Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 16 - STF mars - Syrgas i stålframställningen - Nya byggnader för högre utbildning - Företagsledningens ansvar för nya produkter - Kraftöverföring med högspänd likström - Motorer för transportflygplan med överljudsfart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Järnverk, arbetar med den konstruktiva
utvecklingen. Bl.a. tänker man sig rullugnar med endast en
löpring, vilket skulle minska vikterna och göra
ugnen åtkomlig för t.ex. reparation.
Nya byggnader för högre utbildning
Svenska Arkitektföreningens medlemmar möttes på
STF måndagen den 19 mars. Sex talare berättade
om utbyggnaden av våra universitet och högskolor.
Avdelningschefen vid Ecklesiastikdepartementet Sven
Moberg informerade om statsmakternas syn på
problemet och gav förutsättningarna. För tio år sedan
utexaminerades 5 000 studenter, i dag är siffran
13 000 och 1965 hela 18 000, tekniska och
handels-inriktade gymnasier oräknade. Antalet kommer att
öka ytterligare, och därmed också tillströmningen
till högre läroanstalter (Tekn. T. 1960 s. 201).
Statsanslagen för nybyggnader uppgår för 1962/63 till 50
Mkr. för att kommande år stiga till 120 Mkr. Nya
högre utbildningsanstalter byggs i Umeå och Lund,
och existerande högskolor och universitet skall
kunna öka intagningen inom tekniska, medicinska och
naturvetenskapliga discipliner.
Gunnar Henriksson berättade om KTH:s
byggnadsprogram. Området har fullbyggts i en utsträckning
som förutspåddes vid starten 1906, och man
fortsätter nu längre in i Lilljansskogen med institutioner
för bland annat M och F, för vilka ritningsarbetet
nått ganska långt.
Om CTH:s problem berättade Gunnar Hoving. Här
hade man ganska tidigt en generalplan, men genom
att "tre av dennas fyra arkitekter blev
kommunalanställda och en dog en naturlig död", blev den
aldrig fullföljd. Detta visar sig i dag i att det
mycket begränsade området för skolan på ett
besvärande sätt domineras av den statliga
skeppsprov-ningsrännan. Nu har man fått en ny generalplan,
men dess fullföljande karakteriseras av att
parkeringsplatserna försvinner till förmån för nya
byggnader.
Henning Larsen visade arbetet med det vinnande
förslaget i tävlingen om Stockholms Universitet.
Detta hade en gång omarbetats och
kostnadsberäknats. Genom den stora tillströmningen av studenter
hade statsmakterna funnit det nödvändigt att ändra
och utvidga programmet. De tre pristagarna arbetar
nu med nya förslag, där Larsens skisser ter sig mer
"vanliga", främst genom att parkeringsdäcket måst
slopas och den tidigare koncentrationen försvunnit.
Kvällens båda sista projekt var skånska. Carl
Nyrén ritar Sveriges andra lärarhögskola — den i
Malmö — och Klas Anshelm svarar för LTH. Den
förra har kommit ganska långt, medan den senare
blott är i början av utbyggnaden med avdelningen
för teknisk fysik som den enda färdiga.
Företagsledningens ansvar för nya produkter
Vid Sifeos sammanträde tisdagen den 20 mars 1962
talade Gunnar Brynge, direktör för Husqvarna
Vapenfabriks AB, om "Företagsledningens ansvar i en
produktdynamisk tid". Utformningen av nya
produkter och lanserandet av dem är så viktiga frågor
för ett företag att företagsledningen själv har ett
direkt ansvar. Utvecklingen av en ny produkt från
idé till prototyp tar 1—3 år. Utformningen av en
ny produkt från idé till marknadsföring tar 3—7
år. Kostnaderna för teknisk utveckling,
konstruktionsarbete, verktygsuppläggning m.m. uppgår ofta
till flera miljoner kronor. Ett misslyckande kan få
avgörande och tråkiga konsekvenser för ett företags
lönsamhet.
Medan ansvaret för skapandet av en ny produkt
ligger hos företagsledningen kräver uppgiften in-
timt samarbete mellan försäljnings-, ekonomi-,
konstruktions- och produktionsavdelningarna.
Utvecklingsarbetet bör drivas och övervakas av ansvariga
i en utvecklingsgrupp sammansatt av representanter
för företagets olika funktioner. En sådan grupp bör
finnas för varje produktslag.
Kraftöverföring med högspänd likström
Till SER:s möte fredagen den 23 mars mötte Asea
upp med Uno Lamm, Gunnar Engström och Erich
Uhlmann för att inför ca 100 medlemmar berätta
om de stora likströmsöverföringsprojekten.
Uno Lamm berättade om högspända
likströmsöverföringens systems uppbyggnad och gav en kort
resumé över likströmsteknikens utveckling. Från
Gotlandsöverföringens 50 kV per strömriktare och 100 A
per anod har Asea nu gått via kanalförbindelsens
100 kV och 2 X 200 A till 125 kV och 4 X 300 A för
Nya Zeeland (Tekn. T. 1961 s. 1141). Speciellt har
intresset knutit sig till möjligheterna att utnyttja
jorden för återledning. De goda erfarenheterna från
Gotlandsförbindelsen är i detta sammanhang
synnerligen betydelsefulla. Bland ytterligare projekt
nämnde Lamm en likströmsförbindelse till
Sardinien, som redan beslutats och beställts. Vidare kan
planer från Kanada, västra USA, Japan och
Sverige-Tyskland (Konti-Skan, jfr Tekn. T. 1960 s. 881) bli
aktuella.
Engström redogjorde närmare för likriktar- och
växelriktarstationernas uppbyggnad.
Strömfördelningen mellan parallellkopplade anoder och
glättningen av den likriktade spänningen nämndes bland
de problem som konstruktörerna haft att lösa.
Strömriktarstationer övervakas bl.a. med
oscillograf, som kopplas in till de punkter där man önskar
se spänningens kurvform.
En likströmsförbindelse utgör en asynkron länk i
ett växelströmsnät, och detta erbjuder fördelar med
hänsyn till stabilitetsförhållanden och
frekvens-effektreglering. Om detta berättade Uhlmann, som
också redogjorde för den automatik och de skydd
som ingår i en sådan likströmsförbindelse.
Blockeringen och nedstyrningen av strömriktarna vid ett
inträffat fel på överföringsledningen och den
följande deblockeringen fungerar som en
snabbåter-inkoppling utan brytare, som kan utnyttjas så länge
likströmslänken endast består av en
strömriktarsta-tion i vardera änden. Om mellanstationer skall
kunna införas måste dock någon form av
likströmsbrytare konstrueras.
Diskussionen kom i mycket att bli en hyllning till
Lamm och hans medhjälpare för den insats de
gjort inom likströmsöverföringens teknik.
Motorer för transportflygplan
med överl|udsfart
Tisdagen den 27 mars 1962 hörde Flygtekniska
Föreningen Jack Craig från Pratt & Whitney, USA, tala
över ämnet "Design considerations for the
super-sonic transport power plants".
En utveckling av överljudstransportflygplan i USA
inleddes för några månader sedan med ett
omfattande statsstött forskningsprogram. Craig ansåg att
utsikterna till att man skulle nå en
teknisk-ekonomisk lösning är relativt goda. Motortillverkarna har
all anledning att hjälpa till. Det är av intresse att
jämföra olika motortyper med hänsyn till fordrade
drivkraftsprestanda i olika flygregimer,
bränsleekonomi, utvecklingskostnad och driftsäkerhet i den
nya avancerade värmemiljön.
De viktigaste motortyperna är turbojet med eller
utan efterbrännkammare, turbofläktmotor eventuellt
med extra förbränning i kallgasflödet, samt turbo-
444 TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 <5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
