Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Bassängreaktorn R2-0, av Kjell Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bassängreaktorn R2-0
Civilingenjör Kjell Johansson, Studsvik
Fig. 1.
Bassängreaktorn R2-0.
Behovet av en strålkälla för
strålskyddsmät-ningar har länge varit känt inom AB
Atomenergi. Under utformningen och
säkerhetsgranskningen av R2-projektet uppstod en stark
efterfrågan på grundläggande information om
reaktorfysiken vid användning av anrikat
bränsle, och man insåg, att en utrustning, i
vilken man kunde göra experimentell värdering
av alternativa utformningar av R2-kärnan,
alltid skulle utgöra ett värdefullt hjälpmedel för
planering av R2:s drift.
Tanken låg då nära till hands, att man med
den amerikanska BSF och den brittiska Lido
som förebilder skulle kunna ge en
bassängreaktor en sådan utformning, att den lämpade
621.039.524.44
sig för båda dessa ganska olikartade ändamål.
Tillräckligt mycket bränsle för en
lågeffekts-reaktor skulle normalt finnas tillgängligt i
R2-anläggningen, och när det dessutom visade sig
möjligt att för ändamålet använda den tredje
bassängen i R2-byggnaden hade man i ett slag
löst de grundläggande frågorna om
bränsleanskaffning, förläggning, byggnad och
inneslut-ning av den nya reaktorn, R2-0.
Reaktorns värmeeffekt, högst 100 kW,
bortförs utan komplikationer genom
bassängvattnets konvektion. En normal bestrålningskärna
består av 30 bränsleelement av MTR-typ,
innehållande 3 609 g æU i till 90 % anrikat bränsle.
Kärnan är ca 60 x 60 X 30 cm. Bassängvattnet
tjänstgör som moderator, reflektor och
kylmedel samt som ett billigt, smidigt och
genomskinligt strålskydd i vertikalled. I kärnans
centrum är det termiska neutronflödet ca 10u
cmV, och det snabba flödet ca 0,8 • 10"
cmV.
Bassäng och experimentkanaler
Reaktorbassängen (fig. 1) är ca 9 m djup, 6 m
lång och 3 m bred och är fylld till
bräddavloppet med rent avjoniserat vatten. Den har
2,2 m tjocka väggar av järnmalmsbetong och
är på insidan fodrad med 6 mm tjock svetsad
aluminiumplåt. Bassängväggen genomträngs till
aluminiumfodret av fyra mindre
experimentkanaler, som i sin inre del till halva sin längd
har tvärsnittet 0,5 X 0,5 m och i yttre delen
0,7 X 0,7 m. Dessa kanaler är normalt
tillslutna av betongpluggar, som fyller den yttre delen
av kanalen. Pluggarna löper på räls och bär på
inneränden en aluminiumlåda, som passar till
den inre delen av experimentkanalen och som
kan fyllas med den anordning man önskar
bestråla. De inre experimentvolymerna kan nås
från betongväggens utsida genom ett antal rör
ingjutna i betongen för t.ex. införandet av
strål-ningsdetektorer.
I den norra bassängväggen har en större
experimentvolym ursparats med ett tvärsnitt i den
inre delen av ca 2,2 x 2,2 m och i den yttre
delen av 2,5 X 2,5 m. Vattentrycket på det här
till 20 mm förstärkta bassängfodret upptas av
fyra korslagda I-balkar av aluminium med
höjden 250 mm, vilka är förankrade i bassäng-
TEKN I SK TIDSKRIFT 1962 H. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
