Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 21 - Nya metoder - Tillverkning av stål med låg svavelhalt, av SHl - Andras erfarenheter - Insektsbekämpningsmedel, av HJ - Detergenter och vattenvård, av HJ - Jordelektroder, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning av rostfritt stål med låg kolhalt ur rostfritt
skrot. Den har med gott resultat provats ingående
både i laboratorieskala och kommersiell skala (K
Knaggs, M Sewell & J Turton samt K Knagg & C
Elliott i Journal of the Iron & Steel Institute jan.
1962 s. 4—18). SHl
0 andras erfarenheter
tv
• • •
Insektsbekämpningsmedel
Omfattande undersökningar under de senaste fyra
åren anses ha bevisat, att Telodrin är det hittills
mest effektiva och mångsidigt användbara
insektsbekämpningsmedlet.
Telodrin, dvs.
l,3,4,5,6,7,8,8-oktaklor-l,3,3a,4,7,7a-hexahydro-4,7-metanisobensofuran, tillverkas i en
tvåstegsprocess. I det första steget, en
Diels-Alder-reaktion, får hexaklorocyklopentadien reagera med
2,5-dihydrofuran vid atmosfärtryck och något
förhöjd temperatur. Den därvid bildade
additionsprodukten separeras genom kristallisation från
överskottet av hexaklorocyklopentadien.
Den utkristalliserade substansen löses i
koltetraklorid och behandlas med klor vid något förhöjt
tryck och måttlig temperatur. Under kloreringen
bestrålas reaktionsblandningen med ultraviolett ljus.
Sedan det ursprungliga lösningsmedlet ersatts med
bensin kristalliseras Telodrinet ut. Ytterligare
produkt kan utvinnas separat ur moderluten.
Den utvunna produkten har en renhetsgrad av 94—
95 % och är ett vitt kristalliniskt pulver. Telodrin
är praktiskt taget helt olösligt i vatten men relativt
lösligt i aromatiska kolväten och ketoner.
Kommersiell tillverkning av Telodrin skall påbörjas i
Holland (Industrial Chemist febr. 1962 s. 58). HJ
Detergenter och vattenvård
När de syntetiska detergenterna kom i marknaden
fick man besvär av starkt ökad skumbildning i
luft-ningsbassängerna vid biologisk rening av
avloppsvatten (Tekn. T. 1955 s. 398; 1957 s. 396). Det har
emellertid visat sig lätt att komma till rätta med
denna olägenhet. Man kan antingen hindra
skumbildningen genom att höja slamhalten i
luftnings-bassängerna eller slå ned bildat skum genom
vattenbestrålning.
Vid biologisk rening avskils eller nedbryts endast
en mindre del (ca 20 %) av de nu använda
detergenterna med grenade kolkedjor (Tekn. T. 1961 s.
946). Tillförseln av detergenter till vattendragen ökar
oavbrutet, och resultaten härav blir särskilt
märkbara då vattenföringen är låg, såsom under torråret
1959. Hösten detta år höll vattenledningsvattnet i
Essen (grundvatten som infiltreras i de
vattenförande gruslagren från Ruhrfloden) ca 1,5 mg/1
detergenter, varför det skummade starkt då det tappades
ur vattenledningarna. Oavsett den rent medicinska
betydelsen av mindre mängder detergenter i
vattenledningsvatten är skumbildningen vid tappning inte
estetiskt tilltalande.
Även i vattendragen medför den ökande tillförseln
Fig. 1.
Skumbildning i en av
slussarna i
floden Neckar.
av detergenter olägenheter. Bekant är den svåra
skumbildningen i slussarna i floden Neckar (fig. 1),
som t.ex. försvårar eller omöjliggör räddandet av
besättningsmän på pråmar och bogserbåtar som
råkar falla överbord i slussarna. Det är tänkbart att
bekämpa skumbildningen i Neckar-området med
antiskummedel, men kostnaderna blir betydande,
350 000—700 000 DM/år.
Även i andra länder har man motsvarande
erfarenheter som i Västtyskland. Nyligen har man i ett
grevskap i England påbjudit filtrering av
spillvattnet från vissa kommunala tvättstugor genom aktivt
kol för att reducera halten detergenter. Enligt
hittills föreliggande erfarenhet medför filtreringen
genom aktivt kol inte fullt tillfredsställande resultat.
I Västtyskland har man tillgripit kraftåtgärder för
att komma tillrätta med detergentproblemet. En lag,
"Gesetz über Detergentien in Wasch- und
Reini-gungsmittel", förbjuder tvättmedelsfabrikanterna att
efter den 1 januari 1964 saluföra tvättmedel, som
innehåller vid biologisk rening av avloppsvatten
svårsönderdelbara detergenter.
Omfattande utredningar har visat att det är
möjligt att framställa detergenter med fullgoda
tvättegenskaper, som lätt bryts ned av vid biologisk
rening av avloppsvatten verksamma bakterier. I
utredningarna har representanter för
tvättmedelsindustrin medverkat och lagstiftningen har genomförts i
fullt samförstånd med industrin (W Husmann i
Be-richte der Abwassertechnischen Vereinigung hft. 12
1960 s. 53—68; Gas- und Wasserfach 23 mars 1962
s. 296; Chemical Engineering News 19 mars 1962
s. 63). HJ
Jordelektroder
För jordning av elinstallationer använder man
vanligen metallelektroder nedgrävda i jorden och i så
god kontakt med denna som möjligt. I många fall
är emellertid jordens resistivitet mycket hög, och
man brukar då impregnera marken med en
elektrolyt, t.ex. natriumklorid.
Denna metod har dock nackdelen att saltet lakas
ut av nederbörden, varigenom impregneringen
måste förnyas mer eller mindre ofta. Vidare ökar
na-triumkloriden metallers och betongs korrosion och
inverkar menligt på växtligheten.
Dessa olägenheter kan emellertid undvikas om
elektroden grävs ned i jord, innehållande 4—8 kg/m2
kalciumsulfat i form av anhydrit eller gips. Trots
sulfatets låga löslighet minskar det jordens
resistivitet tillräckligt och på grund av den beräknas
beskickningen räcka i 10—20 år.
Om så önskas kan kalciumsulfatets löslighet och
ledningsförmåga ökas genom tillsatser, såsom
alkali-klorider eller -nitrat, eller minskas genom tillsatser,
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
