Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 20 - Vibratorn som provningsmaskin, av Karl-Otto Orrhagen - En 4500 m lång personlinbana - 1000 t/h kol från 850 m djup - Skogsfoss kraftstation vid Pasviksälfven - Andras erfarenheter - Rapportrevision, av ag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den elektromagnetiska vibratorn fordrar en
styroscillator och en eller flera
kraftförstärkare. En sådan kraftförstärkare kan liknas vid
en förstorad god-förstärkare, vilken normalt
är på 10—20 W. En vibrator, som utvecklar en
kraft på ca 300 kp, fordrar en 1 kW
slutförstärkare för sinusvibration. Om t.ex. vibration
av bruskaraktär är aktuell, behövs för t.ex. en
4 000 kp vibrator en förstärkare som kan
lämna 90 kW. Förstärkaren skall normalt kunna
arbeta inom frekvensområdet 5—10 000 Hz och
ha en distorsion på högst 1—2 %. Det är av
största vikt, att distorsionen hålls låg, ty
prov-specifikationerna föreskriver viss största
acceleration eller rörelseamplitud vid bestämda
frekvenser. Vibratorn får på grund av
distorsionen ej lämna annan rörelse, då provet i så fall
skulle kunna bli missvisande. Sådana goda
förstärkare blir relativt dyrbara.
Hydrauliskt vibratorsystem
Den hydrauliska vibratorn bygger på de
moderna snabba elektrohydrauliska
servoventi-lerna, som omvandlar de elektriska
styrpulserna till styrd hydraulisk kraft. Styreffekterna
för servoventilerna är små, t.ex. 100 mW
fölen vibrator, som lämnar 40 hk. I ett typiskt
hydrauliskt vibratorsystem ingår ett kraftigt
hydraulaggregat, som lämnar erforderlig mängd
olja vid rätt tryck till vibratorn. Denna
oljepåverkan regleras av en eller flera
servoven-tiler, som styrs av en servoförstärkare, ofta
transistoriserad, och en tonfrekvensoscillator i
likhet med vad fallet är vid det
elektromagnetiska vibratorsystemet.
Hydrauliska system används speciellt för
laster upp till 15 t och vid låga frekvenser, 0—100
Hz. På marknaden finnes dock hydrauliska
vib-ratorer för frekvenser upp till 400—600 Hz.
Deras relativt måttliga frekvensområde begränsar
dock användningsmöjligheterna.
Karl-Otto Orrhagen
Litteratur
1. Hydraulic Vibrators. Engineering 21 juli 1961 s. 66.
En 4500 m lång personlinbana med 2 000 m
höjdskillnad skall sommaren 1962 tas i bruk till toppen
av Zugspitze. De dubbla bärkablarna får 46 mm
diameter och de två draglinorna 28 mm. Det längsta
spännet blir 2 650 m mellan 60 m höga bockar. Varje
kabin får plats för 45 personer.
1 OOO t/h kol från 850 m djup kan uppfordras i
en kolgruva i Essen-Altenessen sedan två hissar på
sammanlagt 9 200 kW motoreffekt installerats i
laven. Anläggningen som fungerar automatiskt skall
i utbyggt skick också kunna tillåta automatisk
persontransport.
Skogsfoss kraftstation vid Pasviksälven, 350
km norr om polcirkeln, får två kaplanturbiner på
vardera 31 000 hk vid 136 r/m och 19,7 m fallhöjd.
Skogsfoss, som ligger på Norges gräns till
Sovjetunionen, är en av världens nordligaste
kraftstationer.
0 x andras erfarenheter
Rapportrevision
Periodiska rapporter är ett betydelsefullt instrument
för att vidarebefordra upplysningar till den, som
behöver fakta som underlag för beslut. Rapporterna
måste vara lämpligt uppställda och lättlästa samt
ånge väsentliga förhållanden på ett vederhäftigt
sätt. Om inte, ställer de till mer skada än nytta.
Befarar en chef att för många rapporter utarbetas
och cirkulerar i ett företag, kan han begära, att
varje befattningshavare gör en lista på de
rapporter, som han har bruk för. Icke efterfrågade
rapporter bör slopas och övriga granskas.
Är rapporteringen nödvändig är en första fråga vid
denna granskning; kommer den alt bidra till att
företagets målsättning uppfylles, och vilka följder
uppstår, om rapporteringen indrages?
Nyttan av rapporten bör jämföras med kostnaden
att få fram den, vari måste inräknas insamling av
upplysningar, upprättandet av rapporten,
avstämning, utskrift, distribuering, läsning, eventuella
erforderliga ingripanden med anledning av rapporten,
arkivering och slutligen makulering.
Man kan även undersöka, om begärd information
kan erhållas billigare och lika tillförlitligt per
telefon eller genom personlig kontakt, eller om den
begärda informationen rentav finns tillgänglig i en
annan rapport.
Rapportens utformning är nästa fråga; bl.a. har
man att välja mellan tabellariska, grafiska eller
skriftliga rapporter.
Tabellariska rapporter, speciellt framställda på
förtryckta blanketter är relativt enkla att utarbeta och
enkla att förstå.
Grafiska rapporter kostar i genomsnitt 2—3
gånger så mycket att framställa som skriftliga rapporter.
Den grafiska framställningen fordrar stor
eftertanke i val av skalor, symboler, kurvslag, färger osv.
Det krävs skicklighet och relativt lång tid att rita
en snygg grafisk rapport. Den blir relativt dyr att
mångfaldiga.
Skriftlig, dvs. berättande framställning kan vara
till god hjälp. För vissa upplysningar bör skriftlig
form krävas. Ofta kostar en sådan rapport mer att
upprätta än en tabellarisk rapport. Som regel är de
skriftliga rapporterna baserade på subjektiva
åsikter. Stor omsorg bör iakttas vid formulering
av-skriftliga meddelanden så att de ej missförstås. Det
är givetvis av vikt, alt dispositionen är riktig till
innehåll, ordningsföljd och omfattning.
Speciellt för blanketter bör iakttas att mottagaren
skall få upplysningarna i den ordning som han
behöver dem samt att blanketten måste vara lätt att
fylla i.
Kontroll av utvalda rapportsystem bör omfatta:
Källans tillförlitlighet.
Rapportens namn, kort, beskrivande och
otvetydigt.
Rapportintervall, längsta möjliga utan avkall på
nyttovärde.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17 543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
