Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Virkestransporter på järnväg, av Lars Löfgren - Virkets huggning och terrängtransport, av Carl Einar Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydelsefullt är vidare lastningsmomentet. En
utbyggd betjäning med kranar är önskvärd,
men den måste kombineras med effektiva och
billiga lastaggregat på stationer med mindre
trafikunderlag.
Kanske kommer i framtiden
virkestransporterna att få en delvis annan struktur. Rund-
virket förvandlas till flis redan i "skogen" och
kräver därför ett annat transportsystem. På det
området har järnvägen också erfarenheter, men
även framtidsvyer. Järnvägarna står beredda
att göra sin insats för att tillgodose
skogsbrukets och skogsindustrins behov av
ändamålsenliga transporter.
Virkets huggning
och terrängtransport
Civiljägmästare Carl Einar Malmberg, Stockholm
Trädets riktade fällning är begynnelseskedet i
den transport, som skall föra virket från
växt-platsen till de för tung, hjulburen transport
eller flottning utbyggda transportlederna.
Upplagsplatserna vid lederna är således slutmålet
för de olika transportoperationer, som är
samlade under begreppet terrängtransport.
Den första delen av denna transport utförs
av huggaren. Den börjar med en riktad
fällning av trädet —• en fällningstransport. Med
denna underlättas den hopdragning och
uppläggning av virket, som sker efter trädets
kvist-ning och uppstyckning, fig. 1. Genom en
sådan sammanföring förbereder huggaren den
efterföljande transporten som utförs med hjälp
av dragare. När denna virkesuppläggning är
ansluten till ett över avverkningsområdet
planerat stickvägnät, kallas den brossling.
Samordningen i denna form mellan huggare
och körare har transportmässigt visat sig vara
rationell. Den minskar bl.a. väntetiden för
dragare och utrustning. Brosslingens andel i hela
huggningsarbetet varierar starkt med rådande
förutsättningar, men uppgår i medeltal till 10—
15 % av huggningsarbetet. På skilda håll
förekommer dock alltjämt "rushuggning", fig. 2, en
huggningsform som inte tar någon hänsyn till
den efterföljande transporten.
Häst och traktor för terrängtransport
Transportsträckorna för den dragarbundna
terrängtransporten växlar från något hundratal
meter upp till flera kilometer. Det oaktat
transporteras virket på de längre avstånden endast
korta sträckor i direkt obanad terräng. De över
avverkningsskiftet rikt förgrenade
hopsamlingsvägarna dras nämligen samman till en
eller några få huvudvägar eller "basvägar", på
vilka avsevärda virkesmängder kan forslas.
Detta innebär att man kan öka vägstandarden
Fig. 2. Av huggaren ej tillrättalagt virke
("rushugget" virke) blir nedrisat och svåråtkomligt för den
fortsatta transporten.
634.0.323
med stigande avstånd från fällningsplatsen. I
vissa fall kan man vid t.ex. traktorkörningar
nå en standard, som är nära nog likvärdig med
den som finns i ett bilvägnäts yttersta
förgreningar. Mellan den korta, rena terrängtranspor-
Fig. 1. Vid
stick-väg tillrättalagt
virke (brosslat
virke) blir lätt
att lasta.
354 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
