Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 24 - Böcker - Das Waagerecht-Bohr- und Fräswerk und seine Anwendung, av A Denell - Mathematical machines, bd 1—2, av Helge Johnsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moment distribution, av Edgar Lightfoot. Spon,
London 1961. 363 s„ 136 fig. 67 sh. 6 p.
Det linjära ekvationssystem som kan uppställas för
analys av linjärt elastiska ramar är ofta väl
kondi-tionerat för en iterationslösning. Ofta kan lösningen
erhållas utan formellt uppställande av
ekvationssystemet. Man talar då t.ex. om "successiv
mo-mentfördelning" och "successiv vinkelfördelning".
Det förekommer också metoder som kan kallas
"direkt momentfördelning", t.ex. Efsens, i Sverige
välbekanta metod, och "direkt vinkelfördelning".
I förf. bok studeras huvudsakligen successiv
momentfördelning. Metoden behandlas synnerligen
ingående och med många exempel. Sedan amerikanen
Cross 1930 presenterade metoden har det i stor
utsträckning varit britter som utvecklat den. Genom
bidrag från bl.a. Southwell, Matheson, Bolton och
Lightfoot har metoden uppnått en viss grad av
fulländning.
Metoden var ursprungligen avsedd för plana ramar
för vilka inverkan av knutpunkternas
förskjutningar, kallade "svaj", kan försummas. Den senare
utvecklingen har huvudsakligen gällt behandling av
ramar med svaj. Beräkning av sådana ramar
behandlas utförligt i boken. Många speciella problem
las upp, såsom inverkan av temperaturändring och
normalkraftsdeformation, elastisk stabilitet,
beräkning av influenslinjer. Också ramar med bågar som
element, balkroster och rymdramar behandlas. I ett
sista kapitel visas användning av successiva
metoder vid gränslastberäkning.
Förf. använder i ringa utsträckning matrisalgebra.
Hans bok kan i det avseendet sägas vara omodern.
Man kan också säga, att den vänder sig till de
ingenjörer för vilka matrisalgebran är mera en
stötesten än ett hjälpmedel. När det gäller problemet
ramar med svaj beskrivs i boken nya metoder, som
för flertalet svenska statiker torde vara obekanta
men är väl värda att lära känna. Alf Samuelsson
Das Waagerecht-Bohr- und Fräswerk und
seine Anwendung, av H Schallbroch.
Handbok, utgiven av firma Scharmann & Co., Rheydt.
Springer, Berlin 1959. 210 s., 242 fig., 26 tab.
26,70 DM.
Efter en kort historik om arborrverkens utveckling
visas ett antal bilder av moderna maskintyper.
Varierande utseende på arbetsstycket fordrar olika
uppspänningsmöjligheter. Ett vridbart lagrat
spindelhus kan i vissa fall vara en önskvärd
konstruktionsdetalj.
Förf. behandlar sedan maskinernas
arbetsuppgifter. Under rubriken hålbearbetning anger han
spiralborrars vinklar, infästning, hastighet, matning och
skärkrafter. Håltagning med borrstång diskuteras
på samma sätt med speciell uppmärksamhet ägnad
åt skärens infästning i huvudet. Försänkning,
brotchning och gängning kommenteras, och
kombinationer av verktygen för god hålkvalitet (mått,
form, ytjämnhet) anges. Koordinatborrning berörs
kortfattat. Bearbetning med änd- och valsfräs
behandlas därefter med inställning av vinklar samt
beräkning av matning, skärhastighet, skärkraft och
effektbehov. Beräkningsexempel lämnas, liksom
exempel på standardiserade verktyg och deras
uppsättning. Liknande uppgifter återfinnes även för
svarvning i arborrverk.
Maskinens möjlighet att kombinera olika
bearbetningsmetoder exemplifieras i ett speciellt kapitel:
samtidig borrning och plansvarvning, arbeten med
vinkelhuvuden, karusellsvarvning, rundfräsning m.m.
Skärdata är sammanställda i tabeller för olika ar-
betsmaterial. Maskinegenskaper och
utvecklingstendenser behandlas allmänt, följt av en beskrivning
av manövreringen av firmans maskiner. Detaljer i
konstruktionen uppmärksammas därpå, t.ex.
spindelns lagring och utböjning (med exempel),
växellådor för matningsrörelser och bäddutformning.
Inställning och avläsning av koordinater ägnas ett
kapitel, där mekaniska och optiska indikeringsdon
beskrivs i anslutning till vissa fabrikat.
Produktionsfolk, sysselsatta med arborrverk, torde
finna många nyttiga tips och förklaringar i den
lättlästa handboken. A Denell
Mathematical machines, bd 1: Digital computers,
bd 2: Analog devices av Francis J Murray.
Columbia University Press, New York 1961. 300 +
+ 365 s„ ill. 12,50 + 17,50 $.
Detta verk avser att ge en översikt av alla de
hjälpmedel, som numera står till förfogande för
numerisk lösning av matematiska problem.
Bd 1 behandlar sifferräknemaskiner och inleds med
ett par instruktiva kapitel om de mekaniska
additions- och kalkylmaskinernas funktionssätt och
uppbyggnad. Detta avsnitt avslutas med en
sammanställning av de viktigaste maskintyperna och deras
egenskaper. Ett avsnitt om hålkortsmaskiner är
speciellt värdefullt, då litteraturen inom detta område
är skäligen mager, om man bortser från
tillverkarnas interna instruktionsböcker. I detta sammanhang
beskrives också de med kopplingstavla
programmerade elektroniska hålkortskalkylatorer, som utgör
en övergångsform mellan hålkortsmaskinerna och de
moderna automatiska datamaskinerna.
Den största delen av detla band (125 s.)
behandlar automatiska datamaskiner, men tyvärr är detta
avsnitt bokens svagaste. Kapitlen om
instruktionslistan, Boolesk analys av kopplingskretsar och
numeriska metoder är väl kortfattade. Man saknar
bl.a. exempel på hur man med hjälp av den visade
instruktionslistan programmerar och kodar enklare
problem. Det sista kapitlets lista över datamaskiner
är helt värdelös, då den saknar data för
maskinerna. Datamaskinsavsnittet är dessutom starkt
föråldrat, då det tycks vara skrivet med utgångspunkt
från 1955 års teknik. Sådana viktiga saker som
lätt-kodningssystem och simultan bearbetning av flera
program behandlas ej alls.
Bd 2 behandlar analogiräknemaskiner och ger en
bra översikt av de många fysikaliska principer, som
kan användas för lösning av matematiska problem
med analoga metoder. Det första avsnittet behandlar
i huvudsak elektriska och mekaniska komponenter
för representation av elementära operationer, samt
apparater för lösning av linjära ekvationssystem,
differentialanalysatorer etc. uppbyggda av dessa
komponenter.
Det andra avsnittet behandlar analogimaskiner, där
man efterbildar hela matematiska problemkomplex
snarare än de enskilda operationerna i dessa. Hit
hör bland annat gummi- och såphinnemodeller,
elektrolytiska tråg och fotoelastiska apparater, som i
första hand användes för lösning av partiella
differentialekvationer. Slutligen behandlas planimetrar
och liknande matematiska instrument för lösning
av matematiska samband, som föreligger i grafisk
form.
Boken har en vårdad typografi, och särskilt de
mekaniska anordningarnas princip illustreras med
ett utmärkt bildmaterial. Omfattande
referensförteckningar finns till samtliga kapitel, men tyvärr
finns inga hänvisningar till verk publicerade efter
1956. Boken vänder sig främst till sådana matema-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
