- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
659

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 25 - Nya metoder - Referensbränsle för dieseloljor, av HJ - Andras erfarenheter - Översvämningsskyddet vid tyska nordsjökusten, av HJ - Alkylarylpolysiloxaner formsläppningsmedel, av SHl - Rostfritt stål till höljen för isolerade rör, av SHl - Butyllitium polymerisationskatalysator, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anledningen till att US Bureau of Standards
föreslår att 1-metylnaftalen skall ersättas med
hepta-metylnonan är dels att det är svårt att få samma
kvalitet hos olika leveranser av den förra
substansen, dels att denna förändras vid lagring. Genom
användning av heptametylnonan som är
beständigare vid lagring får man fram bättre
reproducerbara värden.

Heptametylnonan framställs lätt genom
dimerise-ring av diisobutylen — en i handeln tillgänglig
produkt — med svavelsyra och ättiksyra och
hydrering av reaktionsprodukterna. Den produkt som
erhålls på detta sätt är mycket ren och har ungefär
samma densitet och molvikt som n-hexadekan
(National Bureau of Standards Technical News
Bulletin mars 1962 s. 48). HJ

^ ‡ andras erfarenheter

Översvämningsskyddet vid tyska
nordsjökusten

Skadorna genom översvämningskatastrofen den 16
-—17 februari 1962, då vattnet steg 4 m över
medelhögvattenståndet i Hamburg, har ännu inte kunnat
överblickas fullständigt. Man vet dock att skadorna
på enbart dammar och vallar belöper sig till ca
300 milj. DM.

Denna översvämningskatastrof skulle ha fått ännu
svårare följder om den inträffat sex eller sju år
tidigare. Då var översvämningsskyddet avsevärt
sämre än 1962. Omkring 1949 började man planera
förbättringar av de existerande vallarna och
dammarna. Stormfloden den 1 februari 1952, som
medförde svåra skador i Holland, Belgien ooh
Storbritannien föranledde de tyska myndigheterna att
intensifiera arbetet på översvämningsskyddet vid
nordsjökusten. Sedan 1949 hade man investerat ca
550 milj. DM.

Enligt den tioårsplan man gjort upp skulle
arbetena ha varit fullbordade 1965. "Die Flut war"
emellertid "schneller als der Plan". De senaste
erfarenheterna visar att den gamla planen måste
kompletteras och att det fordras stora ansträngningar för
att genomföra ett tillfredsställande
översvämningsskydd (H Zölsmann i Gas- und Wasserfach 19 april
1962 s. 388—390). HJ

Alkylarylpolysiloxaner formsläppningsmedel

De som formsläppningsmedel vanligen använda
sili-konerna är dimetylpolysiloxaner. De är svåra att
avlägsna från arbetsstyckena varför dessa måste
genomgå besvärliga rengöringsoperationer. Trots
detta kan inte all silikon avlägsnas, och den kan
även i mycket liten mängd vålla rynkor och dålig
adhesion hos färgen på målade arbetsstycken.

Dessa olägenheter har nu enligt uppgift avlägsnats
genom tillkomsten av formsläppningsmedel,
bestående av alkylarylpolysiloxaner, vilka blivit
tillgängliga i USA som rena silikoner eller 35 % emulsioner.
De ger nämligen utmärkt släppning för gummi- och
plastdetaljer samt metallgjuten varefter de med enk-

la medel kan avlägsnas från arbetsstycken och
formar. Dessutom är de kombinerbara med färger,
läcker och lim, varigenom de inte vållar svårigheter vid
arbetsstyckenas slutbehandling (Chemical &
Engin-eering News 13 nov. 1961 s. 57). SHl

Rostfritt stål till höljen för isolerade rör

I hållfasthet, eldfasthet och resistens mot kemikalier
är rostfritt stål mycket överlägset de material som
vanligen används till höljen för isolerade rör. Man
har kommit till denna slutsats genom försök med
rostfritt stål och aluminium vid ett stort kemiskt
företag i USA, och man har som följd härav i en av
sina fabriker använt tillhopa 1 860 m2 plåt av AISI
304 (18—20 % Cr, 8—11 % Ni) till skyddshöljen
för rörledningar.

Proven visade att både aluminium och rostfritt stål
står bra emot korrosionen under normala
betingelser i fabriken. Stålet ger emellertid ett betydligt
bättre skydd mot mekanisk åverkan än aluminium.
Vidare är det resistent mot både syror och alkalier,
medan aluminium angrips av de senare.

Rostfritt stål ger ett bättre brandskydd än
aluminium därför att dess smältpunkt är högre. I de
flesta kemiska industrier fordrar brandskyddet en
högtemperaturisolering av rörledningar, som
skyddar dessa mot eld under minst en timme.
Isolationen kan emellertid inte stå emot en vattenstråle
från en brandspruta, varför ett hölje som inte
smälter inom en timme är mycket värdefullt.

För att underlätta monteringen har man tillverkat
hölje och isolation i halvor som sätts samman med
längsgående insticksfogar i plåten och med stålband
över de cirkulära fogarna mellan sektionerna.
Kostnaden inklusive uppsättning uppges bli ca 30 %
högre för rostfritt stål än för aluminium (Materials
in Design Engineering dec. 1961 s. 130). SHl

Butyllitium poiymerisationskatalysator

Det är nu väl känt att n-butyllitium är en effektiv
katalysator för polymerisation av diener till
stereospecifika produkter särskilt cis-l,4-polybutadien och
cis-l,4-polyisopren, vilka tros helt kunna ersätta
naturgummit i USA (Tekn. T. 1959 s. 290, 361, 471).
Ziegler-katalysatorer (Tekn. T. 1957 s. 337; 1960 s.
397) arbetar emellertid lika bra och är något billigare.

Det är därför ännu osäkert vilken katalysatortyp
man kommer att välja vid stortillverkning av de
nya syntetiska gummisorterna. Flera amerikanska
företag har emellertid börjat tillverka butyllitium i
kommersiell skala. Den totala produktionsförmågan
torde nu vara ca 170 t/år. Man väntar att tills
vidare kunna avsätta mindre än 10 % därav men
tror att butyllitium kommer att föredras därför att
det är enklare att hantera än
Ziegler-katalysatorer-na som består av alkylaluminium och en halogenid
av en övergångsmetall, t.ex. titan.

Butyllitium framställs genom litiums reaktion med
butylklorid i ett lösningsmedel, såsom pentan eller
hexan, varvid litiumklorid faller ut. Efter filtrering
kan den klara lösningen lagras. Butyllitium säljs nu
i ca 20 % lösning, men man har börjat att i
försöksskala tillverka en fast produkt, som är en
suspension av butyllitium i en specialblandning av
paraffin och vax.

Den nya produkten, som är betydligt lättare att
hantera än lösningen, kan erhållas i form av stänger
25 mm i diameter och 125 mm långa, innehållande
20 eller 30 vikt-% butyllitium. Den kan skäras ocb
hanteras i luften och kan utsättas för denna i upp
till 2 h utan nämnvärd förlust av butyllitium. Den

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:57:36 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0689.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free