Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 18 - Böcker - Lyftkranen, av Gunnar Gabrielson - KAK:s Bilatlas, av GAH - Lehrbuch der Elektrotechnik, bd 1, av Lars Bergström - Modern very high pressure techniques, av E Lundblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilket väl delvis förklarar priset. Boken
rekommenderas att läsas till begrundan och eftertanke.
Gunnar Gabrielson
KAK:s Bilatias. Generalstabens Litografiska
Anstalt, Stockholm 1962. 1 översiktskarta, 45
kartplanscher, 128 s. text med insprängda småkartor.
28 kr.
Denna nya upplaga av KAK:s bilatlas över Sverige
skiljer sig från den närmast föregående i att den
nya, från 1 april gällande, vägnumreringen har
införts och att färgställningen i kartbilderna något
ändrats. I övrigt innehåller verket som tidigare
kartblad över Sverige och vissa delar av
grannländerna, vidare ett namnregister om ca 31 000 namn
samt landskaps- och ortsbeskrivningar med
genomfartskartor för samtliga städer och viktigare orter.
Tre bilagor ingår: en översiktskarta i skala
1:1 750 000, en svensk-, engelsk- och tyskspråkig
hotellförteckning samt en vägmärkesplansch,
översiktskartan och hotellförteckningen kan även erhållas
separat av dem som önskar komplettera en tidigare
upplaga av atlasen.
Även om verket ännu befinner sig långt från
Miche-lin-standard så utgör det ett gott hjälpmedel för
bilister. Med hänsyn till det högklassiga utförandet
måste priset betecknas som moderat. GAH
Lehrbuch der Elektrotechnik, bd 1: Die
wissen-schaftligen Grundlagen der Elektrotechnik, 6:e
uppl., av Günther Oberdorfer. Oldenbourg,
München 1961. 432 s„ 320 fig. 29,80 DM.
Föreliggande bok utgör den nybearbetade första
delen i ett arbete om fyra band och behandlar
grundläggande elektricitetslära. I de övriga tre banden,
varav två föreligger, behandlas, enligt förf:s förord,
allmänna räkne- och hjälpmetoder inom
elektricitetsläran, tekniska tillämpningar samt
räkneuppgifter.
Förf., professor vid den tekniska högskolan i Graz,
säger i sitt förord, att han sett som sin uppgift att
skriva en lärobok om de grundläggande fenomenen
inom elektricitetsläran med korta utblickar på olika
tillämpningsområden utan att för den skull
specialisera sig på något fackområde.
Boken inleds med en översikt över måttsystem och
enheter. Förf. använder i boken mksa-systemet men
ger alltid jämförelser med cgs-systemet, så snart
nya enheter definieras.
Elektricitetsläran byggs upp på traditionellt sätt:
elektrostatik, stationär strömning, magnetism och
växelströmsteori följer efter varandra. Det korta
kapitel om strålning, vilket avslutar boken, får
närmast betraktas som en introduktion i ämnet.
Innehållet i de fyra huvudavsnitten följer i stort
motsvarande kurser vid våra tekniska högskolor.
Vid behandlingen av elektrostatiken ägnas mycket
utrymme åt de vanliga fältbilderna, varvid bl.a.
speglingsförfarandet utnyttjas. Man saknar däremot en
matematisk härledning av ekvivalenta laddningar
för ett polariserat medium. Maxwells spänningar är
här, liksom i de flesta läroböcker, relativt
schematiskt behandlade.
Kapitlet om stationär strömning behandlar mest
allmän strömning och i mycket ringa grad nätteori.
Denna senare omfattar sålunda enbart Kirchhoffs
lagar jämte effekt. En utförlig diskussion av
begreppet EMK mynnar tyvärr ut i en onödigt tillkrånglad
förklaring av teckenkonventioner för räkning på
likströmsnät. En god introduktion i elektronik ges i
avsnittet om laddningstransport i fasta material (in-
klusive halvledare), vätskor, gaser och vakuum,
varvid bl.a. elektronröret behandlas elementärt.
I kapitlet om magnetism fäster man sig särskilt vid
avsnitten om magnetfält i fasta material samt
jämförelsen med de äldre teorier, som utgår ifrån
begreppet magnetisk mängd. I växelströmsteorin
införes snabbt jcü-metoden. Såväl icke-sinusform som
flerfas behandlas dessutom. Nätteoretiska
tillämpningar, speciellt sådana, där ömsesidiga induktanser
ingår, saknas däremot nästan helt.
Boken förutsätter kunskaper i vektoranalys och i
någon utsträckning också i partiella
differentialekvationer. Förf. är noggrann i sin framställning men
undviker alltför komplicerade matematiska
härledningar. Han är alltid noga med att försöka ge en
god förståelse för det fysikaliska skeendet och den
fysikaliska betydelsen av införda begrepp och
matematiskt härledda resultat. Boken är en av de
läroböcker man kan anvisa teknologer som
parallellläsning. Lars Bergström
Modern very high pressure techniques,
redigerad av R H Wentorf, Jr. Butterworths, London
1962. 233 s„ ill. 60 sh.
Ett flertal olika typer av apparater för höga tryck
beskrivs och även en del av de resultat, som
uppnåtts med dem. I slutkapitlet ges även en översikt
över de metoder, som används inom
stötvågstekni-ken.
I två kapitel skrivna av F P Bundy respektive H M
Strong behandlas apparater och metoder utvecklade
vid GE:s laboratorier. Vi får här följa utvecklingen
av T H Hall’s "belt"-apparat och får en del prov
på vad den kan användas till. För
forskningsändamål är apparater av typen Bridgman’s koniska städ
eller "squeezern" synnerligen väl lämpade. Längst
på detta område har H G Drickamer kommit, och
han beskriver några enkla apparater för optiska
mätningar upp till 170 kb (kilobar) samt en typ för
elektriska mätningar upp till 500 kb. Detta är det
högsta statiska tryck någon hittills har
åstadkommit och många tvivlar fortfarande på riktigheten
härav. J C Jamieson och A W Lawson beskriver en
apparat för strukturbestämning med
röntgenstrålning vid tryck upp till 200 kb, där själva tryckdelen
är helt gjord av diamant.
Ett intressant kapitel är skrivet av B von Platen,
Stockholm, och handlar om en högtrycksapparat
för mycket stora volymer. Artikeln är mycket
okonventionellt skriven, så handlar exempelvis
inledningskapitlet om "Demiurg and the Diamonds’ — a
Hypothens". Inom geofysiken och geokemin har
intresset för högtrycksforskningen av förklarliga skäl
alltid varit stort och två kapitel av F R Boyd och
L Coes, Jr, handlar om apparater och metoder
lämpliga för geokemiska studier och syntesmetoder
för förut ej syntetiserbara mineral redovisas.
J W Stewart beskriver en metodik, enligt vilken
supraledning kan studeras vid 4°K vid tryck av
upp till 20 kb. De experimentella svårigheterna
stiger i kapp med de låga temperaturerna, över 140
bar vid 4°K finns endast fast materia. Som
trycköverförande medium kan fast helium användas, men
dess värde minskas av att det är det mest
kom-pressibla av alla kända ämnen.
Författarna till kapitlen i denna bok har i
allmänhet själva uppfunnit och utvecklat de apparater och
metoder, som beskrivs, varför de lämnade
upplysningarna är av stort värde, men då utvecklingen går
mycket snabbt framåt har redan mycket tillkommit,
som ej hunnit införas, och vad man saknar är flera
bidrag från forskare utanför USA.
502 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
