Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 12 - Havsflottning, av Nils Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Havsflottning
Skogsdirektör Nils Gripenberg, Kramfors
Fig. 1. Buntverk
för timmer och
massaved.
Den form av virkestransport som i dagligt tal
kallas havsflottning är sannolikt den av såväl
skogsmän som allmänhet minst kända av alla
skogsbrukets transportformer. Den försiggår
utanför skogsmannens egentliga
verksamhetsområde i skarven mellan skog och industri och
utgör, där den förekommer, sista länken i
virkets långa transportkedja.
Att det icke är någon betydelselös länk
framgår bäst av nedanstående sifferexempel. Enbart
längs norrlandskusten transporteras årligen på
detta sätt drygt 120 milj. f3 virke. Värdet härav
beräknat efter 1961/62 års virkespriser uppgår
till inemot 230 Mkr., och den rena
hanteringskostnaden för transportmomentet överstiger
15 Mkr. För hela landet torde kvantiteten
uppgå till närmare 200 milj. f3, dvs. ca 5,5 milj.
m3f. (kubikmeter fast mått).
Havsflottning är en form av bogsering, där
maskindrivna båtar av varierande storlek och
typ bogserar särskilt för ändamålet
iordningställda "släp", vars innehåll och utseende är
beroende på bland annat transportsträckans
längd, det aktuella virkets flytbarhet och
dimension, farledens djup och allmänna
utseende, förhållandena vid den mottagande
fabriken osv.
Hanteringsmässigt kan havsflottningen
indelas i två skilda arbetsmoment, flottläggning,
dvs. iordningställandet av släpen, och själva
bogseringen.
Kostnadsmässigt är iordningställandet av
släpen ofta dyrare än bogseringen. Det råder ett
634.0.378.3
omvänt förhållande mellan dessa båda
moment; dyrare förberedande åtgärder leder till
billigare bogseringskostnader uttryckta i kr.
per tonkm och vice versa. Det gäller således
här liksom inom alla andra transportområden
att samordna de olika arbetsmomenten så, att
den sammanlagda kostnaden blir lägsta
möjliga.
Flottläggning
Virket flottläggs vid "flottläggningsplatserna",
vilka är belägna antingen i närheten av någon
större virkesförande älvs mynning eller, om det
blir fråga om landburet virke, i närheten av
någon hamn eller lastningsplats med god
anslutning till det permanenta vägnätet och helst
med tillgång till kaj.
Begreppet flottläggning är icke entydigt. Det
är dessutom en benämning, som icke används
i hela landet. Knippning eller buntning är lika
ofta förekommande ord. Här används dock
begreppet flottläggning i dess vidaste bemärkelse.
I begreppet innefattas samtliga de
arbetsmoment som avser att skapa en för bogsering
lämplig enhet, oberoende av om denna enhet
utgörs av en ramflotte, någon sorts bunt eller
endast en ringbom med lösvirke.
Flottläggning kan pågå både sommar och
vinter; vintertid dock endast i den mån man har
tillgång till landburet virke och bärkraftiga
isar.
Ringbom
Den enklaste formen av "flottläggning", om
man överhuvudtaget skall kalla metoden så, är
iordningställandet av en ringbom eller
"grim-ma", i vilken man innesluter en större eller
mindre mängd lösvirke. Grimman bogseras
sedan antingen ensam eller hopkopplad med
andra grimmor till bestämmelseorten.
Havsflottning av lösvirke i grimma är inte
någon vanlig företeelse. Metoden användes
endast inom områden där vattendjupet vid
skiljestället eller vid flottläggningsplatsen icke
tilllåter någon som helst form av buntning, och
där vidaretransporten kan ske helt inomskärs.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12 283
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
