Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Forskningsreaktorn R2. Konstruktion, av Bengt Swenson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 2. R2:s bassäng fylld med vatten; i förgrunden reaktortanken med
locket avlyft, i fonden nedtill personalrum och upptill manöverrum.
Reaktortank
Reaktortanken (fig. 1 och 2) som omger
kärnan är utformad så att man på tre sidor av den
kubiska kärnan får en mantel som innehåller
tungt vatten. Detta ökar den för experiment
användbara volymen genom att man tar vara på
utläckande neutroner från kärnan. Åtta
horisontella experimentkanaler (fig. 3) går radiellt
utifrån in i tungvattenmanteln och slutar mot
kärnans vägg. Vidare finns fyra stycken
vertikala rörpostkanaler till tungvattenmanteln
avsedda för framställning av radioaktiva
isotoper och för bestrålning av bränsleprov och
dessutom ytterligare ett antal vertikala
kanaler för isotopframställning.
På den fjärde sidan av kärnan är
reaktortanken formad till en nisch, där man utifrån kan
nå in till kärnans vägg. I denna nisch passerar
två horisontella experimentkanaler parallellt
ovanför varandra och nära kärnans vägg.
Kanalerna är tillgängliga för experiment från
båda ändarna. Utanför en sida av
tungvattenmanteln fortsätter en grafitkolonn, som är
uppbyggd av grafitblock och försedd med rörpost
och magasin för preparatbestrålning för
framställning av aktiva isotoper. Läckflödet av
neutroner från tungvattenmanteln tillvaratas alltså
i grafitkolonnen, medan gammastrålningen från
reaktorkärnan dämpas med en vattenkyld
blyskärm placerad mellan tungvattenmantelns
yttervägg och grafitkolonnens inre ände.
Grafitkolonnen kyls med cirkulerande koldioxid i
ett slutet system.
Reaktorbassäng
Reaktorbassängen, i vars ena ände
reaktortanken är placerad (fig. 2), är invändigt 3 m bred,
18 m lång och 8,5 m hög över hallens golv. Den
är uppdelad i tre lika stora delar genom
rörliga luckor, som tillåter separat tömning av
delarna. De båda ändbassängerna är upptagna
av R2- och R2-0-reaktorerna, och
mittbassängen är förvaringsplats för bränsle och
experimentutrustning som behöver strålskydd.
Rassängens väggar utgör det huvudsakliga
skyddet åt sidorna mot neutron- och
gammastrålningen. De är av betong i vilken
stenmaterialet ersatts med järnmalm i tre fraktioner.
Den ökade volymvikten ger motsvarande
besparing i väggtjocklek för samma strålnivå på
väggens utsida. Bassängens "nosparti" har ca
3 m tjocka väggar och innehåller de
horisontella experimentkanalerna med nominella
diametern 150 eller 250 mm, vilka går radiellt in
mot kärnan. I denna del innehåller
bassäng-väggen utom experimentkanalerna allehanda
rörledningar etc., varför hela detta parti är
utfört som "prepakf-gjutning, dvs.
järnmalmsfyllningen lades in för hand, varefter
cementvällingen pumpades in.
Trots att bassängväggen innehåller ett stort
antal rörledningar av olika dimensioner och i
olika riktningar gav metoden ett utmärkt
resultat utan släppor eller sprickor, som kunde
utgöra läckor för strålningen. Övriga delar av
bassängen har 2,2 m tjocka väggar och är av
järnmalmsbetong, gjuten på konventionellt sätt.
Rassängen har ett invändigt foder av alumi-
[-Experiment-kanater-]
{+Experiment-
kanater+}
Fig. 3. Horisontalsnitt genom R2-reaktorn.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 25 fi47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
