeledningar utomlands,
föreligger utan tvivel ett flertal transportstråk, vid
vilka den sammanlagt befordrade kvantiteten
per år är tillräcklig för att göra en för
befrak-tarna gemensam oljeledning rationell. Redan
TEKN I SK TIDSKRIFT 1 962 H. 10 J93
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
