Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 18 - Elektrostatiska generatorer, av Jöns Ehrenborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elektrostatiska
generatorer
Tekn. lic. Jöns Ehrenborg, Göteborg
Under det senaste decenniet har avsevärda
framsteg gjorts inom den tekniska
elektrostati-ken. Under ledning av professor Felici har
man i Grenoble lyckats framställa
elektrostatiska generatorer, vilka med sin driftsäkerhet
och andra speciella egenskaper blivit
värdefulla komplement till redan befintliga elektriska
kraftkällor.
Teori
Kapacitansen C mellan två ledande kroppar är
en funktion av avståndet mellan kropparna d.
Ju större avståndet är, desto mindre är
kapacitansen. Om den ena kroppen blir positivt
laddad, -fö, och den andra negativt, —Q, uppstår
mellan kropparna en kraft F, som söker dra
samman kropparna, fig. 1. Med hjälp av yttre
mekaniska krafter kan man sära kropparna,
dvs. övervinna kraften F. Systemet tillföres då
energi. Denna energi tar formen av
elektrostatisk energi och ger sig till känna som en
förhöjd elektrisk spänning mellan kropparna. För
ett elektrostatiskt system gäller
Q = U C
där Q är elektriska laddningen, U är spänning-
Utspänninq
Uran
spännings-reglering
Med
spännings-reglering
Fig. i. [-Kraftverkan-]
{+Kraftver-
kan+} mellan
två
elektriskt laddade kroppar.
Fig. 2.
Elektro-for.
621.319.3
en och C kapacitansen mellan kropparna.
Eftersom laddningen Q är konstant under
förflyttningen, medan kapacitansen C minskar,
inses, att spänningen U ökar. Sitt största värde
får spänningen, då kapacitansen antar sitt
minsta, dvs. då kropparna befinner sig långt
ifrån varandra.
I allmänhet utformas de elektrostatiska
generatorerna så att endast den ena av de båda
kropparna är rörlig. Ofta jordas den fasta
kroppen. Skall en sådan enkel anordning kunna
leverera elektricitet med hög spänning
kontinuerligt, så behövs dock ytterligare en ledande
kropp. Till denna skall den rörliga kroppen
avlämna laddningarna med den höga spänningen.
Därefter återvänder den rörliga kroppen för
att hämta mer laddning och förloppet
upprepar sig. Allteftersom den tredje kroppen
uppladdas, blir det motriktade elektriska fält, som
den rörliga kroppen har att övervinna, allt
starkare.
Principiell uppbyggnad
I princip skall en elektrostatisk generator alltså
utföra följande tre funktioner: alstra elektriska
laddningar, höja laddningarnas spänning till
jord samt hopsamla laddningar med hög
spänning. Olika elektrostatiska generatorer
karakteriseras av det sätt varpå dessa skilda
funktioner har tekniskt utförts.
Friktionsgeneratorer
Den första elektrostatiska generatorn tillskrivs
borgmästaren i Magdeburg, Otto von Guericke.
Hans elektrostatiska generator, fig. 3,
konstruerad 1660, består blott av en svavelkula på
en järnaxel. Samtidigt som axeln vreds runt
höll någon händerna mot svavelkulan, som
därvid uppladdades på grund av friktionen.
Elektrostatiska försök kunde därefter utföras.
Eftersom denna generatortyp utför endast den
första av de tre funktionerna, alstrar
laddningar, kan man ej utvinna några högre spänningar.
Först ca 100 år senare konstruerade Georg
Mathias Bose, professor i Wittenberg, en
generator med en metallcylinder, dit de genom frik-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17 489
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
